Anonym (Virabhadrasana) skrev 2020-08-27 14:18:39 följande:
Jag ska berätta mer.
Förra veckan var jag på en dejt.
En läkare. Kirurg. X-barnspappa.
Han ville ringa mig efter att ha chattat i 4 minuter, ok tänkte jag. Lite tidigt, men ok. I samtalet frågar han mig mitt i ingenstans - hur lång är du? Jag undrar om det är viktigt. Ja, säger han. Alltså, hur, HUR kan det vara viktigt? Om själva personen är 180, är risken att jag är 185 låg, och om jag är 160 - so what? Ok. Jag svarar, vi pratar vidare, skrattar. Sen bestämmer han att vi ska träffas o promenera i en stadspark på närmaste fredagen. Ok. Lets do that.
Dagarna efter skriver han inget. Jag skriver själv och frågar hur han mår, underhåller samtalet, undrar om han sett prognosen till den fredagen, för det lovades regn. Han öser med pussar och hjärtan. Skumt, tänker jag, men ok, dömer ingen.
Sen kommer fredagen, jag vet fortfarande varken tid eller plats vart vi ska träffas. Jag skriver två timmar innan jag slutar jobba och frågar. Vi kommer överens till slut att vi möts på en torg (inte parken som det var planerat, av nån anledning). Han ringer o säger att han kommer att vara 10 min sen. Ok, jag väntar, han var en kvart sen. Jag undrar om han är hungrig, han svarar att han ska äta senare med barnen. Det visar sig att barnen är hemma o väntar på honom. Sjukt stressande. Men jag gör mitt bästa för att visa mig från min roliga, underhållande sida, trots hemsk huvudvärk, visar mitt intresse, vi pratar mycket om honom och hans jobb, vilket han gör gärna och stolt. Jag tittar honom i ögonen och försöker att se hans inre skönhet, jag vill genuint se honom som en bra pålitlig person, jag ger honom värme.
Sen blir jag stressad över att barnen väntar på honom hemma och tycker att han ska ju gå till dem. Åker hem och tänker att jag vill lära känna personen, jag vill inte döma honom för hans små missar i planeringen och hans obefintlig engagemang i mig. Jag tänker - han är inte jättesnygg på ett obvious sätt, men vi har saker gemensamt och jag hade kunnat vara attraherad av honom, jag vill fortsätta prata och umgås.
Tror ni han hört av sig? Yeah, right.
Men alltså du... Vad som hände är ju att han ratade dig? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så finns det kvinnor som säkerligen är bra mycket mer intressanta än du är som uppvaktar denna kirurg. Du får helt enkelt sluta sätta dig själv på en pedestal om du vill hitta en riktig karl.
