Varför får inte män vara osäkra?

Mycket vetenskap här och jag har inga sådana djupa teorier bara en spontan KÄNSLA (jag är ju kvinna). Det var ett dåligt skämt men jag känner att det väl är jättegulligt med en kille som är lite blyg och osäker. Han kan ju för den skull ha MÄNGDER med goda egenskaper!? Är väl värre när de ständigt killgissar och låtsas veta allt?

Fast det är ju precis detta som blir så förvirrande... det du skriver är något de flesta tjejer säger... gud så gulligt att han är blyg, etc... men när man sen väljer kille så väljer man ju sällan den där blyga som man sagt är gulligt...

Och när det diffar så mycket mellan det man säger och vad man sen faktiskt väljer, tror du inte att det då kan vara en smula förvirrande för killar?

Jag pratar inte enbart om dig, som jag skrev är det precis vad de allra flesta tjejer säger, men sen väljer de allra flesta något helt annat och jag frågade dig om du inte tror att det kan leda till en viss förvirring?

Ska jag tolka ditt svar som att du du inte har någon förståelse alls för att det kan uppstå förvirring?

Jag har heller inte sagt att alla kvinnor gör så, jag säger att DE FLESTA säger och gör så. Är det något du inte tycker stämmer (jag pratar fortfarande inte enbart om dig)?

Hur är det bland dina släktingar, vänner och bekanta? 

Ok, och hur ser variationen ut? Är det jämt fördelat mellan blyga och oblyga eller är det dominerande oblyga?

Ok, och hur ser variationen ut? Är det jämt fördelat mellan blyga och oblyga eller är det dominerande oblyga?

Om man ska hänvisa till biologi ska man veta vad man pratar om, vilket inget av ovanstående verkar göra. Så för att reda ut begreppen: frågan är om kvinnors sexuella preferenser är biologiskt betingade (helt eller delvis). Svaret är ja, delvis, men mycket mer komplicerat än så (och det beror inte på att män ska "försvara" kvinnor mot mammutar eller andra faror). Men innan vi kommer till biologin låt oss konstatera att det är uppenbart att en stor del av vad som anses attraktivt är kulturellt betingat. Till exempel ansågs det vackert med feta kvinnor under långa tider i europeisk historia; många kulturer har eller har haft skönhetsideal som är oss främmande (läpp- och öronförstoring, krympta fötter, osv); studier av skönhetsideal bland naturfolk utan kontakt med västvärlden har visat på skillnader osv. Vad som anses manligt har förvisso växlat historiskt, t ex ansågs det normalt och naturligt för grekiska och romerska män i övre klasser att ha en ung manlig älskare men idag skulle nog få kvinnor se det som ett positivt beteende.  Osv osv. Därmed inte sagt att biologi inte har en influens, men vårt beteende är en kombination av biologi och kultur (som det faktom att jag skriver detta är ett exempel på, skrift är en ren kulturell adaptation). 

I den mån biologiska dvs evolutionära drivkrafter kan förklara könspreferenser och alltså könsskillnader så måste man kunna förklara det med evolutionär teori. Om vi tittar på fysiska skillnader till exempel - könsdimorfism - så måste vi kunna förklara varför det är en evolutionär fördel för män att vara större än kvinnor - men likaså varför det finns så stor variation att många män är lika långa eller kortare än kvinnor. Bland djurvärlden finns det många exempel på sexuell dimorfism. Till exempel är det vanligt bland rovfåglar att honan är väsentligt större än hannen. Det förklaras inte med att hannarna dras till machohonor, utan att könen har specialiserat sig i två separata nischer - den mindre sparvhökshannen kan fånga småfpglar vilket kräver smidighet och rörlighet, medan den större honan kan fånga större fåglar vilket naturligtvis ger mer utbyte per fångst (men kostar mer i form av metabolism). Det finns teorier om att sexuell dimorfism bland människor är en liknande anpassning, där män är anpassade till jakt vilket kräver styrka och snabbhet (till priset av högre kaloribehov och sämre immunförsvar) medan kvinnor anpassats till samlare vilket ger mindre utdelning per "fångst" (och därmed kräver mindre kroppar) men är mindre riskabelt. Genom att välja en partner som skiljer sig från sin kroppsbyggnad så kan paret utnyttja båda nischerna, och alltså skulle det finnas ett selektionstryck för att attraheras av motsatsen hos partnern (dvs kvinnor skulle dras till starka män). Samma argument skulle kunna förklara överlappet mellan könen i kroppsbyggnad och beteende, då fördelen med en partner som har mycket annorlunda kroppsbyggnad än en själv är mindre om man befinner sig mittemellan (långa kvinnor och korta män).

En annan form av sexuell dimorfism ser man hos djur som har harem, som sjöelefanter och hjortdjur - där är storleken enbart av vikt för att konkurrera ut andra hannar - den har absolut ingenting att göra med att hannarna försvarar honorna och avkomman mot faror (vilket de inte gör). I viss mån kan det vara så att en stark hanne har gener för kroppslig styrka som är positivt för avkomman, men sexuell selektion kan likaväl frambringa direkt negativa drag - ett exempel är påfåglar där stor stjärt lockar till sig honor men utgör samtidigt ett kraftigt handikapp för hannen som leder till ökad dödlighet pga av predation (attacker av rovdjur). Selektionstrycket för honor att föredra hannar som kan konkurrera ut andra hannar behöver inte vara positivt, det handlar enbart om vilka som får flest avkomma även om det sker till priset av egenskaper som är negativa för individen. För en elefantsälshona kan det t ex vara bättre att föredra dominanta hannar än att riskera att bli tvångskopulerade (m a o våldtagna) med de risker det innebär att ådra sig skador, osv. Så drivkrafterna kan vara mycket olika och varierande, men har inte nödvändigtvis eller ens i första hand att göra med att hannarna skall skydda honorna.

Ingen vet exakt vilket av dessa drivkrafter som varit avgörande just för människor, dels för att vi inte vet exakt hur våra förfäder levde, men dels också för att flera förklaringar kan vara riktiga - det är inte antingen eller. Vilket leder till nästa poäng, att även om ovanstående förklaringsmodeller är riktiga finns det mer än en strategi som kan vara  framgångsrik vad gäller att sprdia sin avkomma. Man talar i sammanhanget om så kallad evolutionärt stabila strategier (ESS) - en anpassning eller beteende som leder till reproduktiv framgång (alltså avkomma) som är stabil i populationen över tiden, och inom en art kan det finnas flera ESS som är mycket olika. Bland människor t ex finns det många beteenden som kan vara framgångsrika. Man kan t ex vara bättre jägare om man är intelligent än enbart stark, vilket förklarar varför många kvinnor dras just till intelligens (medan andra fokuserar mer på andra attribut). Eftersom vi är starkt sociala varelser kan det vara viktigare att vara social och självsäker (och därmed kan kontrollera gruppens resurser) än att vara enbart fysiskt stark - vilket skulle kunna förklara att de flesta kvinnor dras till just självsäkra och sociala män. Olika kombinationer av dessa kan ge upphov till många olika ESS, t ex kan en ESS vara intelligens kombinerat med fysisk svaghet (vilket är mindre krävande energimässigt) och social osäkerhet - och då kommer det finnas en nisch för kvinnor som dras till denna personlighet. Eller annorlunda uttryckt, även om många kvinnor attraheras av självsäkra män finns det och kommer alltid finnas kvinnor som inte bryr sig så mycket om att mannen ska vara självsäker. (Vilket kommentarerna på denna sida också visar på.) Så att dra alla män eller kvinnor över en kam med hänvisning till biologi är direkt felaktigt.

Det finns förvisso mycket genusvetenskap som är av dålig kvalitet men ska man kritisera den från ett biologiskt perspektiv ska man veta vad man pratar om. Få seriösa biologer hävdar att kultur inte har någon inverkan på beteende, lika lite som seriösa genusvetare skulle hävda att biologi inte spelar någon roll. Det är anmärkningsvärt att de främsta belackarna av genusvetenskap på FL och andra sociala media inte verkar ha mycket kunskap om den biologiska forskning de så gärna vill hänvisa till.