Umgängesavtalet, kan umgängesföräldern säga nej tyvärr jag är bortrest?

Ja det är fullt lagligt att skita i sina barn.

Det normala när man har barn och måste åka bort är annars att man ordnar barnvakt. Man kan inte kräva att den andra föräldern tar över ens ansvar.

I egenskap av mamma skulle jag personligen hellre vilja att barnen var hos mig än hos barnvakt om jag hade möjlighet. Särskilt om det är små barn.

Ja men precis. 
Skita i sina barn är precis det han vill göra när han år efter år försökt ha en diskussion om barnets bästa. 

Normala människor har jobb som kräver att man ¨åker bort ibland och normala människor önskar också åka iväg på semester mer än 2 nätter.

När barnet blir lite äldre så kan man väl låta familjerätten ta ett nytt beslut om hur umgänget ska se ut för det en 1åring behöver är kanske inte samma som en 4åring.

Barnet är 4 år. De har haft detta schema i 2 år och det går inte diskutera.

Detta schema låter som en bra START för ett utökat samarbete och umgänge med barnet. Jag antar att barnet inte heller är så gammal.

Tycker att ni ska fundera på att gå vidare med detta för det är inte hållbart att aldrig kunna ändra något, arbeta behöver man.

Antingen tar ni själva kontakt med familjerätten eller så går ni vidare genom jurister.

Skita I sina barn?

Hur ofta tror du man är på utb?

Du verkar ju sakna verklighetsförankring.

Om barnet får vara hos den ena eller andra föräldrarna 2 veckor mer i extrem fall per år, det kommer inte ens ungen märka.

Exakt!

Det handlar om några gånger per år, kanske nån dag som inte faller inom schemat. Och semester. Ja det är också nån gång per år vi vill kunna göra en resa. Med eller utan barnet. 

Det är dags för ett nytt möte hos Familjerätten och omförhandla tiden. Barnet är så pass stort att man kan ha fler nätter i rad hos vardera förälder.

Om din man börjar ställa in sina dagar, oavsett om det är semester eller jobb, så kanske hans ex börjar tjafsa om enskild vårdnad istället, vilket hon inte lär få, men det blir en lång process där barnet är den som blir lidande. Barn förstår mer än man tror.

Hon vägrar omförhandla schemat. Vägrar gå på samarbetssamtal.

Så det enda som återstår är att min man bara skiter i barnet hans dagar (självklart meddelar han innan i god tid) när han behöver göra annat några gånger per år? Eller anlita jurist för pengar vi inte har?

Din man kan ju alltid ansöka om egen vårdnad å sin sida då :) Samarbetssvårigheter brukar vara en vanlig grund för att det ska beviljas, så om hon vägrar omförhandla eller ens gå på möten... Ja, det ser ju inte snyggt ut om man säger så.

Ni behöver inte anlita någon advokat än så länge, det är alldeles för unga dagar för det.

Det alltså inte pappan själv som funderar över detta, utan nya frun. Om bara alla nya kvinnor kunde backa några miljoner steg och låta föräldern involvera sig i sådant som rör hans eget barn... jag lovar upplevelser av att mammorna till barnen är aggressiva Psykopater skulle bli försvinnande få.

Om hon vägrar samarbetsamtal trots att barnet är stort nog för att ha ett annat upplägg så skulle jag kontakta jurist och undersöka mina möjligheter till att tvinga fram ett annat avtal. Man kan ofta få en stunds gratis rådgivning via tex sin hemförsäkring, kolla det. 

Tycker tyvärr TS, att din ton i tråden är väldigt på försvarsfronten, helt utan anledning.
Även jag tycker det låter lite konstigt att först sliter man allt man kan för att man vill ha sitt barn mer, men sedan vill pappan inte alltid "ha" barnet sina dagar för att det krockar med något? Som alla föräldrar, ensamma eller kärnfamiljer, kan det krocka med saker, men då får man ta hjälp av någon barnvakt. 

Visst, han kan bara säga att barnet inte kan komma för det passar inte, men vad är man för en förälder då? Hur hade ni tyckt om mamman sa så också? 
Det kan vara jobbigt att vara förälder, men så är det när man skaffar barn. Man får inte alltid som man vill, eller som blir bekvämast för en själv. 

Kan han inte anlita farmor och farfar eller någon annan barnvakt de fåtal gånger per år det gäller? Att ha barn är mycket, mycket lättare med en väl inkörd barnvakt (tro mig jag har testat både med och utan) och det är nog en god idé att inte behöva förlita sig på en kvinna som han har svårt att förhandla med. Hur hade han löst dessa situationer om det hade handlat om ett barn han hade på heltid? Har han (eller båda bioföräldrarna) någon plan för ett eventuellt nödfall - om någon (gud förbjude) skulle bli sjuk eller fastna någonstans?

En annan tanke, varför kan inte sonen vara ensam med dig om pappan ska bort? Ni bor väl ihop, eller?

Men ni borde ändå se över att förlänga umgängestiderna!

Klart man får lov att vara bortrest och då inte kunna ha barnen. Däremot ser det förmodligen inte så positivt ut hos familjerätten. Kan kan han inte byta dagar om han är bortrest? Eller då till att ändra avtalet till hela veckor istället? Blir bättre för barnen och föräldrarna.

Klart man har lov att resa bort och säga till att man inte kan han barnen den aktuella dagen. Men det ser nog inte så positivt hos familjerätten om det händer ofta.

Kan han inte byta dagar? Eller få till ett avtal som är varannan vecka? Bättre för barnen och föräldrarna.

Det finns ju ingen skyldighet att ha umgänge med sitt barn. Men jag antar att det du undrar är vilka konskekvenser det kan få att bryta ett umgängesschema? Det är en fråga som jag tycker att barnets pappa ska ta med en advokat. Rent spontant tycker jag att det låter rimligare att skaffa barnvakt än att bryta ett fastlagt umgängesschema men jag har ingen kunskap om vilka juridiska konsekvenser det kan få.

Om han inte är nöjd med schemat och mamman vägrar samtal på familjerätten om ett nytt schema kan han väl stämma om umgängesschema i tingsrätten? Kanske går mamman med på att förbehållslöst samtal med stöd av familjerätten om han förklarar hur viktigt det är för honom?

Precis som så många andra redan sagt.

Har ni ett umgängesschema så SKA det hållas, om inte båda tillsammans kommer överens om att avvika från schemat.

2-2-3 schema är normalt för mycket små barn. den uppfattningen jag har är att det från ca: 1,5-2år går utmärkt med veckovist växelvist boende.
Tvärtom så kan ett växelvist boende med korta byten vara rent negativt för ett större barn då det lätt kan ge en känsla av att "leva i kappsäck" o inte ha någon fast punkt alls.
Familjerätten kommer garanterat rekommendera varannan vecka för en 4åring, om ni går dit på samarbetsamtal, eller om de gör en utredning åt tingsrätten.

Fadern har ett ansvar att sköta om barnet o se till att det får den omvårdnad det behöver o har rätt till de dagar som umgängesschemat säger att barnet ska bo hos fadern, om det uppstår förhinder i vardagen så får man lösa det med barnvakt. Jag anser det helt fel att vägra ta hand om barnet o kräva att barnets andra förälder ska sköta det. Om fadern agerar på detta sät så kommer det garanterat bita honom i arslet vid en senare tvist.
Men samtidigt kan jag förstå att ett strikt 2-2-3 schema utan särreglering för högtider och semester lätt kan bli frustrerande om man inte kan ha en dialog med barnets andra förälder.

Ta en ordentlig, allvarlig diskussion med barnets mor i lugn o ro (kanske via mail/sms) om att ni vill komma överens om ett nytt schema. Gärna genom att gå på samarbetssamtal.
Om hon vägrar det o håller fast vid det nuvarande schemat så får fadern helt enkelt stämma modern ang boendet i tingsrätten.
Har ni riktigt dålig ekonomi så ?an ni få rättshjälp av staten att betala ombudet, de flesta hemförsäkringar har även ersättning för juridiska kostnader vid tvistemål kring detta, ofta dock med villkoret att ni separerade för minst 12 månader sen.
   

Tack för ett bra inlägg.
Håller helt med dig. Schemat ska självklart hållas. Det har också hållits till 100% sedan det startade för 2 år sedan. Det är faktiskt mest mamman som velat ändra och då har pappan ställt upp. Pappan har alltså haft barnet något mer än mamman. Men så fort vi vill ändra något så är det tvärNEJ. Mycket tråkigt.