Du kan och ska inte skynda på dina känslor och inte stänga av heller.

Som du skriver, ni sörjer olika och han ska respektera din sorg och i nuläget inte kräva något av dig eller stressa dig vidare.
Om du förklarat att det är pga din sorg du behöver dra dig undan och inte kan visa så mycket för honom borde han förstå det och låta dig ta din tid. Annars ser han inte dig utan utgår endast från sig själv; han är klar med det så varför kan inte du också gå vidare? 

Om han fortsätter pressa dig i denna situation sätter han er relation på spel genom att inte respektera dina känslor och att du behöver den tid det tar för dig. 

Ja, du behöver verkligen din tid att läka på alla plan 
Det låter som du i nuläget bara ska få vara och känna det du känner, utan att behöva tänka så mycket framåt.

Det kan vara att allt känns för jobbigt för din man och han inte orkar vara så mycket till stöd för dig, vet inte hur han ska hantera det. Han har inga lösningar för dig men kanske bara hoppas du snabbt kommer vidare så du kan få må bättre vilket för dig kanske känns som han stressar dig framåt?
Eller han han sagt något mer uttryckligen, blir han frustrerad på dig?

Låter som han inte har stort behov av att ventilera?, alla är olika där. Men bra ifall det kändes ok för honom att följa med till kuratorn ändå, är det något du vill han fortsätter med?
Känns det som att kuratorn är duktig på just detta och hjälper dig/er båda framåt?

Hoppas du i nuläget kan ta det så lugnt som möjligt och inte oroa dig för mycket eller tänka på att du sviker din man.
Tror inte han tänker så alls, som han sa, han känner sig hjälplös. Ni går igenom något riktigt tufft tillsammans men som ni båda är rätt ensamma i och reagerar olika på. Ni har gjort allt ni kunnat hittills men din kropp har inte varit med på noterna, det är inte ditt fel och det vet din man också.

Nu låter det viktigast att du får lugn och din kropp tid att läka.
Hur skulle det vara, när du känner dig bättre, att kanske ha en period när ni inte tänker så mycket på att skaffa barn utan bara har lite roligt och hittar tillbaka till varandra som kärlekspar, kanske en liten resa eller nåt? Det här har varit, och är tufft för er båda, så att direkt fortsätta försöka så fort sorgen släpper kanske kan kännas jobbigt? Eller känner ni att ni vill ha barn så fort som möjligt och inte har tid att vänta?

Känner verkligen med dig & håller tummarna för er ifall ni försöker igen <3<3<3