Min mor tog priset i sämsta mamma igår

Jag förstår inte varför du envisades med att sitta och läsa ur appen för henne? Iaf inte fortsätta när hon avbröt dig först. 

Jag fattar att du tog illa vid dig för givetvis kan man oroa sig när man är gravid, för hur det ska gå med barnet, men att du skulle bli så arg på din mamma - kanske är det lite påverkan av hormoner? Eller är det så att ni inte har så bra relation sedan innan? 

Dessutom är det säkerligen fortfarande en stor sorg för henne, det hon var med om och hon har kanske svårt att distansera sin berättelse från när andra, henne närstående, är gravida? Även om det är 20 år sedan så är det kanske ett levande sår för henne, och så ploppar det upp när det handlar om gravida på nära håll? Nu råkade ni prata också, om just v20-22, det som säkert är hennes alla värsta minne. 
Detta med kistan var en helt logisk slutledning från henne sida men visst kunde hon ha hållit tyst med den. 

Jag gissar att även hon grät sig till sömns igår kväll. 

Tycker du ska ringa henne och be om att ni kan prata om det som hände utan att ni blir upprörda. Hon har nog förstått hur dumt det blev och hon har säkert grämt sig hela natten över detta. 

HON bad mig läsa ur appen för HON ville höra om utvecklingen så jag gjorde det för HENNE (då jag redan läst den själv). HON har INGEN rätt att säga att mitt barn ska ligga i en kista! JAG har ALL rätt att vara upprörd.

Usch det var elakt. Hon säger kanske så får att hon själv har mycket ångest och trauma för vad hennes missfall. Som någon försvarsmekanism för åt dig, att du inte ska få samma trauma som hon om de händer din graviditet något. Tror inte hon menade det så elak alls som det lät.

Dessutom är de ovanligt med missfall så sent i graviditeten. Tänk inte på sånt! Njut av graviditeten och din lilla bebis i magen som med största sannolikhet mår toppen. Det kommer gå fint! :)

Dum grej att säga.. men din graviditet drar säker igång massor med obearbetade saker hos henne kan jag tänka mig.. Måste vara en traumatisk upplevelse att få ett så sent missfall!
Och jag lovar dig att det finns mammor som gör betydligt mer oförlåtliga saker mot sina barn, så sämsta mamman är inte din!

Dumt sagt av henne när du sagt att du inte vill höra men inte heller från ingenstans eftersom det är på samma tema, graviditet och ish v.20. Hon visade ju ånger och grät och bad om förlåtelse direkt så jag tycker faktiskt du kan släppa detta.

Det kan vara väldigt jobbigt att gå med en sorg kvar som alla andra redan släppt för längesen. Din graviditet påminner ju henne om sin.

Mammor är liksom inga änglar som aldrig felar utan de är människor också som kan göra fel ibland, men nu vet hon och borde absolut inte säga nått sånt igen. Sen efter din graviditet kanske du kan ta upp hennes missfall själv och fråga hur hennes känslor är kring det idag, om du vill alltså, för hennes skull ifall det är något hon kanske behöver prata om.

Hon tog verkligen inte priset i sämsta mamma. Däremot verkar hon ha ett obearbetat trauma som hon behöver prata om.

Du bör söka hjälp om du får panikångest attack för sådana småsaker. Finns bra hjälp att få, du ska ju inte behöva gå runt och må dåligt.

Jag tycker inte att det är en "småsak" att säga till sin gravida dotter att hennes barn kommer förhoppningsvis få en kista om barnet dör nu.

Är du säker på att hon syfta till ditt barn? Jag tror inte hon menade något illa med det. Hon var inne på sitt spår i samtalet verkar det som. Iom att hon grät och ångrade sig så har hon ju inte menat något illa. Men oavsett sök hjälp för din ångest, finns ingen anledning att gå runt och må dåligt på det viset.

Ja hon sa klart och tydligt att hon menade mitt barn.

Min mamma förlorade ett barn i vecka 26 på 80-talet. Då var det ett missfall och det var först vid v 28 som det hade blivit kista och begravning. Han hamnade i en brännugn på sjukhuset. Inte prat om någon krishantering där inte.

Jag som är äldst var så pass gammal så jag minns det här. Har fött två barn den månaden han skulle varit född och mamma har rent reflexmässigt relaterat till sitt missfall där veckorna kring jul. Då jag varit i samma vecka och samma tid på året som hon var när barnet dog.

Nu verkar min mor ha bearbetat det hela rätt ok, men hade hon inte det så hade jag verkligen haft överseende med att hon inte kunnat tänka bort det under mina graviditeter. Speciellt inte under de veckor då det hände.

Jag tänker att din mamma inte bearbetat det nog, tänker högt och säger saker du inte villa höra men som hon tänker. Inte så taktiskt när du är gravid men inte helt oförlåtligt heller. Lugna ner er, prata om det igen och var tydlig med att du inte orkar höra om hennes missfall medan du är gravid men att du förstår att det kommer tillbaka för henne när hon ser dig.