Lekhage, varför är det så illa?

Klart man kan ha lekhage! Mitt barn sov i sin mest iofs men det var ändå en bra lösning tycker jag, man kunde sänka botten till olika höjder då barnet kunde stå osv.

De lättkränkta svenska barnen klarar inte av dem, de kan inte sitta på en stol i köket i 5 minuter, än mindre sitta på golvet i en hage.

Är väl,en bra säkerhetsåtgärd 

Haft lekhage ute till båda barnen. Den äldsta tyckte det var helt okey, satt och lekte så nöjd. Lille hnb:aren icke. Inne har jag en resesäng där båda ömsom sovit eller den lille suttit när man lagar mat eller gjort annat han "lagt sig i" pillerfikus som han är. Handlat om säkerhet för vår del.

Jag har också tänkt på det här - eller kanske inte lekhagar specifikt, men varför det är ok att spänna fast/avgränsa barn med vissa saker men inte med andra.

Tex lekhagar, barnselar med koppel, lås på innerdörrar, "nät" eller lock på spjälsängar anses suspekta medan säkerhetsbälten, spjälsängar (utan tak) och grindar anses ok. Resultatet är liksom detsamma för barnet. I vissa fall, som med säkerhetsbälten, så är ju riskerna så mycket större, men med andra så är skillnaden inte stor.

Tex så är det väl samma typ av frihetsberövning att ha ett barn i en spjälsäng som han inte kan klättra ut ur som att ha en klättrande baby i en spjälsäng med lock på.  Och en babygrind gör samma sak som en låst dörr liksom. Och det känns mer ok att hålla ett barn i handen än att ha honom i koppel, fast han kanske skulle ha mer rörelsefrihet i kopplet. 

För lekhagar specifikt kan jag tänka att det har att göra med hur mycket man har barnsäkrat hemmet. Är allt barnsäkert så finns det liksom inget behov av någon barnhage. Har man däremot öppen planlösning med faror som trappor som inte går att avgränsa och storasyskon som strör olämpliga småsaker omkring sig så är en hage eller motsvarande nästan ett måste.

Folk tänker nog att man dumpar barnet i en bur och sen får det sitta där i sin ensamhet, men allt blir vad man gör det till tänker jag. Vi hade en stor lekhage som en förälder lätt fick plats i också. Vi satt där och lekte, med alla leksaker inom räckhåll. Det var jättepraktiskt, särskilt när barnet började ställa sig upp och hade ett säkert ställe att öva sig på. Givetvis hände det att barnet fick vara där själv men inom synhåll i några minuter för att vi behövde hälla ut kokvatten eller liknande. Ibland satt det i babysittern istället i samma situationer. Det verkar folk tycka är mer OK, av någon anledning, fast det egentligen är mer begränsande.

Funderar också på att skaffa en. Bor själv med min ettåring och en längtan att få skita ifred, så skjut mej!

Tänker att allt i princip kan vara dåligt om det används fel. Och det mesta kan vara bra eller helt "neutralt" om det används klokt. 

En lekhage som man sätter barnen i för att kunna strunta i dem och vända dem ryggen en tid är såklart fel. Men så kan man ju också använda en babysitter, en spjälsäng, matstol, vagn och så vidare. 

En lekhage som används för att trygga barnen när man själv lagar mat eller måste gå på toa eller så är väl inget fel alls, tvärt om bättre att sätta dem i en sån än att sätta ner dem i en mindre spjälsäng tänker jag. 

Vi hade en stor lekhage i vardagsrummet när vår äldsta var liten. Den använde vi när hon var i den åldern då hon ville utforska allt. Hon brukade ställa sig upp i den mot spjälorna och ta sig kring. Kändes jättebra när man ville få nåt gjort och hon kunde leka säkert där. Är ju som en jättestor spjälsäng så förstår inte det dåliga??