Jag känner igen mig, ena dagen är jag helt SÄKER på att det kommer gå på första, nära kan jag inte ens visualisera mig själv med barn och tänker ?det här är säkert inte meningen?. Hur vet man om det är hög risk för överstimulering? När märker man det i så fall?
Åh så skönt att få sätta igång! Jag tog också första sprutan igår, trodde det skulle kännas mer, men det var ju inga konstigheter :)
Tyckte det sved lite under huden efter några minuter, så jag tycker vi bestämmer att det fungerar direkt haha
Oj! Det var bra jobbat, jag känner ingenting haha
Jag hoppar in här.
Jag och min partner har försökt sen oktober 2018. Började med Letrozol september 2019 och nu är vi igång med ivf, korta protokollet.
Gonal-f 150 i tre dagar sen 125. Idag hade jag första vul och det finns 14 äggblåsor på 10 mm eller mer. Nytt vul ska göras på måndag. Läkaren ville även höja dosen till 150 på Gonal-f igen.
Är det fler än jag som har en väldigt likgiltig inställning till om det ens blir något barn? Det är liksom lite som att jag har kopplat bort känslorna från processen så mycket som möjligt för att orka stå ut. Jag zoomar ut och tänker att det här är en kort period av ett förhoppningsvis långt liv för att inte gå under.
Vad skönt att höra att du är i samma situation. Jo det nogTack för svar! Och så skönt att höra att någon är i samma sväng.
För oss är det min pco som ställer till det. Min sambo har tydligen superspermier. Vet ni vad det är som inte fungerar så bra för er?
Kan även tillägga att jag är tacksam över att jag inte mår illa av sprutorna. Jag mådde verkligen helt blä av Letrozolen.
Jag har också alltid haft regelbundet men har ändå fått pco konstaterat. Men jag har funderat på om det är något annat också eftersom det inte tar sig ändå. Kanske att själva ägget inte fäster tänker jag kan vara problem hos oss? Det är så lätt att börja spekulera känner jag.
Den första sprutan tyckte jag var rätt jobbig, rent psykiskt att liksom komma över spärren att sätta en nål i sig själv. Men sen flöt det på utan större problem.
Precis så!
Jag har liksom ställt in mig på minst två misslyckade återföringar. Lite som tredje gången gillt.
Just denna dag behövs nog alla pepp-talk som går att få tag på känns det som...
Ivf nr 3 ville sig inte heller, börja blöda lite smått idag med ökande mensvärk. På dag 10 efter ET,precis som förut...fan fan fan.
Har bokat telefontid till en ny klinik imorgon, får se om de nu kan hjälpa oss.
Första ultraljudet idag visade EN enda äggblåsa :( så det blir inget äggplock... men, äggblåsan var 20 mm så ikväll ska jag ta ovitrelle och så får vi försöka på ?naturlig? väg. Känns lite sorgligt men hoppas såklart att det tar sig nu ändå!
Nej vad tråkigt :( håller tummarna att det går vägen ändå!
Men vilken besvikelse- vilken dos hade du? Hur många ivf har du gjort- hur är din historik osv? Massa kramar och massa lycka till, nu vet ni iaf att det finns en fin där- hoppas den tar sig naturligt, hade varit magiskt
Idag var jag VUL2 och det såg bra ut. Bra tjocklek på slemhinna samt 5 blåsor som var 17 eller större. Samt ett gäng som ligger runt 13-16 mm och som förhoppningsvis hinner växa till sig något. Totalt 13 som var värda att skriva upp sa läkaren.
Äggplock på onsdag och det har jag varit så nervös för men nervositeten börja släppa lite. Men så tråkigt att min partner inte får följa med.
Jamen usch vad surt...men hoppas att de ändå är DEN äggblåsan som leder till nått fint :)
Det räcker bara med ett enda ägg! Förstår att du är ledsen men detta kan också funka superbra och dessutom slipper du äggplocket. :)
Jag var så glad för att de plockade ut 10 ägg på mig men 7 av dessa var omogna (7!!!) och bara två befruktades. Nu har jag i mig ett 3-dagars och ber till högre makter för att det ska funka. Så jag vill bara säga att ha ett fint ägg som du förmodligen har är superbra! Hoppas ni får till det <3