Relationsproblem heter det här forumet.
Problem... ja, allt är relativt.
Visst kan det vara jobbigt när nån är otrogen, ett förhållande tar slut, olycklig kärlek, man får inget sex osv.
Men så jämför man med hur de har det i andra länder.
Du kanske inte får sex, men tänk dig att du inte får mat. Vilket vore värst?
Svenne Banan borde sluta klaga och vara nöjd och glad med vad han/hon har.
Det är svårt för män att inte klaga på sexbrist då den manliga sexualdriften är stark.
Vad innebär det rent praktiskt för dig att man ska sluta klaga och vara nöjd med det man har? Att man aldrig ska klaga och ta en strid för att det finns de som har det värre?
En arbetare som blir illa behandlad av sin arbetsgivare ska i te söka stöd hos facket för att det finns länder där facklig verksamhet är förbjuden och dennes arbetsvillkor vore "lyx"?
En person som blir svårt misshandlad ska inte polisanmäla detta för att dråp och mord förekommer?
En förälder som förlorar sitt barn får inte bli ledsen för att det finns föräldrar som förlorat fler barn än ett?
Vad innebär det rent praktiskt för dig att man ska sluta klaga och vara nöjd med det man har? Att man aldrig ska klaga och ta en strid för att det finns de som har det värre?
En arbetare som blir illa behandlad av sin arbetsgivare ska i te söka stöd hos facket för att det finns länder där facklig verksamhet är förbjuden och dennes arbetsvillkor vore "lyx"?
En person som blir svårt misshandlad ska inte polisanmäla detta för att dråp och mord förekommer?
En förälder som förlorar sitt barn får inte bli ledsen för att det finns föräldrar som förlorat fler barn än ett?
Svenne Banan bör sluta gnälla över bagateller. Det du räknar upp är allvarligare än bagateller som de flesta Svenne Bananer gnäller över.
Relationsproblem heter det här forumet.
Problem... ja, allt är relativt.
Visst kan det vara jobbigt när nån är otrogen, ett förhållande tar slut, olycklig kärlek, man får inget sex osv.
Men så jämför man med hur de har det i andra länder.
Du kanske inte får sex, men tänk dig att du inte får mat. Vilket vore värst?
Svenne Banan borde sluta klaga och vara nöjd och glad med vad han/hon har.
Sverre borde sluta klaga och förringa andras bekymmer, och istället sköta sitt och hålla tyst.
Sverre borde sluta klaga och förringa andras bekymmer, och istället sköta sitt och hålla tyst.
Jag tycker att fler Svenskar borde sluta jämföra sig, och ta en funderare över hur bra deras liv egentligen är.
Grannen kanske har ny bil, eller ny cykel. Du KAN åtminstone cykla.
Tänk på de som sitter i rullstol och som önskar att de kunde det.
Sluta klaga.
Alltid lika kul med en tråd där TS klagar på att andra klagar över saker. Det måste ju vara höjden av onödigt klagande.
Relationsproblem heter det här forumet.
Problem... ja, allt är relativt.
Visst kan det vara jobbigt när nån är otrogen, ett förhållande tar slut, olycklig kärlek, man får inget sex osv.
Men så jämför man med hur de har det i andra länder.
Du kanske inte får sex, men tänk dig att du inte får mat. Vilket vore värst?
Svenne Banan borde sluta klaga och vara nöjd och glad med vad han/hon har.
Jag tycker att fler Svenskar borde sluta jämföra sig, och ta en funderare över hur bra deras liv egentligen är.
Grannen kanske har ny bil, eller ny cykel. Du KAN åtminstone cykla.
Tänk på de som sitter i rullstol och som önskar att de kunde det.
Sluta klaga.
Alltid lika kul med en tråd där TS klagar på att andra klagar över saker. Det måste ju vara höjden av onödigt klagande.
Ska man hårddra det så är det bara några få då som får klaga- de det är allra mest synd om. Lycka sitter inte i vare sig mat, pengar eller ägodelar heller utan just i mening med livet, relationer, barn och sånt. Och då kan den svältande vara lyckligare än den som bor i Sverige och har en massa problem du inte "godkänner" som problem.
Exakt! Tacksamhet är inte längre en dygd, utan något fult. Statushets och globalism har varit väldigt lyckosamma i att förstöra familjer och i förlängningen samhällen. Men det var ju själva planen...
Ja du har helt klart en poäng. Nu har jag aldrig upplevt hur det är att vara ett svältande barn i Afrika, men vet bland annat hur riktig hunger känns. Mina föräldrar hade det inte alltid så värst gott ställt, och finns både npf diagnos och psykisksjukdom. Var väl en sån där man säger maskrosbarn om nu förtiden. Men som tur är har mina föräldrar haft sunda värderingar och älskat oss ungar efter bästa förmåga.
Anledningen till att jag tar upp detta är att jag har märkt att där verkar finnas en skillnad mellan folk. Säger inte att det alltid är så, och såklart dom allra flesta stött på utmaningar eller motgångar någon gång i sitt liv. Men jag tycker överlag att dom som haft det extra svårt i livet? Oftare tycks vara tacksammare för det dom faktiskt har i sitt liv som är bra. Jag har massor som inte är perfekt i livet, känns som att motgångarna aldrig tycks ta slut, men samtidigt? Är väldigt glad och tacksam över huset, läget som är avskiljt och fridfullt, naturen runt omkring. Att det går att betala alla räkningarna, att det kan vara tight vissa månader är såklart inte roligt. Men helt seriöst? Så länge det inte finns en reell risk att förlora huset och inte kunna äta, så vore det bara onödigt att lägga för stor vikt vid en jobbig ekonomisk period. Onödigt att gå och bli deprimerad över tänker jag. Saker jag inte kan göra något åt ifrån en dag till en annan, varför hänga upp mig på dom så pass att jag missar det jag faktiskt HAR i livet? Sånt som faktiskt INTE är pest och pina...
Så har vi då min sambo. Uppvuxen med att alltid få allting och där har alltid funnits ganska gott om pengar. Stabila föräldrar, och tycker båda är trevliga. Så dom sticker liksom inte ut på något negativt vis. Enda är väl att dom inte gärna pratar känslor. Är viktigare med status och hur saker och ting verkar i deras värld är det emotionella. Nu har min sambo genomgått extremt tuffa saker han också. Men jag slås verkligen av hur extremt missnöjd han jämt är. Han jämför sig med andra k o n s t a n t. Han blir bara förvirrad och ser ut som ett stort jävla frågetecken när jag säger att han måste sluta jämföra sig med andra, om han någonsin vill kunna bli tillfreds och lycklig med sitt liv. Han menar på att om man inte jämför sig med andra, hur skall man då någonsin komma framåt i livet? Han menar att strävan efter förbättring kommer genom, ja jag vet inte, avund på vad andra har?! Jag tänker att drivkraften och viljan att sträva framåt skall komma inifrån en själv. Så man inte bara jagar runt på luftslott, och blir besviken och bitter när man upptäcker att det man trodde att man ville ha inte fyllde nått svart hål man hade inom sig i alla fall. Värst är ju om man även upptäcker att drömmen man jagat efter saknar värde, då det inte är ens egen dröm.
Näää jag blir fan less. Allt skall jämt och ständigt bytas ut i vårt liv. För när man väl nått den där drömmen? (Som skulle lösa allt). Så hittar man massa hittepå fel och problem med den också. Tjohej så infinner sig nästa livskris å man är så missnöjd och olycklig så, och alla andra har..... Sorry för min rant, men ditt ämne kändes så relevant eftersom jag lever med en kroniskt missnöjd stackare.