Utbränd - Byta Jobb/plugga

Men vad gör du nu om inte sjukskriven?

För de flesta som jag känner har det inte fungerat med att jobba direkt. Är man utbränd så får man tyvärr förvänta sig att vara borta ett tag, vissa kan jobba några få procent på ett jobb som de kan men stor risk för bakslag. Beror på hur "allvarligt" det är men att stressa tillbaka till sysselsättning på full tid fungerar generellt inte.

Jag har semester nu i några veckor. Sen får jag se om jag behöver sjukskriva mig men vill helst slippa det.

Jag förstår det. Det är en väldigt knivig sits just nu. Tänkte eftersom det är arbetsplatsen som orsakat stressen kanske man skulle må bättre av att byta. Ev studera i mindre takt

Jag har svårt att veta var jag befinner mig på skalan men är inte sängliggande främst trött, koncentrationssvårigheter och sämre minne.Jag orkar göra saker några timmar under dagen men är sen helt slut.

Att helt ändra sin situation kan faktiskt få livet att vända på en femöring. Jag var också i din sits, men fick möjligheten att välja innan sjukskrivningen var ett faktum. Jag sade upp mig, fick ta semester hela uppsägningen, och tog "sommarlov" (med allt vad det innebar i utebliven inkomst och förlorad SGI), flyttade 20 mil och började plugga. Det räddade sannolikt mitt liv, jag var riktigt illa däran.

Ah. Det låter inte som att du är så djupt nere i "träsket" om du fortfarande klarar av att göra så pass mycket. Då skulle jag nog kika på utbildningar.

Sara - Det känns skönt att höra din historia det ger mig hopp. Hur lång semester hade du då? och sen studerade du på heltid?

Neverpreggo - Nej precis men hoppas att det inte blir värre pga nuvarande jobb då det är en tufft arbetsklimat på jobbet i och med neddragningar. Det känns som att utbildning skulle kanske vara bäst. Väntar på antagningsbesked så hoppas att jag kommer in.

Jag har varit utbränd. Det tog tre år att bli så frisk jag kan bli. Jag har accepterat att jag har kroniska förändringar som jag kommer att få leva med i resten av mitt liv. DET är utbrändhet.
Jag må vara fölrdomsfull men många svänger sig med begreppet utbränd när det i själva verket handlar om utmattning.

Jag törs nästan påstå att du är utmattad. Jag lägger egentligen inte någon värdering i det utan vill istället höja ett varnande fiunger, eller förresten en hel hand. Är du utmattad är det ett tecken du ska ta på allra största allvar så att du inte blir utbränd på riktigt och tvingas vara sjukskriven i åratal. Så fastän du kanske tycker att jag låter nedlåtande är jag det verkligen inte.

Jag har insett en sak: det finns inga lugna jobb idag nästan oavsett vad det handlar om finns det rejält mycket krav på att du ska prestera maximalt under minimalt med tid.
Det du istället bör göra är att hitta din akilleshäl, VAD det är som gjort dig utmattad. Det är ingen chef eller hets på jobbet utan det är något i dig som gör att du driver dig själv till utmattning. Vad?

Så sa läkaren till mig. Jag tyckte han var en idiot. Sen började jag fundera och insåg att han hade rätt.
Så följde en lång process av tankemöda. Det ledde fram till insikten att jag inte kunde fortsätta med jobbet jag hade. Ett jobb jag älskade och var gjord för, som jag utbildat mig för under lång tid. Det är världens bästa jobb och jag älskar det men jag kan inte ha det för det gör att jag gör mig själv sjuk.

Så jag bytte bana helt. Det är inte världens bästa jobb, inte ens det nästbästa. Men jag står ut med det och det kan vara givande på sitt sätt. Men framförallt kan jag leva för den JAG är. För att jag är jag idag och inte bara mitt yrke.

Håller med

Sara2 - Väldigt tråkigt att höra vad du har behövt gå igenom och att återhämtningen varit så lång. Jag har förstått att det är vanligt. Jag är nog mer utmattad som du säger.

Jag försöker att göra det bästa av situationen men när allt är så ovist om framtiden så har jag svårt att koppla av. Arbetsgivaren beter sig dessutom riktigt svinigt just nu vilket medför ännu mer stress.

Det är väldigt kloka ord du säger och det ligger mycket i det. Jag har troligvis satt mig här eftersom att jag har en förmåga att alltid vilja vara alla till lags och har svårt att sätta gränser när det är för mycket. Utan vill vara högpresterande. Hade jag brytt om mig själv mer hade jag lämnar denna ohållbara arbetsplats för längesen..

Semestern var 4 veckor, motsvarande uppsägningstiden, sade upp mig i början av april. Men sen var jag ju hemma ytterligare ca 3 månader över sommaren innan skolan började i augusti.

Åh va jag känner igen mig i allt som du skriver!

Har ett jättebra jobb som jag pluggade men känner nu att jag inte kan jobba i samma bransch så länge till då jag vill göra alla jag jobbar med nöjda, jag stressar upp mig själv jämt för att jag alltid vill prestera 110% och blir besviken för minsta lilla ?fel? jag gör.

Har stressat upp mig själv så mycket det senaste att jag har konstant ångest och vill inte ens tillbaka till jobbet efter semestern.

Sara - Det var en jättebra lösning. Önskar att jag kunnat gjort liknande.

M - Exakt så. Jag blir också besviken för minsta fel jag gör. Det är inte hälsosamt. Det är inte alls bra att ha ångest över ett jobb. Jag hade tänkt att stanna i denna branch först men har kommit underfund med att jag vill ha ett jobb utan övertid och där jag får mer tid att prioritera familj och vänner. Inte ett jobb där man stressar upp sig hela tiden.

Jag har funderat mycket på det här och jag kom fram till att jag ser det som att jag lärde mig något otroligt viktigt - att vara rädd om mig själv. Så jag vill inte vara utan den här tiden trots allt.

Vi är nog ganska lika med det där att vara högpresterande, vilja vara till lags och inte sätta gränser. Det är livsfarliga egenskaper!

Det bästa du kan göra är att säja nej. (Det kanske verkar fånigt men jag började framför spegeln.) Långsamt, i små, små steg började jag träna på att inte alltid prestera! Att bara vara, det har varit det svåraste för mig att ändra på.

Fortfarande trillar jag dit ibland, även på nuvarande jobb. Skillnaden idag är att jobbet inte är min identitet utan en källa till inkomst. Att jag ibland kan bara vara utan att prestera ett endaste dugg och helt utan att skämmas. De där kraven jag hade på mig själv, det var det som ledde fram till att jag blev utbränd och inte alls den knasiga chef och den dåliga arbetsplatsen. När jag insåg det var då jag kunde börja bli frisk.

Så du har ett hårt jobb framför dig men om du gör som alltid annars, jobbar hårt och idogt kommer du ha en sådan mycket bättre tillvara efteråt och inse att det var värt vartenda dugg.
Lycka till!

Sara 2

Det känns ändå peppande att höra att det har gett med sig något positivt trots allt. Jag kommer väl så småningom få insikt i det.

Det är ju det och så himmla lätt att bara köra på och tro att man är odödlig.

Det känns som ett bra första steg. Har så lätt att tacka ja till saker för att jag så gärna vill och skiter i att kroppen säger nej.

Jag önskar att jag kommer dit. Jag inser nu i efterhand att jag levt mer för mitt jobb istället för att se det som en inkomst. Snarare en livstil. Därför känner jag mig så tom nu och har identitetskris deluxe.

Tack för peppande ord!!

Jag var på väg in i utmattning pga fysisk sjukdom i kombo med riktigt kass arbetsplats. Var sjukskriven heltid ett halvår och på deltid ett halvår. Den kassa arbetsplatsen gjorde att min fysiska sjukdom blev värre märkte jag, och stresssymptom på det. Så jag sa upp mig utan att ha något annat. Det var en befrielse och lättade på mycket. Mådde även bättre i min fysiska sjukdom. Nu ska jag plugga i höst istället, något som jag verkligen tycker om, och på distans. Mycket mindre stress och att jag verkligen tycker om det jag ska plugga gör att det känns som att jag kommer att klara det.

Hej,

Jag hittade denna tråd och kände en lättnad över att jag är inte ensam. Hur har det gått för er i denna tråd?

Jag känner mig helt utmattad och har precis sjukskrivit mig själv.