Rädd för att dottern får min näsa...

Är du seriös?

Ja barnet ärver sannolikt drag från er båda.

Jajjamänsan, hon kommer att få flera av dina drag! Synd att du själv tycker att du var så ful att du var tvungen att modellera om halva ansiktet.... Hoppas din dotter får bättre självförtroende än så, och det är upp till er föräldrar att ge henne en sund syn på kroppsideal så planera redan nu för hur ni ska hantera det sedan.

Ja men enligt TS bara alla de dåliga då ...Clownfötter, dumboöron och tänder som ett trasigt spjälstaket  .... ja jösses vilka problem man kan uppfinna

Just det är vad jag är orolig för. Samt näsa läppar osv.

Nej nej! Enligt 1917 års lag om rättvis fördelning av utseendemässigt fördelaktiga attribut, kan det du befarar inte ske. Lagen reglerar att det som anses vara mindre attraktiva drag fördelas rättvist; man kan få utstående öron ELLER potatisnäsa, aldrig båda två.

Skulle ditt barn råka falla byråkratiskt mellan stolarna, kan du överklaga till Anletsdragsombudsmannen som inom 4 månader via magi (som undertecknas med bank id) kommer att bevilja ett s.k. Omedelbart återkallande av potatisnäsa.

Så du kan andas ut!

Det är ju slumpen som styr vilka kombination av drag hon ärver.

Tycker inte du ska oroa dig för hennes utseende. Det blir som det blir. Precis som det blir med hennes intelligens eller vad som helst som du inte kan styra. Älskar du henne precis som hon är så kommer hon att klara livet bäst oavsett om hon blir snygg eller ful, smart eller inte.

Det är ett flickebarn. Hon kommer knappast få så stora fötter oavsett hur stora fötter hennes far har.

Hur många kvinnor med stl 44-45 i skor känner du, särskilt såna som är 160 cm långa?

Jag och min killkompis diskuterade igår det här med att förstora läpparna. Vi var fullkomligt överens om att vi aldrig någonsin har träffat en man som tycker det är snyggt. Fattar inte hur en del kvinnor kan tycka det?

När det gäller näsan får hon väl göra samma operation som du har gjort så att hon duger i dina ögon?!

Jag och min syster har ärvt precis motsatta drag från våra föräldrar. Jag har pappas markerade käkben, nätta uppnäsa, tjocka hår och mammas stora ögon och fylliga läppar. Syrran har mamma odefinierade käke, krokiga näsa, tunna hår och pappa mindre ögon och läppar. Som grädde på moset har hon även mammas dyskalkyli och stresskänslighet medan jag har pappas skärpa för siffror och höga arbetskapacitet. Sjukt orättvist tycker vi båda.

Dock har både hon och jag blivit lyckliga och självförsörjande människor vilket är det viktigaste, inte sant? Vad man ärver är en sak, men det är inte det som avgör vad som är ett gott liv.

Vanligen för att det inte finns så mycket att ärva på det mentala planet, säger mina fördomar.

Men du. Du har ju ingen aning om hon kommer tycka näsan är ful eller tänderna. HON kanske tycker att det passar henne perfekt. Det är ju din åsikt du pratar om och inte hennes! 

Låt henne växa upp och se vad HON tycker. Låt henne få vara tills hon har en egen åsikt eller tanke utan att du prånglar på henne den! 

Kan inte riktigt relatera fullt ut, men lite. Har födelsemärken som aldrig stört mig, det är jag liksom! Min mamma har sagt att jag borde ta bort ett par av dem av olika anledningar, men jag har sagt att de stör nog henne mer än mig! 

Även mina barn, framförallt mitt äldsta barn som är 11 år nu, har födelsemärken på ställen som _kan_ störa utseendet om man är känslig. Jag har berättat om att OM man blir störd själv så kan man fixa det genom en liten enkel operation och att deras mormor tyckte jag skulle ta bort ett par av mina. De bara tittar på mig och tycker jag är allmänt knäpp, de tycker att deras födelsemärken är dem liksom. 

Nu verkar din dotter vara ganska liten och jag kan säga att utseendet svänger rätt bra under åren framöver. Dessutom kan en del saker hoppa någon generation, så det kan lika gärna vara mormors näsa och farfars öron. 

Låt henne få vara den lilla jättegulliga dotter du har nu resten av hennes liv och låt HENNE ta sina beslut. Kram

Detta måste väl vara en trolltråd? Har aldrig hört talas om någon som resonerar så när det gäller sina nyfödda. Man brukar väl oroa sig över helt andra saker? Att de får i sig näring, mår bra, inte har någon sjukdom, sover bra osv.