onelifetolive skrev 2020-09-03 23:06:40 följande:
Om du redan idag gör 95% av alla hushållssysslor så tror jag att du kommer få fortsätta med det.
Dom som inte förstår att dom borde göra lika mycket hemma som sin partner, har helt enkelt inte det med sig hemifrån. Det kommer aldrig falla sig naturligt för en sån att tömma diskmaskinen, tvätta, vattna blommorna, hitta lösningar för att hålla ordning hemma, handla, planera middagar osv.
Det kan vara ok det med, om man bara är medveten om det från början. Kanske det finns annat som den andra kan göra istället? Ta helhetsansvaret för bilen/bilarna. Alltid se till att dom är hela, rena, servade, tankade, har fräscha däck... Kanske styra upp att boka sotare när det är dags. Prata med renhållarna och be om nya påsar till komposterbart. Åka till Bauhaus och köpa nytt rörsvep till stupröret? Hugga ner trädet som står i vägen och ta hand om veden.
Listan kan göras lång.
Det finns så mycket man kan göra som måste göras som inte är diska och städa. Kvinnor (ja, jag generaliserar) har en förmåga att negligera det "arbetet" männen faktiskt gör i hemmet.
En del löser det med att den som inte vill/kan/orkar göra mer än 5% hemma kan betala mer av dom gemensamma kostnaderna istället.
Hur som helst är det viktigt att tillsammans hitta en balans. Det måste vara ett system som båda är nöjda med annars kommer det inte funka.
Det funkar inte att den ena tycker att den andra "borde" förstå att den man gör är så mycket mer.
Kan man inte hitta den medelpunkten så ska man inte bo ihop. Det är faktiskt så enkelt.
Men dom flesta brukar kunna hitta en lösning om man bara pratar förutsättningslöst om saken.
Be att ni ska prata om saken om x antal dagar. Tills dess ska han fundera på vad han gör hemma. Han kan skriva en lista med allt. Sen gör du likadant.
När ni sen sätter er ner så är det bara att börja jämföra och väga olika saker mot varandra.
Hemma hos oss funkar det ungefär såhär:
Vi lagar lika mycket mat, diskar och tvättar.
Hon städar lite mer än mig. Badrummen t.ex
Hon sköter blommor, rabatterna håller koll på barnens kläder, styr med presenter när vi ska gå bort osv.
Jag sköter i princip allt som har med huset och resten av gården att göra (försöker dock få med henne men det är svårt) Jag har helhetsansvaret för bilarna. Tvättar och städar när hon har grisat ner sin ;)
Jag fixar ved, tändved hämtar och skyfflar grus och allt sånt.
Jag tjänar nästan dubbelt så mycket som henne och tanken är att jag ska betala dubbelt så mycket som henne av våra gemensamma kostnader. Det har dock blivit så att jag utöver det betalar allt annat. Mat, bensin till oss båda, alla nöjen, grejer till barnen och så. Men det är ok. Det funkar bra. Det är bara lite tråkigt att jag aldrig ser någon uppskattning för det.
Jag har säkert glömt saker hon gör. Svårt att se det man själv har släppt.
Vad jag dock reagerar på hos er är ditt behov av egentid. Jag är likadan. Jag MÅSTE få vara själv. Min sambo är dock helt med på det. Jag har varit i Las Vegas helt själv, Chicago, en weekend i Göteborg osv. Det har aldrig varit något problem. Vi reser förstås tillsammans också. Tillit är dock A och O och jag skulle aldrig missbruka det förtroendet jag har fått.
Men att inte få vara själv ibland skulle kväva mig. Förstår verkligen om det är viktigt för dig också.
Även här är det viktigt att du ställer dig själv frågan om du skulle kunna fortsätta i förhållandet om du visste att det aldrig skulle bli någon skillnad. För det är det du måste fråga dig. Kommer det bli skillnad? Om inte, kan du förlika dig med det? Är det värt det?
Han verkar ha svårt med tilliten och det försvinner inte bara i ett nafs. Vet inte om det någonsin gör det. Hur känner du?
Du vill väl kunna komma hem och känna att du inte behöver svara på tusen frågor? Du vill kunna åka iväg, få lite space, bara vara i nuet och känna dig kravlös. Du vill inte fundera på vilka frågor du ska få när du kommer hem. Vad du ska svara...
Tänk att du bara har ett liv. Varje år av ditt liv är ett år att ta tillvara på och göra det bästa av. Kan du se dig själv i spegeln och ärligt säga att "det här året kommer jag känna mig helt till freds med när jag tittar tillbaka på det om 20 år"?
Jag menar inte att allt måste vara guld och gröna skogar, men man måste vara tillfreds med alla sina beslut. Bra som dåliga. Och man måste komma ihåg varför man tog besluten.
Dagbok is the shit! :)
Lycka till!!
Stort tack för ditt svar! Väldigt bra att få en mans perspektiv också. Jag är fortfarande kvar i relationen, för att han säger sig förstå att han har problem med sitt kontrollbehov och jobbar på det (går hos psykolog). Vi ska också ha mer gemensam ekonomi.
Sedan vi köpte landställe 2018 är det lite mer uppdelat, men jag åker och besiktigar bilen, byter däck (var jag som lärde honom hur man gör det, inte tvärt om), klipper gräs, skottar etc, plus sköter hemmet. Jag har inga som helst problem att hugga i när det gäller tyngre saker.
Jag har skapat mig mer egentid och gör lite mer saker själv så som gå på promenader och träffa kompisar ibland. Har även tagit upp mitt hästintresse som jag delar med min syster, men nu har problemen kommit tillbaka och det känns som att han hittar nya sätt att kontrollera mig.
Vi köpte en ny bil i juli som egentligen är alldeles för dyr och fin (Lexus RX), där han tycker att vi använder den för mkt, och därför får jag inte fortsätta åka till stallet en gång/veckan. Det är ca 7 mil fram och tillbaka. Han tycker att jag inte tänker på vår ekonomi, och när jag säger att jag kan betala dem extra hundralapparna själv som det blir i bensin, så är det istället att bilen inte ska gå så mycket för att det minskar värdet på den. Och att köpa en till liten skitbil som knappt kostar något vill han inte heller.
Så det känns som att han hittar nya sätt att kontrollera mig på. Det är 6 km till bussen, och jag tar mig inte runt utan bil. Så det kommer nog tyvärr bli så ändå att vi går skilda vägar, även om jag verkligen hade hoppats på att vi skulle kunna få det att funka.
