Angående läggning...

Varför kan du inte få adhd medicin? Jag har inte haft några problem att få det under hela pandemin

Hmm tappade vårdkontakt men har stått och trampat i väntlistan på att få träffa ny läkare, men sist jag ringde psykiatrin så hade dom ingen läkare alls som kunde skriva ut centralstimulanta mediciner...  

Samt så pga pandemi så ska väntetiden vara ..... ~

Dom utnyttjar detta bara... Men för den som vill bekanta sig med psykiatrin kan ju förvänta sig att det blir tvärnek :D 

Sambon har utredning på ADHD, men dom sa att det är 1års väntetid + obestämd tid pga pandemi tills nästa möte...
(Lika barn leka bäst)

angående parterapi så har vi dispyter mellan varandra som dom flesta relationer, så det rör inte endast det faktum att läggningen innebär att hon lägger sig med honom i sängen varje gång! 

Vi har dels kommit överens om att dela upp läggningarna men ja... Har inte riktigt fått möjligheten att göra det för hon verkar vara den som vill ha den där stunden med sin son....

Barn är olika, och att en fyraåring mår bäst av att ligga nära föräldern är inget konstigt. Att du mår dåligt av att ha ett par fötter i ansiktet hela natten är inte heller konstigt. Kanske ni kan lösa problemet med en bredare säng? Om ni ställer en enkelsäng mellan väggen och dubbelsängen så kan barnet sova där, bredvid sin mamma, och du kan ligga på andra sidan och få den nattro du behöver.

Sonen samsov med oss långt efter 4 år. Vet många som samsovit länge.

Så samsovningen är normal och att den föräldern somnade vid nattning, det har jag varit med om många gånger.

Men din sambos reaktion är inte normalt

Vi somnade och sov med våra barn tills dom inte längre ville. Då var dom 7, 8 år. Det handlade inte om nått annat än att vi alla skulle få så lugna, trygga nätter med så mycket sömn som möjligt. Vi var 4 i en 180cm säng.

En del barn behöver närhet från förälder för att sova gott. Får de inte det blir det istället en massa uppvak och omnattningar och alla blir trötta.

Det låter som att ni behöver en större säng. Om mamman ligger i mitten slipper du vakna av att få tår i näsan (har hänt mig - otroligt irriterande!). Ni kan ha ena sängsidan mot en vägg om barnet annars riskerar att ramla i golvet. En del barn rör ju mycket på sig i sömnen. Ser jag till mina egna barn är det just det barnet som sover oroligt som också rör sig mycket.

Fick en tanke här. Ni har bara varit ett par i ett år men bor redan ihop, trots att det finns barn i bilden, plus att ni har dispyter på den nivån att du nämner parterapi (redan ett år in i relationen!) Kan det ha gått lite väl fort? Var det här verkligen genomtänkt?

Jag tänker främst på barnet här. Det kan ju inte vara särskilt länge sedan som föräldrarna gick isär om barnet bara var tre när ni träffades. Eller pappan kanske inte alls finns med i bilden?

Ja, många föräldrar somnar vid nattning och har barn som kryper upp i sängen. Det händer ständigt i min familj och när jag talar med vänner säger de samma sak.

Gällande samsova så är jag delad till det.

Gör man det för barnets skull, för att barnet behöver det och för att barnet absolut inte kan sova utan en förälder eller annan vuxen så anser jag att det är helt ok. Barnet ska må bra och vara tryggt. Punkt.

Gör man det däremot för sin egen skull, på grund av att man inte orkar ta sig tiden till att vänja barnet eller för att man själv tycker det är så mysigt så att man vänjer barnet för sin egna skull, då tycker jag inte att det är ok.

Jag och min lillebror lärde oss att somna i våra egna sängar. Om vi däremot vakande under natten av någon anledning och ville gå till mamma (ensamstående) så var det ok.

Min pappa fick en dotter på senare år med vår styvmamma och dom orkade inte ta tiden till att vänja vår syster att sova själv, så hon sov mellan pappa och styvmamma tills hon var 14 år. Detta resulterade i att hon inte kunde sova borta hos kompisar eller att kompisar kunde sova över hos henne då hon fick ångest av att inte ligga mellan dom på nätterna.

Vi har nu en 8månaders bebis och hon sover i sin egna säng bredvid min sänghalva. På nätterna kan hon vakna och då lägger jag bara en hand på henne och hon somnar om. Har hon däremot vart sjuk och kinkig så har hon sovit med oss i vår säng men hon är trygg nog att sova själv.

Jag har sett att jag fått en hel drös med olika svar, tyvärr inte läst alla men hur det än är så gillar hon inte hårdrock så det är alltid bråk.

Hon är utslängd nu och får flytta tillbaka till sitt.

Hon flyttade in här utan mitt tillstånd från första början, vi diskuterade saken men sen sa hon upp sitt jobb och sin lägenhet en morgon då jag sov...

Men hur som helst så är det lugnt nu! Hon är borta