Mycket frågor vid graviditet

Hej! Om ni båda känner att ni vill behålla så är det givetvis rätt. Oavsett praktiska omständigheter.

Jag vill ge dig lite råd som handlar om ekonomi.

Smart att du tänker om angående studier. Nu framkommer inte hur långt det är till bf. Men.

Jag vill råda dig att arbeta så mycket du kan nu. Eftersom du arbetar på timme så kommer försäkringskassan räkna ut din sgi, det som bestämmer vad du får i föräldrapenning, utifrån att kolla på din inkomst 6 månader bakåt.

För föräldrapenningen är det relevant att ha arbetat 8 sammanhängande månader innan barnet föds. Hur länge har du arbetat?

Om du har en låg sgi och din partner har hög... Hela barnets första år är din sgi skyddad. Med andra ord, du behlvde inte ta ut föräldrapenning då av andra skäl än det ekonomiska.

För er kanske det den period du är hemma är mer ekonomiskt att din partner är hemma med er en dag i veckan och exempelvis lägger föräldrapenning fre-sön (man får inte lägga bara lör-sön utan måste Isf vara ledig en sammanhängande veckodag) än att du tar ut föräldrapenning.

Stort grattis!

Det du bör fråga dig är hur väl du känner den här mannen och hur han kommer vara som förälder. Våga ställa jobbiga frågor till honom för att ta reda på det.

Om det inte funkar mellan er i långa loppet, kan/vill du vara ensamstående? Kommer ni kunna ha en bra nog relation för att samarbeta som föräldrar så barnet får en stabil uppfostran? Hur ser övrigt kontaktnät ut? Barnvakt då och då är viktigt för att orka vara förälder och är en trygghet om du eller partnern blir sjuk eller skadad.

Sedan kommer såklart personlig uppfyllelse. Som par är det enklare att klara utbildning med små barn men om du är själv har du mycket lägre inkomst och tid att studera på vilket kommer kräva extremt mycket mer av dig. Om du inte klarar studier med barn kommer du vara nöjd med låginkomstjobb i flera år?

Tid för dig själv, häng med kompisar och uteliv blir också icke-existent. Vissa bryr sig inte alls om sånt men du kommer förlora vänner om du skaffar barn ung eftersom kompisarna plötsligt blir barnsliga i ens ögon och andra vill mest festa och då passar inte en mamma in längre.

Det är svåra och tråkiga frågor men du är skyldig dig själv att välja det som kommer göra dig lyckligast långsiktigt. Om att skaffa detta barn är det valet så klarar du resten, men om det inte är det så är det också okej. Skriver inte heller för att jag är gammal och bitter utan för att jag själv var 19 och har tänkt igenom allt detta många gånger och även fått uppleva det mesta av det.

Jag var 22 år och vi hade varit tillsammans i ca ett halvår när jag blev gravid. Jag hade visserligen en tillsvidare anställning (låg avlönad) och SGI. Men började studera som gravid, var föräldraledig ett år och fortsatte sen med studierna. Vi var överens om ekonomin och att han fick stå för mer i och med att han hade bättre ekonomi. Vi gifte oss, jag är nu klar med utbildningen och drar in mest pengar till hushållet.

Jag är väldigt nöjd med hur det blev men inser också att jag kunde haft himla otur och skaffat barn med en idiot med tanke på att vi inte kände varann jättebra när jag blev gravid.