Jag är nyfiken på hur det fungerar att leva i en relation där han har lämnat sina tidigare barn.
-vad är orsaken till att han lämnade dem?
-finns det tankar på att återuppta kontakten?
-berättar ni för eventuella syskon att de har halvsyskon?
Tacksam om ni vill dela med er av erfarenheter! Även såklart männen som lämnat, om det finns någon här.
Vad tycker män och kvinnor om detta? Är det för att "så gör man" eller för att männen inte bryr sig om barnen?
Intressant. Barnen hänger ihop med kvinnan alltså. Men saknar inte männen sina barn? Eller har de i första hand ekonomiskt ansvar och lite distans till barnen från början? Vilket land är det?
Jag förstår. Kom att tänka på en bekant (icke- europeiskt land) som i princip förlorade sin son i skilsmässan oavsett vad han ville.
Det jag menar är att det är sinnessjukt att detta accepteras. De som lämnar sina barn idag borde frysas ut. Ingen kvinna med självaktning borde ta en man som gör så här.
Alternativt så borde vi skapa en matriarkal struktur där kvinnor är basen. Männen kommer och går. Inga barn blir stigmatiserade och inga kvinnor behöver skämmas, bli utbrända och ensamma.
Nej det är väl mindre intressant vilket land egentligen. Var mest nyfiken. Det blir ju som du skrev lättare för barnen i en kultur där det är förväntat och backup för mamman finns där från början.
Jag känner att vi inbillar oss att vi har det så bra i vårt "mest jämställda land". I verkligheten blir ju vissa kvinnor och barn mer nedtryckta och far mer illa än i andra kulturer med det typ av upplägg du beskriver. Men detta blundar vi för. De/vi är typ inget värda.
Jag skulle vilja vara mamma OCH jämställd förälder. Jag skulle vilja att han betedde sig normalt och kunde ha sina barn åtminstone varannan helg.
Sen skulle jag också vilja att hans nya kvinna ifrågasatte hans beteende och inte hjälpte till att stöta bort barnen genom att bete sig helt galet.
Det är mycket jag vill. Jag vill lägga en stor bajskorv mitt i deras kärnfamilj som pågår helt obehindrat av historien.
Men sedan minns jag att han är bajskorven mitt i familjen som kommer sabba även för dem.
Jag vill också radera dem ur mitt minne och att de flyttar härifrån så vi slipper stöta på dem..
En matrilinjär struktur hade löst väldigt många problem. För kvinnor hade skillnaden inte blivit jättestor, många tar ju redan lejonparten av arbetet med barnen. För män hade det blivit mycket mer chill, de hade kunnat komma och gå lite som de ville (dock inte mot kvinnans vilja) skaffa barn utan några skyldigheter. Barnen skulle höra ihop med mamman och ärva henne. Om mannen och kvinnan VILLE skulle mannen förstås kunna få leva tillsammans med kvinnan och hennes barn, dock utan rättigheter och skyldigheter. Jag tror många män skulle må mycket bättre i en sån struktur, många män tycks ju vantrivas med familjelivet. Det är också en mer naturlig struktur, kolla t ex på hur de flesta däggdjursarter gör. Honorna lever ensamma eller tillsammans med andra besläktade honor med sina ungar. Hanarna har maximal frihet, behöver bara tänka på sig själva. De får para sig bara om honan går med på det. Inga våldtäkter. Inget tjatsex. Ungarna slipper se mamma bli misshandlad av pappa. Honan har allt ansvar, men också alla befogenheter. Ungarna får maximal trygghet. Win-win-win för alla.
Nej, detta är inte ett problem, varken i djurvärlden eller i de samhällen som har matrilinjär struktur (vilket man tror var det normala innan människan blev jordbrukare)
I djurvärlden behövs knappast försörjning av ungar i 18 år. Människor har aldrig haft så lång barndom som nu och inte ens tillåts att försörja sig själva i 14-16 år. Ingen ensam mamma kan försörja massa barn helt ensam i så många år. Vem ska göra det då om inte pappor bidrar? Skattebetalarna?
Att mannen går när han vill är inget problem om han inte har någon koppling till barnen. Han får förstås inte dyka upp som oinbjuden gäst heller - som sagt, inga skyldigheter men heller inga rättigheter. Vill han ha sex eller bli bjuden på mat så får han fråga helt enkelt! Och då är ett nej ett nej. Och om han bjuder till lite och t ex hjälper kvinnan att flytta på någon tung sten eller så, så ökar ju chansen att han får stanna ett tag (eller för alltid, om båda vill!)
Den ekonomiska försörjningsbördan tar ju ändå kvinnan till allra största delen i de flesta samhällen. Det är nästan alltid hon som får betala med utebliven inkomst vid föräldraledighet, vab eller hemmafrueri. Så det blir ingen större skillnad. Ett matrilinjärt samhälle där fast egendom ägs och ärvs på mödernet, och där relationer utövas i form av s k besöksäktenskap (dvs att kvinnan är bofast och mannen/männen hälsar på när båda vill) är fredligare och människorna lyckligare. Mannen slipper fundera på om barnen är ?hans? eftersom barnen alltid är bara mammans.
De flesta män vill faktiskt ha egna barn och veta att de är hans. Därför har de hittat på ett äktenskap som förutsätter att "honan" bär på hans ungar 
Och ja, självklart förstår jag att att det är svårt att gå tillbaka till detta efter flera tusen år av det motsatta systemet. Men det jag vill få fram är att det är ingen självklarhet att ett samhälle är patrilinjärt och/eller patriarkalt.
Se där ja, ett utmärkt exempel på varför en matrilinjär struktur är win-win-win för alla!
Här har vi en man som förklarar att män inte vill leva familjeliv. Precis vad jag försökte förklara. Här har vi ett utmärkt bevis på att män i allmänhet hellre vill ha 6 barn med 6 olika mammor och slippa ansvar, än att ha 2 barn med samma mamma och tvingas bidra till att ta hand om avkomman.
Mammorna såklart!
Varför förutsätta att mammorna INTE skulle klara det? Det har de ju gjort i alla tider genom mänsklighetens historia. Om man nu absolut inte klarar av det t ex pga sjukdom, dödsfall eller liknande kan ju släktingar, dvs mamma, syskon eller mammans syskon hjälpa till.
Man behöver inte göra det så komplicerat. Kolla hur det går till bland andra däggdjursarter, ursprungsfolk etc.
En stor majoritet av befolkningen förr var fattiga och ägde ingen jord. Jakt var bara för överklassen. Att mammor måste arbeta är inget som kommit NU, det har de gjort sedan vi var apmänniskor. Du pratar väldigt mycket om skattebetalare, jag pratar om ett naturligt matrilinjärt Ursprungssamhälle där kvinnan är basen, inte mannen. Där fanns inga skattebetalare. Att få barn innebar inte att livet sattes på paus, utan arbetet fortsatte som tidigare. Mamman hade med sig barnen i arbetet, och på så sätt utbildades också barnen. Vid vissa arbetsmoment där det var olämpligt att ha med barnen kunde andra kvinnor passa barnen en stund. Men försörjningsansvaret är helt och hållet mammans i den typen av samhälle.