• HigherMinds

    Pojkar och flickors lek, en social konstruktion?

    "Flickor leker med dockor och pojkar leker med bilar"

    Det sägs att det där är något vi lär barnen, vilken typ av lekar, vad de ska leka, att det med andra ord är en social konstruktion, att det finns inget som talar för att det är biologiskt betingat.

    Nu tänker jag naturligtvis inte dockor och bilar utesludande, utan syftar på det där man traditionellt anser vara pojklekar respektive flicklekar.

    Man har forskat kring det där. I gruooen ingick ett större antal bebisar, ett par månader gamla, hälften flickor och hälften pojkar.

    Man höll med ena handen fram en "mjuk" leksak som hade ögon och mun, och en hand med en "hård" leksak, alltså två leksaker varav den ena faller in under traditionellt pojkigt och den andra traditionellt flickigt.

    Bebisarna fick titta på och sträcka ut handen mot och känna på båda.

    Mönstret som framträdde var att flickor i långt större utsräckning sträckte sin hand efter den mjuka leksaken, och pojkarna efter den hårda.

    Jag tänker, bebisar ett par måmader gamla kan ju omöjligen ha låtit sig påverkas av normer?!?!

    Genusförskolor finns det gott om. Målet är, bland mycket annat, att flickor och pojkar ska leka med allt, inte alls falla för "samhällets förväntningar" på en utifrån könstillhörighet. Men är det så enkelt?

    Till en början erbjöds alla leksaker både pojkar och flickor.

    Till genusvetarnas störa förtret kubde man snart konstatera att flickorna mestadels lekte med dockor och pojkar med bilar.

    Här tog man nya grepp, man delade in pojkar och flickor i två grupper, och man tog bort leksaker som anses vara typiskt flickiga respektive pojkiga.

    Vad säger detta? Jo, det enda det säger är att kan inte verkligheten anpassa sig och se ut på det sätt vi önskar så får man anpassa verkligheten efter hur vi önskar den såg ut.

    Vi har bekanta, ett jättetrevligt par. Båda har falllt fullständigt för genus-hysterin och låter sig helt okritiskt hjärntvättas, helt kopplat bort logiskt och rationellt tänkande när det kommer till genus.

    Jag minns för ett halvår sen. Deras son fyllde fem år. En charmog liten kille, som vem som helst.

    I födelsedagspresent fick han ett dockhus, samt lite dockhusmöbler och små dockor i samma skala som dockhuset.

    Idag, sex månader senare använder pojken dockhuset som garage. Han ställer in leksaksbilar i dockhuset, uppradade i sidled som en parkeringsplats.

    Vad är din åsikt? Detta med genus, normer och sociala konstruktioner, beror pojkars och flickors val av lek till största del på oss vuxna, våra förväntningar och våra normer?

    Eller är det så att skillnaderna mellan pojkars och flickors lek beror till största del på biologiska faktorer?

  • Svar på tråden Pojkar och flickors lek, en social konstruktion?
  • Anonym (Sara)

    Jag är ingen expert men det jag har läst om genusförskolor så handlar det inte om att påverka barnen utan att påverka de vuxna. De vuxna ska bete sig könsneutralt dvs bemöta barn lika oavsett om de är flickor eller pojkar. Och att barnen på förskolan ska få samma förutsättnjngar.

    Den svenska forskning som jag har läst visar tex att förskollärare använde mer avancerat språk när de pratade med flickor än med pojkar, vilket naturligtvis kan påverka språkutvecklingen på olika sätt. Forskningen visade helt enkelt att pedagoger som själva ansåg att de behandlade barn lika oavsett kön i själva verket inte gjorde det. Genusförskolor handlar som jag uppfattat det om att sträva efter att bemöta barnen efter de personer de är och inte efter grupptillhörighet baserat på kön. Inte att det är fel av en flicka att leka med en docka eller av en pojke att lrka med en bil. Om man blir förtretad av att ett barn väljer att leka med en viss leksak jobbar man nog på fel ställe. Hur vet du att genusvetarna blev förtretade?

    Jag känner inte till forskningen med den mjuka och hårda leksaken så kan inte uttala mig om den. Men vad skulle orsaken vara enligt foskarna? Varför skulle att föredra ett hårt respektive mjukt föremål vara kopplat till vårt genetiska/biologiska kön? Drogs det några slutsatser av den forskningen?

    Personligen så tror jag att skillnader gällande lek när det handlar om val av leksaker mm på gruppnivå främst beror på miljö. Sen tror jag också att vi har en tendens att tolka pojkars respektive flickors lek på olika sätt, dvs att våra föreställningar påverkar vad vi ser. Men jag tror också att det finns genetiska skillnader som påverkar, men dessa är större på individnivå än gruppnivå (det vill säga att det kan vara större skilnad mellan två pojkar än en pojke och en flicka om man ser till individer).

    Om man nu inte är forskare och bara en vanlig vuxen som bemöter sina eller andras baen så tycker jag inte att arv/miljödelen på gruppnivå är viktig. Det viktiga är att man möter varje barn som den individ hen är utan förvänt ingar på att barnet ska vara på ett visst sätt beroende på om det är en flicka eller en pojke.

  • HigherMinds
    Anonym (Sara) skrev 2020-08-09 08:26:37 följande:

    Jag känner inte till forskningen med den mjuka och hårda leksaken så kan inte uttala mig om den. Men vad skulle orsaken vara enligt foskarna? Varför skulle att föredra ett hårt respektive mjukt föremål vara kopplat till vårt genetiska/biologiska kön? Drogs det några slutsatser av den forskningen?


    onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/icd.1986
  • AnnaSthlm

    Det är ett samspel mellan biologi, arv och miljö. Ja, det finns skillnader mellan flickor och pojkar.

    Problemet är när vissa könstypiska beteenden värderas systematiskt högre än andra, och det överförs sedan på representanter av detta kön generellt.

  • Anonym (Pojkmamma)

    Ja jag tror att det finns skillnader i hur mellan pojkar och flickor är och leker, naturligt. Det som de däremot får till sig är vi vuxnas föreställningar om pojkar och flickor. Pojkar får beröm för att de är starka, flickor för att de är söta. Pojkar får bekväma kläder som tål lite smuts, flickorna får ljusa fina som ska hållas rena. Och så vidare.

    Jag har två pojkar, båda är små fortfarande. Äldsta pojken har massor med bilar och traktorer som han leker med, men även dockor och nallar som han plockar fram då och då.

  • Tecum

    Det finns bevisligen genetiska skillnader mellan män och kvinnor, varför skulle det inte märkas redan på babystadiet? Alla andra påstående är genustrams.

    Det allvarliga är när man börjar värdera att det ena är bättre än det andra, som när vuxna vill styra t ex flickan att leka med bilar, eller tvärtom. Men det felet ligger till 100% på de vuxna.

  • Anonym (Meja)

    Sara har skrivit det mesta jag tänkte skriva - främst att genuspedagogik i första hand handlar om de vuxnas beteende - att trösta ledsna pojkar, att prata med pojkar istället för att ge instruktioner, att ha samma gränsdragning för tillåtet beteende för både flickor och pojkar (finns studier som visar att pojkar tillåts störa och använda våld i större utsträckning är flickor tillåts).

    Att styra vad barnen leker med har jag inte hört om i seriösa sammanhang, däremot att ordna förskolan så att traditionella flick- och pojklekar blandas, tex ha en hemhörna med spis, verktygslåda, bil och dockor istället för en dockhörna och en verstadshörna.

    En av pedagogerna på min dotters förskola kommenterade ofta flickornas utseende. Hon sa att de var söta och fina. Jag hörde henne aldrig säga så till en pojke. Så skulle inte en genusmedveten pedagog göra.

    En god pedagogik tycker jag också innehåller en öppenhet inför andra sexualiteter än den heterosexuella och inför transpersoner. Normer kring kön och normer kring sexualitet är tätt sammanlänkade. Det kan handla om små saker som vissa ordval.

    Jag kan varmt rekommendera boken Gör det jämställt av David Flato och Maria Hulth. De förklarar enkelt och begripligt hur man kan arbeta med jämställdhet i förskola, skola och fritidspedagogik och även varför man behöver göra det.

  • LFF

    Har två pojkar, tvillingar. När de började på sin andra förskola (vi flyttade) så hade de tre otroligt bra pedagoger som till viss del styrde lekarna så de blev både lärande och roliga. De fick klä ut sig och spela teater, de lekte affär likväl som med bilar. De stimulerades på förskolan och utvecklades.

    Av olika orsaker så slutade alla tre och de fick två nya pedagoger som isolerade gruppen mer (de tidigare hade haft samarbete med två andra avdelningar), slutade styra gruppen, slutade gå ut med gruppen på utflykter med motiveringen "Det är en vild grupp med mest pojkar och vi har inte fått ihop gruppen än". Konstigt eftersom inget i gruppen förändrats mer än pedagogerna, det hade inte kommit in nya barn så gruppen borde inte behövts "fås ihop". Barnen slutade berätta om alla nya saker de lärt sig eftersom de inte lärt sig något nytt. När man frågade vad de lekt med fick man svaret "bilar och monstertruckar" varje dag. De blev bråkigare hemma pga bristande stimulans på förskolan. När vi bad pedagogerna att se över lekarna och att de inte bara skulle leka med bilar fick vi svaret "De leker inte bara med bilar, de leker med monstertruckar också". 

    Efter lite bråk med förskolechefen, där alla föräldrar i barngruppen gick ihop och ställde chefen mot väggen (då hade alla barn i gruppen utom två ställt sig i kö till att byta förskola) så fick vi nya pedagoger. Inför vårterminen det året var de 7 pojkar och 1 flicka i deras grupp, det hade varit en lite jämnare fördelning innan kaoset. De nya pedagogerna återupptog utflykterna, lekstationer, teater och musik. De införde även yoga som en lugnande aktivitet. De tog under en period även bort bilarna och monstertruckarna då dessa bara skapade konflikter (sen fick de "biltid" ett par gånger i veckan, några i taget). Plötsligt började barnen bli mer harmoniska igen. De sprudlade av nya kunskaper från förskolan.

    Att bara låta pojkar leka med bilar och flickor leka "mjuka" lekar är fel. Både pojkar och flickor behöver få "lära sig" att vara lite mer som varandra. Flickor behöver få lära sig att det är ok att "höras och synas" medan pojkar behöver lära sig att vara lite lugna och tysta (ja, vissa pojkar är det naturligt men många är det inte). 

    Jag har som sagt sett på nära håll hur det sett ut med pedagoger som inte det minsta styr upp barnens lek och hur själadödande det kan bli vad gäller utveckling. Mina killar är inte mindre "grabbiga" för att de fått klä ut sig både till prinsessor och superhjältar på förskolan. Så sent som härom veckan pratade vi om att alla har rätt att få vara som de är varav min ena son säger "Vi är vilda och det FÅR vi vara" Men samtidigt som de leker med bilar och kör cykel med full fart så pysslar de om sina gosedjur, gick med dem i leksaksvagn när de var yngre och älskar att hjälpa de yngre barnen på vår gård när de är ute. Alla "ompysslande" lekar minskade drastiskt även hemma under den perioden de bara lekte krocklekar med bilar och monstertruckar på förskolan. 

    Så ja, jag tror att det är bra att man ser till att barnen får chansen att leka med ALLT på förskolan, att man har olika lekstationer att växla mellan, att man har "bil- och dockfria" zoner, att man utmanar barnen med teater och rollspel.

    Pojkar behöver generellt sett läras att vara mjukare, mer empatiska och omhändertagande. Flickor behöver generellt sett läras att ta för sig mer, att höras mer och att man inte bara är värd något när man är "snäll, tyst, duktig och söt".

    Ja, pojkar dras till leksaker med hjul (mina körde rally med lekbarnvagnarna på sin första förskola), flickor dras till mjukisdjur och dockor. Att man lär dem att leka med varandras leksaker betyder inte att man hindrar dem från att leka med "sina egna", men man behöver inte alltid leka med dockor om man är flicka eller bilar om man är pojke.

  • HigherMinds
    LFF skrev 2020-08-10 14:27:03 följande:

    Pojkar behöver generellt sett läras att vara mjukare, mer empatiska och omhändertagande. Flickor behöver generellt sett läras att ta för sig mer, att höras mer och att man inte bara är värd något när man är "snäll, tyst, duktig och söt".


    Du sätter huvudet på spiken med att skriva "Behöver läras".

    Tänk om det är så enkelt att det finns biologiska förklaringar. Att genus och biologi sällan talar för varandra, det är inget nytt under himlen.

    Tänk om det, till den vilsna nutidens enorma förtret är så att flickor naturligt är mer empatiska och omhändertagande, och att pojkar naturligt har mindre empatisk förmåga, och en inte alls samma omhändertagande förmåga.

    Tänk om det är så hemskt som att det är evolutionen som fört oss dit.

    Tänk om det är så att kvinnor behövt en långt mer utvecklad empatisk och omhändertagande, inte minst för att ta hand om avkommorna på bästa vis, och tänk om det är så att männen behövt en mindre utvecklad empatisk sida på grund av att varit tvingad att döda för att kunna mätta avkommorna och kvinnan, och sig själv så klart.

    Här står vi idag i västvärlden precis förvirrade och vet vare sig ut eller in längre, vi har tappat begreppen fullständigt, barns könsidentitet är inga problem att mixtra med, utan snarare tvärtom, man hyllar det. Pojkar och flickor ska lära sig (smaka på det där, "LÄRA SIG") att ifrågasätta grundläggande biologi.

    Vi har blivit hjärntvättade med vanföreställningar, nyttiga idioter som FI, V och MP hjälper till att göra allt än mer förvirrat. Allt detta samtidigt som naturen vill något helt annat. För egen del känner jag att det är ett säkrare kort att satsa alla mina pengar på naturen.

    Vi har kört av vägen på så många olika plan.

    Har inget med könsidentitet eller biologi och göra i och för sig, men Greta Thunberg symboliserar i stora drag hur vi är ute på en åker och kör, flera hundra meter från vägen.

    Greta, en tjej i övre tonåren hyllas till skyarna, föreslås få nobelpris och jag vet inte vad. Hennes generation sägs vara hjältar, de ska tydligen peka ut vägen för en säker framtid, den här generationen. En generation som knappt kan bestämma sig för vilket kön de hör till.
Svar på tråden Pojkar och flickors lek, en social konstruktion?