Någon mer som har bebisverkstad nu

Å så härligt att det fanns en bra förklaring och att pyret är kvar! <3

Men va? Ja hur stora är oddsen för det? Ska de själva ha barn då?

Du va ju där för en infektion inte mer än så. Och att de orkar tjata! :(

Men hur otur att träffa just dom där och så fräckt av dom att skriva direkt till din sambo? Herregud. Ni berättar när ni vill berätta. Sånt där gör mig så sur. Helt rätt att inte svara dom!

Grattis förresten till att allt såg bra ut. Så himla kul! När blir BF för er som plussat?

Jag är på 11e försöket. kanske inte hjälper, men för min del så går det mentala tärandet i vågor. 5e-8e va jättedeppigt sen va 9 lite bättre och 11 också även om det är betydligt värre än det va i början. Så vad jag menar. Ibland är det svårare. låt dig själv tycka det är jobbigt. Sörj. Ta nya tag och tänk på att snart är det nog din tur.

Denna eller nästa kanske blir ett plus. <3

Tack. Har bara läst så mycket om motsatsen, hur synd det är om ensambarn och hur hemskt det är att vara född sent, så jag har nästan fått skuldkänslor att försöka... Just att vara född i december har fått en så negativ klang, hur ?synd? det är om de barnen, hur svårt de får i idrott och skola etc. Det är lätt att färgas av det man läser tänker jag.

Har också alltid velat ha två barn, men har också flera bekanta med ensambarn och de verkar ha gott om vänner och ha det fint. Men det är lätt att bara höra det negativa antar jag, om hur folk skriver att om man inte ger sitt barn ett syskon är man elak.

Blev bara väldigt ledsen idag när jag började blöda, just för att det precis blivit ett svagt streck på stickan och också att jag var helt säker på att ÄL prickades in rejält.

Ja, särskilt när min menscykel bara blev 25 dagar. Det har hänt en gång tidigare det senaste året, annars är den 27 eller 28 dagar men aldrig längre eller kortare. Alltid BIM 14 dagar efter utslag på digitalt ÄL-test.

Men mens kan ju bråka så...

Jo jag vet det kan ta tid och ibland räknar jag med att vi inte kommer kunna få barn alls bara för att på något sätt inte bli för hoppfull inför varje försök.

Sen självklart pratas det inte tillräckligt om hur många som faktiskt måste kämpa på det här sättet innan en graviditet ens är möjlig för dom.

Just idag så vart mensen bara droppen som fick bägaren att rinna över. Då jag redan har det ganska tufft mentalt med ett jobb som jag inte trivs med, som hela tiden strular och arbetstider som egentligen blir helt fel för mig personligen. Så inte nog med att det är tufft att försöka få barn, så måste jag försöka komma på hur jag vill göra med jobbet. Fortsätta jobba då jag ändå har ett jobb? Söka nytt? Börja studera? Osv. Känns som att inget val är rätt av olika anledningar just när man försöker skaffa barn mitt i allt. Jag har för mig att några av er pratade om byte av jobb tidigare innan ni plussade. Hur tänkte och valde ni?

Ok, ja alla har ju olika förutsättningar och olika jobb så går väl egentligen inte att jämföra.

Nej det finns ju inte det. Det är antingen pass på dagen eller natten, det är just nätterna som är jobbiga. Det vart en ändring med nätter i våras så innan det va det bara till sen kväll och det tyckte jag inte va några problem. Men sen när det vart nätter också så kan jag ibland gråta mig igenom en hel dag innan jag ska gå på mitt kvälls/natt pass för att jag verkligen inte vill. Sen är det hela tiden folk som börjar och slutar på det jobbet så har inte haft ett fast schema sen augusti, bara fått veta typ vecka för vecka hur man ska jobba så går inte att planera saker heller. Sorry om jag nu bara spyr ut all negativitet på er nu, men jag vet ni kan ta det :) <3