Barn som dött. Du som förlorat ett barn - dela med dig av din berättelse!

Vi förlorade vår son efter för tidig födsel. Han blev 10 dagar innan han somnade pga infektion i tarmen.

Året efter förordade vi vår dotter i magen.

Man arbetar med sig själv ständigt och pratar mycket om det, både med psykolog och vänner/familj. Att skriva om det och dela med sig till andra hjälper också (detta är vad som är för mig och min sambo, väldigt individuellt.)

Samtidigt som jag är mitt gamla jag så är jag även mitt nya jag som 3barns mamma. Jag orkar inte med lika mycket som jag gjorde innan våra barn blev änglar men jag och min sambo lever vidare för att hedra våra barn. Våra barn ska inte bara anledningen till att vi lägger oss ner och slutar leva, utan vi vill leva för att hedra och hylla våra änglar. Vissa dagar är betydligt mer påtagligare och jobbigare än andra, speciellt högtider och deras årsdagar och namnsdagar.

Vår son hette Dylan, vilket är vanligt men ändå inte jättevanligt och varje gång jag läser att en pojke döps till Dylan så knyter sig det lite i magen. Men sen så tänker man att det barnet inte är vår Dylan.

Tiden precis efter var jobbig och sorglig, speciellt då jag hade tre av mina närmaste vänner som även var gravida. Men på något sätt läkte vi, tack vare nära och kära, bra vård och av vår starka relation som partners