Söker er som fått flera missfall

Beklagar. Själv har jag 6 missfall bakom mig. Gjort utredning men de vet inte vad missfallen kan bero på

Beklagar verkligen! Jag hade 4 missfall innan första barnet. Fick tom två barn till slut. Det som hjälpte var Prednisolon. Tyvärr är svenska läkare väldigt restriktiva med det. Man får det bara av privata läkare som tror på immunförsvaret som orsak till missfall. Men gör en utredning först och främst. Det finns andra mediciner att testa också. Och allra, allra först ska du naturligtvis sörja, vara arg, gråta och komma över värsta sorgen. Ta hand om dig!

Beklagar, så tråkigt att det ska hända.

Man tar sig upp för att man måste. Men innan så får det ta lite tid till att krascha och må dåligt. Det är helt ok.

Vi miste vår son i v.25 efter för tidig förlossning. Efter det miste vi hans lillasyster i magen i v.25. Efter det så var vi med om ett ma i v.8+3 och sen kom Stella, lillasyster.

Jag har försvagad livmoderhals och en gen som gör att jag har lätt till blodproppar. Jag är bärare av GBS (infektion som inte är farlig men kan ställa till problem vid graviditet)

Under graviditeten med Stella så hade jag cerklage (man syr ihop Livmodertappen) och jag var sängliggandes från v.15 när det opererades in. Jag tog lutinus (vagiatorer som stärker tappen) jag tog blodförtunnande sprutor och jag åt antibiotika varje dag från v.12 och sedan Trombyl och fragmin-sprutor för att inte få blodproppar.

När du känner att du är redo och orkar, ta emot hjälpen från din bm. Gör en utredning. Men tillåt dig själv att få krascha, bara för att få komma igen starkare.

Hoppas allt går vägen så småningom

Tack till er som svarat! Tar gärna emot flera erfarenheter.

Men gör man utredningar nu i Corona-tider tro? Allt känns så hopplöst just nu. Nu måste jag blöda ut ännu ett önskat foster, läka fysiskt och psykiskt och försöka bli gravid på nytt igen! Den resan känns så jäkla lång för någon som längtar! :(

Denna graviditet tog 7 månader av intensiva försök, plus att jag verkar ha problem med min ägglossning. Tror inre jag ägglossar regelbundet varje månad enligt massor av äl-tester...

3 mf i bagage.

Om du inte gjort detta innan, så kasta alla tester och ha sex varannan dag efter mens ända fram till beräknad mens.

Hoppas du kan få hjälp. Jag hade problem, fick trombyl och fick en frisk bebis

Frågan är bara om vården tar mig på allvar. Känt mig mest dum dom gånger jag sökt dom för mina missfall och blivit bortviftad med att "försök igen bara". Vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att få till en utredning :/

Fattar att det känns hopplöst, gjorde för mig med men har man haft 3 missfall/ma så är man berättigad utredning, det är inget du kommer behöva kriga för.

Jag gjorde det och en sak som ett litet blodförtunnande medel hjälpte mig. Nu kanske det inte är lika lätt för dig, eller så är det. Vem vet. Men du kommer aldrig få veta om du inte reser på dig och tar tag i det.

Inget taskigt menat men du har två val. Tacka nej och sluta försöka eller tacka ja och vem vet, nästa år kanske du ligger med en bebis i famnen.

Det är väl bara just nu det känns som om jag aldrig mer vill försöka just pgr rädslan och sorgen. Har knappt sovit inatt och sitter på gyn akuten just nu för att bestämma hur jag ska gå vidare nu med missfallet. Har ingen bra erfarenhet av Cytotec tablettee sist då jag hade hemska smärtor, stora blödningar och dessutom kom inte allt ut ändå, så det blev även en skrapning. Kan inte förstå att man kan må såhär dåligt! :(

Jag beklagar! Det måste kännas jättehemskt och jag förstår att du är förkrossad i din sorg.

Du har ju rätt till en utredning nu efter sitt tredje missfall. Det finns ju flera anledningar de kan hitta till varför det inte går vägen för dig och din partner. Du kommer få göra flertalet undersökningar och ta prover. När jag kom igång med en utredning och fick lite svar så kändes det bättre.

Fråga dem på gynakuten vem du ska kontakta för att få den här hjälpen.

Jag har annars ett tips på en privat i Sthlm.

Jag tycker även att du ska be om hjälp för att få prata med en kurator eller psykolog. Känns som att du kan behöva det! Så att du kan läka i själen och hitta sätt att sörja utan att sorgen fullkomligt äter upp dig.

Den här hjälpen kan du få om du pratar med tex din barnmorska.

Beklagar verkligen er förlust. Varje missfall är förkrossande mot kropp och själ, drömmar och framtidsplaner...

Jag har 3 tidiga missfall bakom mig. Läs min profil för mer info om det. Just nu känner jag att jag snart ger upp Sveriges vård, då allt ser bra ut på dessa prover och det enda man får höra är att "fortsätt bara försöka".

Jag skickade nyligen in ett prov (från min mens) till en grekisk klinik, och provsvaren visade på en otroligt ogynnsam miljö i livmodern, vilket jag tror kan påverka eventuella graviditeter. Jag är i färd med att skriva mig som patient där för att kunna få den hjälp jag behöver för att återställa balansen i livmodern. Sen funderar vi också på att göra en immunologisk utredning. Jag kan verkligen rekommendera tråden "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten". Många vänder sig utomlands efter återkommande missfall och får där en ordentlig immunologisk utredning och kan på så vis få hjälp att fullfölja en graviditet.

Många kramar! 

Hur fick du d utskrivet?

Gjorde ED utomlands och då får man alltid Prednisolon. Fick det utskrivet av en privat svensk läkare Efter 2 m.f även efter ED höjde de dosen och då gick det vägen.

Fan att man ska behöva åka utomlands för att få hjälp. Är ju sjukt

Finns enstaka svenska läkare som skriver ut det. Inte populärt dock när man väl är gravid. Specläkarna har alltid gnällt lite på mig. De tror ju absolut inte på immunförsvaret som orsak.

Tack! Ja både mannen och jsg är förkrossade. Han sörjer dock på sitt sätt och visar inte så mkt känslor utåt. Han håller ihop för vår 6 åriga dotters skull nu när jag känner mig otillräcklig och tråkig som förälder.

Jag fick träffa en kurator jag gått till vid mitt 1a MA när jag precis fick veta att jag nu fått ett 2a MA kom hon akut till avdelningen där jag satt, så jag har inlett ny kontakt med henne.

Just nu är det dag för dag som gäller, men det är nog så svårt ändå tycker jag. Sorg över krossade drömmar än en gång... oro att jag aldrig kommer att få ett levande barn igen. :(