Hur är det att få syskon tätt?

Hej alla mammor som har fått syskon tätt!

Jag fick mitt första barn för ca 3 månader sen:D. Han är det bästa som har hänt mig och min sambo! Vi känner nu att vi vill ha en till då snart det går:). Men jag läste att det är inte bra för kroppen att bli gravid tätt om man hade problem under första graviditeten. Jag led av kraftigt illamående från jag plussade tills vecka 23 sen kom det tillbaka vecka 34, samt att jag fick foglossning redan i vecka 10. Hur har ni som fått barn tätt mått under andra graviditeten? Blev den som den första?

Sen så säger psykologer att bäst är det att barnet hinner bli 2-3 år tills syskon kommer. Märker ni av att äldsta barnet har fått stå tillbaka för sitt syskon för mycket?

Jag mådde fruktansvärt under graviditet 1. Graviditet 2 märkte jag knappt av - 12,5 månader mellan barnen. Det betyder ju inte att någon annan skulle ha samma tur.

Vi var hemma länge tillsammans efter barn 2 fötts, det hjälpte mycket. Upplever inte att äldsta eller andra barnet fått stå undan för varann, men då var vi som sagt två vuxna att ha hand om dem länge.

Fördelar:

- Ingen syskonavundsjuka (storebror fattade liksom inte att nya bebisen var en person...)

- Synkade barnen så vi kunde sova med dem två gånger under dagen - jätteskönt!

- Samma nivå på barnen i mångt och mycket, så man har barn som vill leka i lekparker, lekland o.s.v. SAMTIDIGT vilket är smidigt!

- Alltid en kompis hemma att leka med

- Pottränade samtidigt (på den yngres initiativ)

Så finns det fördelar med lite längre mellan barnen också - mitt tredje barn är ca 3 respektive 4 år yngre än sina storasyskon. En fördel är ju att de äldre barnen kan klä sig själva, gå på toa själva, äta själva, leka med varandra o.s.v. medan bebisen behöver sitt. Så är det förstås en fördel att de har varann att vara med - hade det varit barn nr 2 som var 3-4 år yngre än sitt syskon hade det nog varit en annan sak. Blir en liten fyra här snart, då kommer tredje barnet vara 1 år och 2-3 månader.

Det går inte att förutse hur en graviditet kommer att bli. Bara för att du mådde illa under din första graviditet är det inte alls säkert att du kommer att göra så under nästa. Jag har mått fruktansvärt illa under ett par av mina graviditeter, måttligt illa/matleda under några, och ytterligare andra inget illamående alls.

Men, för mig, som har sex graviditeter i bagaget och har haft problem med foglossning under vissa av dem, ibland stora problem, så är min upplevelse att foglossningen varit värre när kroppen inte riktigt hunnit återhämtat sig efter senaste graviditeten. Man säger att det tar minst nio månader för kroppen att läka från foglossningen, och två av mina graviditeter har varit tätare inpå än nio månader. De  graviditeter där jag har haft längre emellan (inklusive den första gången) så har jag antingen bara haft foglossning lite grand sista månaden, eller inte känt av den alls. Men, det finns ingenting som säger att det kommer att vara likadant för dig eller någon annan.

Olika experter har olika åsikter om hur länge man ska vänta med att försöka bli gravid igen rent kroppsligt. En del säger att det bara är att köra på direkt efter förlossningen, andra tycker att man ska vänta flera år. Det är upp till dig vem du vill lyssna på.

När det kommer till vad som är den ultimata åldersskillnaden mellan syskon vill jag bestämt hävda att någon sådan inte existerar. Det finns för- och nackdelar både med att ha barnen tätt och ha dem längre isär. Hur barnet upplever att få ett syskon handlar mycket om personlighet, var de är i utvecklingen, situationen i övrigt. Även om man lyckas pricka in den enligt psykologerna perfekta åldern kan det fortfarande uppstå problem med avundsjuka, känsla av att vara ersatt eller vad man nu är rädd för. Dessutom så går det inte att planera en graviditet, det finns ingen garanti att man blir gravid inom ett visst tidsintervall, eller att graviditeten resulterar i ett barn. Därför är det bra att inte "låsa sig" allt för mycket vid en viss ålder på syskonet (jag säger inte att du gjort det, bara talar allmänt).

Jag tycker inte att mina barn får stå tillbaka för sina syskonen i någon större grad, annat än det fullt normala när det finns två människor eller fler, att de inte är solen som allting kretsar kring och att man ibland måste vänta på sin tur och lära sig att ta hänsyn till andra.