Han ändrar sig hela tiden.

Vi köpte ett sånt där "hemma test" för att kolla hans spermier och enligt det var det noll fel på dom. Så jag är rätt säker på att det är hos mig.. Har misstanke om att jag har endometrios nämligen.

Ja det är lite så jag känner jag också.. Känns som jag har slösat bort 6 år av mitt liv på någon som inte vill ha en framtid med mig. Iallafall inte samma framtid som jag är ute efter...

Känner ju att hans beteende runt aborten definitivt kunnat vara bättre.. När jag låg på sjukhuset så satt han i ett hörn med hörlurar utan att prata med mig. Till slut fick jag så ont att jag skrek rakt ut, högt. Då sa han åt mig att inte skrika. Känns inte som en normal reaktion mot någon man påstår sig älska kanske? Jag vet inte riktigt.