Tinder. Upplevelser.

Men innebär detta att du per automatik dissar en sån som mig för jag är för lugn och trygg? Vad är det som säger att en sån som jag INTE besitter de kvaliteter du söker? För ska man vara ärlig så låter det som du söker just det som de flesta seriösa vill ha - någon som respekterar dig, och hittills verkar du ju haft bara bottennapp. Är det för att du letar i fel krets? För att du TROR att en familjefar inte kan uppfylla de krav du har? I så fall önskar jag dig lycka till för om du bara letar bland de som verkar äventyrliga så kommer du nog bara hitta just den typen du beskriver.

Testa att vidga dina vyer lite.

Hur många tror du han skickat det till?

Själv har jag inga problem med ett enkelt: Hej läget? från en kille som öppningsreplik. Det är sen vad vidare konversation flyter på och innehåller.

Va?! Det där var väl totalt intetsägande? Det var ju som att skriva Tjena! Läget? fast med fler ord och dålig stavning och konstiga emojis. I och för sig gav det ju upphov till frågor. Är han en öldrickande, tysk satanist?

Varför detta ha sex först och sen se om man passar ihop även mentalt?

Liksom hur kul är det med perfekt sex redan första gången är väl mer spännande om sexet kan utvecklas efter hand?

Killar som säger sex först sen får vi se vad som händer går bort direkt.

Vet att jag kanske är gammalmodig men ser sex som något fint inget man har med någon bara för man är kåt.

Men håller med att verkligen slöseri med tid. Killar som är på som sjutton men sen när de inser att man inte är så lättfotad tröttnar och letar vidare.

man testar efter att man testat om personen är sjyst. hur kul är det att ligga med en främling för att sedan inse att han är en skitstövel?

har de rapporterat det till dig?

personligen kan jag inte föreställa mig ett bra sex med någon jag inte har utvecklat respekt och tillit för som person.

vad finns det att säga?

jag har aldrig sagt att långt hår är min enda prioritering som jag utgår ifrån. jag bara gillar det som en feature.

jag har noll tolerans för droger och min eventuella partner ska vara psykiskt stabil.

Det har varit underhållande att följa den här tråden under ledning av Virabhadrasana, som en Vergilius genom Tinder-skärselden. Inte så upplyftande förstås. Jag är ändå imponerad av den sansade ton och uthållighet som du (Virabhadrasana) har visat upp genom tråden. Stort, med hänsyn till alla påhopp från höger och vänster.

All dating är förstås mer eller mindre lotteri. Men det förefaller som att vi hamnat i något slags postmodern, apokalyptisk dystopi, där människor genom dating inte visar sina bästa sidor utan sina sämsta. Där alltför många har dejtat sig till cynism och hopplöshet. Där dejting inte längre drivs av passion och nyfikenhet på en annan människa utan som ett cyniskt företag, de stora talens lag. Det gäller att bolla tillräckligt många potentiella partners samtidigt, för att kunna sålla agnarna från vetet. Men eftersom alla gör likadant, utifrån egna bevekelsegrunder, så blir resultatet mest nedslående och magert.

Jag träffade min nuvarande tjej på en dejtingapp för knappt 10 år sedan, efter en väldigt kort tid i dejtingträsket - något jag är glad för när jag läser en tråd som denna. Det förefaller att ha bivit svårare. Inte minst för att de som dejtar dejtat sönder sitt eget psyke: sin egen tilltro till den andre, sitt genuina intresse, passionen och nyfikenheten som drivkrafter.

Jag önskar alla lycka och framgång i sitt sökande. Uppenbart inte lätt i dessa tider.

Namaste.

Ja, det är ju en hållning förstås. Go with the flow. Inte bekymra sig om var floden kommer ifrån eller vart den är på väg, utan bara göra sitt bästa för att surfa med.

Men jag är lite yrkesskadad till att alltid försöka se det större sammanhanget, djupare orsaker och vart detta för oss i framtiden.

Nu har jag inte ens testat tinder just för att jag sett det som inriktat på sex mer än relationer. Och jag kanske inte riktigt är typen som kan hantera sex utan känslor. Vilket känns mer eller mindre som ett krav idag.

Okej, ja jag dömer säkert allt utifrån de personer jag känner som hängt där. 

Hela grejen känns dock cynisk på något sätt, jag vet inte varför. Jag har provat andra dejtingsiter, men lyckas inte känna någon form av kemi, då har jag dock inte träffat dem, eftersom jag just känner ingen kemi överhuvudtaget eller att vi har något gemensamt.

Jag har svårt att inte ta dejtande på så stort allvar kanske. Och hade föredragit att bara träffa någon i min vardag. Vilket kanske aldrig händer, då jag mest sitter hemma.

Ja, det är nog det där som gjort att jag inte vågat riktigt.Träffas man i verkligheten utanför ett dejtingsammanhang så är det inte lika utpräglat för att man ska bedömas som eventuell partner kanske. 

Sluta ta dejting på så stort allvar. Man måste inte gifta sig eller ligga på första dejten. Jag har dejtat flera tjejer och inget av det har skett på första dejten.

Man umgås och vill båda ses igen så gör man det . Om du inte tar tummen ur blir det svårt att träffa någon.