Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Blåser henne

    Riktigt lågt! Varför har du låtsas att du förlåtit henne när du inte gjort det? I mina ögon verkar det inte helt friskt att stanna i ett förhållande för att vänta på rätt hämnd. Vad du nu anser att hämnd är! Riktigt obehagligt att läsa. Jag är själv psykolog och mitt råd är att inte hämnas. Hämnd är självdestruktivt och visar på din förmåga att inte kunna förlåta. Det bästa och största du kan göra är att ta upp detta och berätta exakt hur du känner.

    Tänk efter, vad säger det om dig själv att vara en person som ska "ge igen"? Vill du vara en så grym person? Skulle du må bättre efter du att du fått din hämnd?

    Kanske är det något hos dig som gjorde att hon var otrogen... med tanke på ditt extremt omogna tankesätt kring hämnd istället för att vara den så att säga större personen som kan förlåta. Visade du henne kärlek, respekt och omtanke? Kan tänka mig att du inte varit kapabel att göra detta för då bruksr man inte välja att vilja hämnas. Det kan mycket väl vara så att hon inte vågar ta upp detta med dig för säkert har hon känt av dina signaler. Om du är en så beräknande och iskall person (vilket iaf jag känner att du är med tanke på planeringen av att rätt hämnd ska dyka upp) hoppas jag att du inte träffar någon ny sedan som ska drabbas av din hämnd för något ev fel hon gör.

    I din personlighet ligger det ju nära till hands att du kommer uppleva även småsaker som skäl till att hämnas. Minsta lilla kan nog bli till en oförlåtlig oförätt i din hjärna. Fokusera på att vara en så bra person du bara kan och vara lycklig,storsint och godhjärtad. Väldigt mycket sundare istället för att bygga upp en sådan ilska att du känner behov av att hämnas. Rannsaka dig själv. Är du den perfekta som inte gjort något fel alls? Borde någon hämnats på dig för fel du gjort i livet?

    Jag känner inte dig och vet inga detaljer här så reserverar mig för om jag uppfattat det du kallar för hämnd fel. Men du ger mig kalla kårar. Bara att du skriver om att du väntar på rätt tillfälle att hämnas känns inte bra. Riktigt obehagligt med manipulativa och beräknande personer.

    Nästan alla kan förlåta om de vill. Frågan är vad du lägger störst vikt vid. Att räkna ändras oförrätter mot dig eller lägga över den energin på att utvecklas i dig själv?

  • Anonym (Anonym)

    Riktigt lågt! Varför har du låtsas att du förlåtit henne när du inte gjort det? I mina ögon verkar det inte helt friskt att stanna i ett förhållande för att vänta på rätt hämnd. Vad du nu anser att hämnd är! Riktigt obehagligt att läsa. Jag är själv psykolog och mitt råd är att inte hämnas. Hämnd är självdestruktivt och visar på din förmåga att inte kunna förlåta. Det bästa och största du kan göra är att ta upp detta och berätta exakt hur du känner.

    Tänk efter, vad säger det om dig själv att vara en person som ska "ge igen"? Vill du vara en så grym person? Skulle du må bättre efter du att du fått din hämnd?

    Kanske är det något hos dig som gjorde att hon var otrogen... med tanke på ditt extremt omogna tankesätt kring hämnd istället för att vara den så att säga större personen som kan förlåta. Visade du henne kärlek, respekt och omtanke? Kan tänka mig att du inte varit kapabel att göra detta för då bruksr man inte välja att vilja hämnas. Det kan mycket väl vara så att hon inte vågar ta upp detta med dig för säkert har hon känt av dina signaler. Om du är en så beräknande och iskall person (vilket iaf jag känner att du är med tanke på planeringen av att rätt hämnd ska dyka upp) hoppas jag att du inte träffar någon ny sedan som ska drabbas av din hämnd för något ev fel hon gör.

    I din personlighet ligger det ju nära till hands att du kommer uppleva även småsaker som skäl till att hämnas. Minsta lilla kan nog bli till en oförlåtlig oförätt i din hjärna. Fokusera på att vara en så bra person du bara kan och vara lycklig,storsint och godhjärtad. Väldigt mycket sundare istället för att bygga upp en sådan ilska att du känner behov av att hämnas. Rannsaka dig själv. Är du den perfekta som inte gjort något fel alls? Borde någon hämnats på dig för fel du gjort i livet?

    Jag känner inte dig och vet inga detaljer här så reserverar mig för om jag uppfattat det du kallar för hämnd fel. Men du ger mig kalla kårar. Bara att du skriver om att du väntar på rätt tillfälle att hämnas känns inte bra. Riktigt obehagligt med manipulativa och beräknande personer.

    Nästan alla kan förlåta om de vill. Frågan är vad du lägger störst vikt vid. Att räkna ändras oförrätter mot dig eller lägga över den energin på att utvecklas i dig själv?

    Hur bra kommer du må senare? Kommer det kännas som att "yes, haha äntligen! Nu har jag totalt förstört en annan MÄNNISKAS liv". Dessutom någon som är din fru. Vad blir nästa att hämnas när hon lämnat dig efter att du blåst henne? Vilken soets hämnd hade du yänkt dig som står i paritet till något missrag hon gjort?

    Tänk på att hon nog kommer kunna anmäla dig för mycket vad det nu är för stor hämnd du planerar. Utgår ifrån att du inte tänker döda henne eller skada henne men blir ändå orolig för hennes säkerhet.

    Om du är hyfsat stabil rent psykiskt så är hämnd inte rätt väg. Det är det aldrig iofs men t ex personlighetsstörningar är klart överrepresenterade när det kommer till att tänka i hämndtermer. Många har blivit bedragna någon gång och långt värre saker. I vissa fall går det ett steg för långt och vips sitter den som inte kunde acceptera ett misstag själv i fängelse.

    Jag hade velat rädda din fru för länge sedan. Hon planerade knappast sin otrohet men har ju inte fått en chans till att bli förlåten som det verkar. Jag känner till 100% att hon borde lämnat dig och satsat på den hon var otrogen med. För värre än att leva med en så bitter och hämndlysten partner kan det väl inte bli. Hennes otrohet står inte i paritet till dina planer på att sabba hennes liv! Min gissning är att det inte är första gången någon är otrogen mot dig. Få ordning på dina egna tankar och sök hjälp för det som verkar vara ett hål inom dig själv. Förhoppningsvis kan du gå vidare och känna att du inte behövt förstöra någons liv för att själv må bättre.

  • Anonym (Anonym)
    molly50 skrev 2020-09-10 18:36:14 följande:

    Jag håller med dig om allt förutom i det att orsaken till TS frus otrohet kan ligga hos TS.

    Visst kan han ha gjort fel,gett henne för lite uppmärksamhet och kärlek t ex.

    Men det var ändå hennes val att vara otrogen.

    Om hon upplevde att de hade problem i förhållandet så är väl det något hon borde ha pratat med TS om.

    Om du är psykolog så är väl det något du borde förespråka istället för att skuldbelägga.


    Nej, min mening ör inte att skuldbelägga men jag blir riktigt orolig för TS fru. Hur långt tänker TS gå... Det var nog kanske i just detta fall så att frun dragit sig undan. Kanske har hon inte upplevt att de kunnat kommunicera. Jag reserverade mig som sagt för att jag inte känner toll detaljerna i det här men hämnd är sldrig rätt väg.

    Nej, jag utger mig givetvis inte för att vara psykolog om jag inte är det. Det betyder inte att jag har mer rätt eller fel än någon annan! Alla har rätt till sin synpunkt. Kanske kan jag se det lite mer utifrån eftersom jag jobbat med män som utsatt kvinnor för hemska saker. Så jag har hört mäns version och hört om deras känslor (om TS är man vet jag dock inte men det är inte superviktigt). Satt mig in i deras triggers. När det gick riktigt snett. I många många fall har de själva känts som offer för något som hänt långt tidigare i livet. Därför har de inte kunnat fungera adekvat rent känslomässigt.

    Jag är orolig för att TS går över gränsen helt iom att hämnden är så planerad. Att inte bara frun utan även han själv och andra (blir många sk osynliga offer i vissa fall) hamnar i något som inte går att få ogjort.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Y) skrev 2020-09-10 20:31:22 följande:

    Du har inte läst hela tråden, va? TS fru har lurat sina vänner på pengar och det tänker TS avslöja för vännerna. Det är det som är hämnden.

    Huruvida TS ska förlåta sin fru eller inte är helt upp till honom. Hon har varit otrogen mot honom och det var fel. Han är inte skyldig att förlåta henne.

    Otrogna har alltid ursäkter till att de var otrogna, och i 99% av fallen handlar det om att skuldbelägga den bedragne. ?Om du bara hade gett mig mer uppmärksamhet/kärlek/sex...?. Är man inte lycklig i sin relation försöker man prata med sin partner. Går inte det lämnar man. Otrohet ursäktas inte av att man haft en dålig relation.

    Sedan tycker jag inte att man kan dra sådana slutsatser om att TS är en sådan hemsk, kall, beräknande och manipulativ människa som du gör, utifrån att han vill hämnas på sin fru som var otrogen. Vi har nog alla känt hämndbegär någon gång när vi blivit illa behandlade. Det betyder inte att vi har personlighetsstörningar.


    Nej, jag påstod inte att TS hade ngn personlighetsstörning utan skrev att jag reserverade mig för att jag liksom alla andra inte vet exakt vad som hänt. Det obehagliga var just den _beräknande hämnden_. Som att allt skulle kännas bra efteråt. Jag tror inte på sådana handlingar. Det skulle rättfärdiga exempelvis grova brott som att döda någon som dödat. Skulle man må bättre av efter den hämnden? Nej knappast. Jag påpekar återigen att jag inte har påstått att det är si eller så i detta fall, något är sällan svart eller vitt. Därav skriver jag att jag reserverar mig. Det är emellertid lätt att hämnd går överstyr om den planerats och legat och grott i någons huvud allt för länge.

    Visst man kan känna för att ge igen när någon gjort något dumt. Men från tanke till handling är steget ofta stort. I min värld är det så mycket finare att förlåta och gå vidare i sitt liv än att älta och vänta på att rätta tillfället att hämnas. Jag tror inte TS mår bättre i längden av sin hämnd utan borde nog bara gå vidare om han nu inte kan förlåta och inte älskar henne. Vilket han knappast kan göra för man hämnas inte någon man verkligen älskar.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-10 23:23:38 följande:

    Eller hur, du är lika mycket psykolog som jag är astronat. 


    Men åh så onödigt. Jag har ingen aning om du är astronaut. Om du skulle skriva att du var det hade jag inte ifrågasatt det. Jag påpekar flera ggr att jag inte har mer rätt än någon annan dessutom. TS får göra som han vill, jag fick bara en obehaglig känsla. Lämnar den här diskussionen. Hoppas ingen tar alltför mycket skada bara.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-11 11:26:07 följande:

    Förstår det, blir inte lika kul när ens bluff synas med en gång. Du får gärna skriva vad du tycker och tänker, men avstå gärna från att försöka göra dina påståenden mer "tunga" genom att påstå att du är något du uppenbarligen inte är.


    Återigen så skrev jag att jag inte har mer rätt eller fel än någon annan. Läs igen så ser du att jag inte anser mig sitta inne med något svar. Jag har inte påstått att TS har någon personlighetsstörning el liknande. Skulle jag av någon anledning hittat på vad jag har för yrke kunde jag nog kommit på något roligare. Jättetråkigt när det blir påhopp som är helt OT. Det här känns ju som när man googlar något och hamnar på flashback eller något helgalet forum. Jag hoppar inte på dig för att du tycker annorlunda. Som någon skrev förlåter man för sin egen skull först och främst. För hat och ilska äter upp en inifrån. Jag reagerade mest på att TS stannar hos sin fru enbart för att få sin hämnd och har ljugit om att ha förlåtit. Enbart för att just kunna hämnas som det verkar. Han behöver inte förlåta men det är onödigt att ägna sitt liv åt tankar på den perfekta hämnden, att ge igen. Han kommer knappast bli lyckligare av det. Skulle man vilja ge igen för allt man anser att någon gjort mot en kan det till slut gå lite väl långt. Att kunna gå vidare utan att känna behov av att hämnas mår man mycket bättre på alla sätt. Jag anser inte att hämnd är rätt sätt att hantera det någon gjort mot en.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-11 14:23:20 följande:

    Och återigen så har jag inte ifrågasatt dina synpunkter utan det faktum att du påstår dig vara psykolog.


    På vilket sätt är det befogat att ifrågasätta? Den är ganska löjligt för jag har inte menat att jag vet bättre. Av någon anledning provocerar det här dig enormt mycket. Varför vet jag inte. Brukar folk utge sig för att vara någon/något de inte är i din värld? Jag utgår ifrån att folk talar sanning.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Kim) skrev 2020-09-13 17:22:39 följande:

    Läst lite till och måste fråga. Om hon inte varit otrogen och du får reda på hennes ekonomiska oegentligheter, vad skulle du göra av den informationen? Hjälpa henne att reda ut det eller avslöja henne?

    Nu finns en otrohet med. Hur skulle du handla om det inte fann det ekonomiska med?

    Tycker att det är två helt skilda saker som du blandar ihop till en gegga.

    Som jag har förstått det så vill du piska på henne med ekonomin som hämnd för att hon varit otrogen. Å därigenom försöka skada henne. Vilket är värst? Bedrägeri eller otrohet. Båda är ju lurendrejeri.

    Varför inte också kölhala mannen som hon varit otrogen med? Är han i relation eller singel.

    Tycker det är dags att ni sätter er ner och tar det stora snacket nu.


    Håller med dig! Det känns väldigt rörigt och i mitt huvud verklighetsfrånvänt. Jag tycker det låter omoget och det kommer knappast bli enklare att gå vidare sedan. Om det nu kommer kännas jättebra för TS efter att han fått sin hämnd är det riktigt creepy.

    Har nu TS fru lurat vänner på pengar och ingen konstigt nog upptäckt det, kommer det säkerligen bara slå tillbaka. Om en vän lurat mig på några hundralappar hade jag tyckt att maken som skickade ut brev om det betedde sig svinigt. Sedan har han ju varit medveten om att hon lurat vänner på pengar ett bra tag (som det verkar) så han kommer inte med avslöjandet pga sina moraliska betänkligheter kring det. Det är enbart för hans egen tillfredsställelse. Frågan om de pengar hon stulit är helt oviktiga för honom egentligen. Hade de varit en viktig sak för honom hade han satt sig ned med henne och frågat vad hon håller på med. Att hon inte kan ta från sina vänner. Likaså gällande otroheten, prata om den, red ut och fråga varför. Oavsett om ni ska gå skilda vägar eller vill fortsätta tillsammans. När ilska, frustration och andra känslor lagt sig bör man kunna resonera sig fram till ett moget beslut.

    Hyser man inga känslor för någon försvinner det rimliga i att känna så starkt för att hämnas. Tror att TS kanske älskar henne fortfarande innerst inne. För hatar man sin partner såpass att man vill skada denna medvetet på något sätt verkar det konstigt att kunna stanna kvar. Klara att spela den teatern det innebär. Visa kärlek, omtanke och ha låtsatsförlåtit.

    JAG blev illa till mods av att läsa om hela grejen. Man mår inte bättre av att sänka andra. Hon har nog sårat dig mer än vad du kan erkänna för dig själv. Därav ditt hämndbegär. Annars skulle du antingen ha förlåtit eller lämnat henne. Du får inget bra avslut på detta sätt i alla fall. De som mår bättre av att ge igen är otroligt få, tack och lov. De flesta vet att förlåtelse är en oerhört fin sak att kunna ge någon. Det kanske inte alltid är lätt men det är svårt att gå genom livet och inte kunna förlåta. Om någon gör något ännu värre mot dig, hur skulle du hämnas då? För det låter inte som du slutade älska henne efter otroheten. Älskar du inte henne nu så tog nog kärleken slut före otroheten. De flesta har ju inte en svartvit av och på-knapp för sina känslor.

    TS påstår sig inte älska sin fru men lägger enormt mycket tid och energi på att stanna hos henne av ett enda skäl: få sin hämnd. I slutändan kommer det skada er båda. Jag hoppas att TS är väldigt ung och senare kommer ångra sin "bitterljuva hämnd". Se det som en omogen grej.

    Var går gränsen för vad som är ett oförlåtligt svek som man inte kan gå vidare efter utan att hämnas? Har TS aldrig själv gjort något dumt någon borde ha hämnas på honom för? Det krävs ju att denna någon då har samma syn som TS gällande etik och moral samt oförmåga att hantera sitt känsloregister på ett adekvat sätt.

    Tänk efter, TS: om du hade varit otrogen mot din fru, vilket straff/hämnd hade du då ansett var befogad? Skulle det vara ok att din fru spred ut saker om dig du anförtrott henne en gång i tiden? Tänk dig att hon skulle sitta inne med info om saker som skulle göra att du förlorade ett jobb, skulle du då tycka att du förtjänade att hon spred det? Förutom att hon då redan straffat dig genom att först ha låtsats förlåta dig (det är ett stort svek i sig tycker jag), sedan stannat kvar bara för att sprida ut saker i syfte att hämnas och skada henne. Är det rimligt att hon sedan får hämnas på dig för att du kanske ställer till med riktigt stor skada i hennes liv? Hon kanske också är en hämndlysten person.

    Hon kommer ev kunna anmäla dig för förtal. Det blir rätt tydligt vilket uppsåt du har med att sprida ut hon stulit pengar från vänner. Inte för att du tycker att hon agerat fel mot vännerna. Det hela är väldigt egoistiskt. Hennes vänner kommer antagligen tycka det är jättekonstigt att du kommer med den anklagelsen mot din fru helt plötsligt. Kanske även bli förbannade på dig - eftersom du vetat om det men ej hade brytt dig i frågan om din fru inte varit otrogen.

    Man kan förlåta otrohet, det är inte ovanligt alls. Det är däremot svårt att förlåta de facto att någon man älskar planerat in värsta tänkbara hämnd denne kan komma. Jag skulle t. ex inte kunna förlåta att min man planerade att skada mig psykiskt eller fysiskt.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hehehe...) skrev 2020-09-11 14:08:25 följande:

    Min hämnd kommer ske om nån vecka, kanske tidigare.

    Nu förbereder jag för skiljsmässan, det är därför jag väntar. Hämnden behöver ingen planering...breven är klara och behöver bara läggas på brevlådan.


    Du behöver inte planera NU men du har ju trots allt planerat din hämnd tidigare. Sedan ska du gå och verkligen posta de där breven. Gå från tankar, ord till en fullt medveten handling. Det är inget du råkar göra alltså.

    I samma stund breven postats kan du aldrig få det ogjort. Då det är hennes vänner blir det minst sagt märkligt att be dem om ursäkt för dina brev om du ångrar dig. För det kan bli otroligt pinsam situation efteråt. Tänk dig att möta hennes vänner sedan... De kommer säkert ringa upp dig och fråga vad 17 du menar. Jag skulle tycka att det var rätt udda om någon skickade ett sådant brev till mig. Jag skulle inte bli arg på min vän först och främst. Nej jag skulle ha ringt till henne och berättat om ett konstigt brev jag fått alternativt ringt till dig.

    Skilsmässa går att göra över internet vad jag vet. Det kan ni få klart direkt såvida ni inte har små barn ihop.

    Du har efterfrågat vad andra tycker; om du gör rätt eller fel. Av flera anledningar tycker jag att det är fel. Tyvärr är det trist att få påhopp när man svarar med sina synpunkter. Något du ville ha.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hehehe...) skrev 2020-09-11 11:06:42 följande:

    Hahaha...skulle du vara psykolog....med det språket..hahaha. ..

    Du är nog bara ytterligare en liten falsk otrogen människa som många andra som svarat.

    Varför ska jag förlåta henne, finns väl ingen anledning?

    Bara för att jag tänker avslöja hennes svek mot sina vänner går jag över gränsen...hur tänker du där?

    Hon har ju medvetet blåst mig i över ett halvår, är det ok, ska jag bara glömma det?

    Om nån medvetet ljuger för mig så länge och gör samma sak mot sina vänner så förtjänar man att få skit tillbaka.

    Det enda som kommer att hända är att hennes vänner kommer få reda på vad hon gjort mot dem...är det fel?


    Nu råkar jag faktiskt vara psykolog med "det språket". Är det viktigt för dig så kan du få bevis på att jag är psykolog. Jag kan skicka ett brev till dig :).

    Borde jag känna mig kränkt efter dina påhopp gällande mitt yrke och min skriftliga framställning? Borde jag påpeka OM jag ser flera ord du stavat fel eller där din grammatik blivit heltokig? Nej. Man hoppar inte på andra för sådant.

    Skulle det vara rimligt att jag retade upp mig över dina hånfulla ord? Kanske vilja hämnas? Nej! Men det är trist att bli ifrågasatt och hånad i ett forum där du själv efterfrågat svar. Vill du bara ha svar som passar dig får du svara på dina egna inlägg. Då får du "rätt svar".
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-14 09:42:54 följande:

    På vilket sätt menar du att det skulle vara fel att avslöja en person som begått en brottslig handling mot andra? Är det bättre att vännerna går ovetandes om att hon blåser dem?

    Ja, att avslöja en bedragare går inte att få ogjort. Är det en anledning att låta bedragare gå fria?


    Men polisanmäla det då istället för att skicka brev.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-14 09:42:54 följande:

    På vilket sätt menar du att det skulle vara fel att avslöja en person som begått en brottslig handling mot andra? Är det bättre att vännerna går ovetandes om att hon blåser dem?

    Ja, att avslöja en bedragare går inte att få ogjort. Är det en anledning att låta bedragare gå fria?


    Men polisanmäla det då istället för att skicka brev.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Y) skrev 2020-09-14 10:44:55 följande:

    Suck, nu är du ju igång igen. Varför fortsätter du att uppmana TS att förlåta sin fru? Återigen: det är helt ovidkommande hur fint du tycker det är med förlåtelse och att alla otrogna förtjänar att bli förlåtna. Det är helt och hållet TS beslut huruvida han vill förlåta sin fru eller inte. Det är inget som vare sig du eller jag har rätt att lägga oss i. Samma sak med det du skrev om att han bör prata med sin fru och ta reda på varför. Han är INTE skyldig sin fru detta! Är han ointresserad av orsaken och vill bara vill lämna utan att prata så är det hans fulla rätt. Dessutom skriver han ju i trådstarten att frun inte vill berätta hela sanningen, vilket ju sannolikt innebär att han har försökt prata med henne.

    Du skriver inlägg efter inlägg, det ena längre än det andra, där du uttrycker dina sympatier för frun och skuldbelägger TS. Tycker du öht inte att fruns otrohet var fel? Har du ingen som helst förståelse för TS sårade och arga känslor? När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du inte tycker att otrohet är någon big deal. Att det bara är att prata om det och sedan förlåta. Får jag fråga om du själv har blivit bedragen någon gång? Vet du hur det känns? Eller har du varit den som bedragit och sedan velat bli förlåten? Det du skriver får mig att misstänka det senare.

    Och nej, TS fick nyligen veta att frun lurat sina vänner på pengar. Därför har han inte berättat tidigare. Återigen: läs alla TS inlägg innan du kommenterar.


    Ja det är TS beslut men nu frågade han vad ANDRA tycker; huruvida han gör rätt eller fel. Jag uttrycker inga sympatier för TS fru mer än att rent generellt tycka att hämnd är fel. Det var fel med otroheten och hon ångrar sig antagligen eftersom hon är kvar. TS behöver inte förlåta om han inte kan eller vill. Men det kan vara bra att tänka ett steg längre innan man hämnas vad någon än gjort. Följderna kanske blir värre för en själv än för någon annan. Fick jag ett brev om att någon vän lurat mig på pengar skulle jag tycka att det var udda. Jag skulle tycka att det var konstigt att personen inte ringde till mig.

    Vidare, TS lämnar ju sin fru så där ger han igen. Det verkar dock inte räcka som hämnd trots att det är den handling som gör henne mest ont. För iom de brev han ska skicka hamnar han i en situation där flera kan tänkas vilja hämnas på honom.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hehehe...) skrev 2020-09-15 10:36:55 följande:

    Jag tror definitivt inte att hon ångrar sig, men däremot tycker hon nog att det är jobbigt att otroheten avslöjades.

    Följderna att avslöja hennes svek mot sina vänner kommer bara slå mot henne det kan jag lova. Hennes vänner och jag har ingen kontakt utöver nån enstaka fest eller liknande. De bor kvar på orten hon kommer ifrån och där kommer jag inte vistas efter skiljsmässan.

    Och om nån blir arg på mig för att jag har talat om att de blivit grundlurade av min fru så får de väl bli det. Jag kan inte bry mig mindre, det är personer jag inte kommer att umgås med efter skiljsmässan oavsett. 

    Att det skulle göra mest ont om jag lämnade henne tror jag inte alls.... Hon lär ju knappast älska mig eftersom hon bedrog mig så pass länge. Ett fyllemisstag, visst det kanske inte betyder så mycket, men ett halvår....då är kärleken borta.


    Jag har skrivit flera ggr att jag reserverar mig gällande olika saker för att jag lika lite som någon annan har hela bilden. Sedan har jag inte läst vartenda ord som skrivits i tråden för jag brukar inte skriva i forum men detta råkade jag läsa och blev illa till mods. Hade jag varit du hade jag inte sjunkit så lågt att jag skulle tänka på att sabba någons liv. Jag hade kunnat gå vidare ändå. Utan att känna att jag måste förstöra för någon annan trots att denna någon hade gjort mig ont. Fastän jag inte hade kunnat förlåta någon hade jag för min skull bara suddat ut det som varit och gått vidare. Inte trassla in mig ännu mer i något som inte betyder något för mig.

    Det är väldigt lite vi vet om dig, din fru, ert förhållande, otroheten, ekonomiska bedrägeriet osv. Givetvis har frun gjort fel då hon var otrogen, men var hon det ENBART för att hon är en "skithög" som du beskriver henne? Om hon inte hade varit otrogen, hade du fortfarande älskat henne då? Det är där du borde reflektera över din emotionella reaktion på det hela. Visst, hon kanske är totalt empatilös. Vad vet jag. Hur det än är ställt med henne tycket jag att den här planerade hämnden är fel och visar på betydligt större empatilöshet. Det är inte så troligt att du kommer må bättre efter din hämnd.

    Det jag reagerat på är att du efterfrågat om du gör rätt eller fel men blir väldigt upprörd när hämnden ifrågasätts av någon. Så varför öht fråga när du inte tål att andra tycker det är lågt att planera att sabba någons liv. För det är det som du vill uppnå för din egen skull. Håller man inte med är man i dina ögon ett lika stort as som du tycker att din blivande exfru är. Då blir man själv anklagad för att vara en person som ljuger och rättfärdigar otrohet och stöld. Vad får jag höra härnäst?

    Poängen är att det inte handlar om vad din fru gjort utan vad du så utstuderat planerar att göra. Är det ditt mönster i livet att hämnas? Om någon skulle knivhugg dig, knivhuggen du den personen då? Det är själva tankesättet som jag vänder mig mot. Tycker du att det är rätt med dödsstraff? Jag är nyfiken på hur du resonerar.

    Det må vara väldigt fel att vara otrogen och stjäla pengar från sina vänner. Men det är också fel att verkligen gå all in för att maximera någons olycka för sin egen skull. Varför inte göra det hela värre och ligga runt innan du skickar de där breven och har planerat skilsmässan. Ni verkar inte ha barn (som tur är) och du skrev att det blir hon som ska flytta ut så det är väl inte så mycket att planera för din del. Du struntar väl i att hon plötsligt inte har någonstans att bo eftersom hon är en "skithög" och "skit ska skit ha". Bara gör det eftersom du nu är så säker på att det är rätt. Gör det redan idag istället för att bli upprörd över att många tycker att du gör fel.

    Flera saker går inte ihop gällande hämnden. Du skriver:

    "Följderna att avslöja hennes svek mot sina vänner kommer bara slå mot henne..."

    och

    "...om nån blir arg på mig för att jag har talat om att de blivit grundlurade av min fru så får de väl bli det. Jag kan inte bry mig mindre..."

    Din intention med hämnden är väl att din frus vänner ska tycka att hon är vidrig antar jag. Samtidigt bryr du sig inte om att du antagligen själv kan komma att ses som en märklig person. Precis i samband med att du lämnar henne kommer du med grova anklagelser. Det ger poäng till din fru i slutändan.

    Frågor till TS:

    1. Kan du bevisa att hon stulit pengarna? Anklagar du henne för det är det en bra idé att ha något slags grund för det. Annars riskerar du själv att bli anmäld för förtal. Då blir du "skithögen" i mångas ögon.

    2. Känner du att det bara är hon som gjort massa dumma saker medan du inte gjort något fel under ert äktenskap? Har du varit den perfekta maken? För man kan svika på många sätt. Tänk efter

    3. Du verkar ju väldigt säker på att du handlar rätt eftersom du verkligen försvarar hämnden (fastän du efterfrågade synpunkter på om det var rätt eller fel). Vad är det som hindrat dig att skicka breven och lämna in skilsmässopappren? Du skriver att allt är klart och förberett så varför skickar du inte breven redan idag?

    Kan tillägga att jag träffat personer som verkligen hämnats (nej inte på mig) och där det gått riktigt snett. Därför har din attityd och hur du uttrycker dig fått det att knyta sig i magen på mig. Hur reagerar du om det slår fel... Om du blir sedd som the bad guy? Du menar att du inte bryr dig inte om hennes vänner blir arga på dig, fastän det skulle innebära att din hämnd misslyckats. Eller hur tänker du där? Är inte själva vitsen med din hämnd att du ska få en tillfredställande känsla? Om så inte är fallet så finns det ju inget motiv för din del.

    Man måste inte förlåta. Absolut inte. Det är upp till var och en. Jag vet bara att människor som vill och kan förlåta (utan att för den skull vara några dörrmattor) är sådana som är varma och generösa personer. Då menar jag inte generösa i ekonomisk bemärkelse.

    Det är troligtvis bättre för dig själv att bara lägga ert äktenskap bakom dig så att du lättare kan gå vidare. Eller måste du hämnas först så det i ditt huvud står 2-1 till dig i "matchen"? När du väl genomfört din hämnd kan du då gå vidare utan bitterhet? Hur hämnden än slutar. Låt säga att ingen tror på dina brev och du kan inte bevisa att hon stulit pengar från sina vänner. Känns det fortfarande som att du fått din hämnd om du blir anmäld för förtal eller att vännerna anklagar dig för att ha vetat om detta men inte gjort något. De kanske tänker att du varit med på det hela. För ingen av alla hennes vänner som blivit bestulna vet om att de blivit det och de vet inte när och hur du fick veta något om det.

    Hur stal hon pengarna från sina vänner? Är det två vänner eller 50 st? Hundra kronor eller 10 000? Var det helt medvetet från hennes sida att stjäla pengarna? Det är konstigt att ingen av vännerna upptäckt att pengar försvunnit. Din fru har väl inte haft tillgång till deras konto får jag anta. Så det här ekonomiska bedrägeriet känns lite luddigt.

    Du får gärna utveckla. Har jag fel är jag inte sen att kunna medge det och ändra mig men nu tycker jag att det är väldigt fel av dig att göra så här. Något som inte har med mig att göra (att jag är någon patologisk lögnare som är otrogen) utan att jag har blivit uppfostrad med att man ska välja sina strider i livet och de flesta är summa summarum helt onödiga. Så visa gärna att du kan övertyga mig i den här frågan.

    Tänk också på nästa steg. En dag kanske du träffar någon ny. Om jag hade varit den där nya kvinnan och fick veta detta hade jag dragit direkt. Fick jag däremot veta att du en gång hade haft något fyllesnedsteg medan du mådde dåligt (du beskrev hennes otrohet så) hade jag inte brytt mig om det. När du träffar någon ny en dag och hon gör något fel, kommet du vilja hämnas då också? Ingen är 100% felfri. Skulle du gå så långt som att ta till fysiskt våld?
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hehehe...) skrev 2020-09-15 13:22:08 följande:

    Jag har skrivit flera ggr i tråden att hon har under en lång tid lurat flera av sina vänner på pengar.....och jag tycker det har att göra med nån form av moral att tala om för hennes vänner att hon har lurat dom en längre tid.

    Det kan omöjligt slå tillbaka mot mig eftersom det är hennes vänner på annan ort som jag varken tidigre har umgåtts med eller kommer att umgås med framöver... 

    Varför hon var otrogen har hon förklarat...sen om det är sanningen eller ej struntar jag i...ska ju ändå skilja mig från skithögen. 


    Men du avslöjar ju inte att hon lurat av vänner pengar på grund av din höga moral! Du har varit rätt tydlig med att det är en ren hämndaktion. Hade du haft detta resonemang kring etik och moral hade du inte velat sabba en annan människas liv. Jag skrev om moral förut, kom du på då att det var ett bra ord att ta till? För innan har du inte tänkt för fem öre ur någon etisk/moralisk aspekt. Bara hämnd (hehehe).
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-16 10:08:31 följande:

    Så varför skriver du då en sån urbota korkad kommentar?

    På vilket sätt menar du att det skulle vara ok att TS fru bedrar honom för att du inte gillar vad han skriver?


    Det är väl ingen som sagt att det är tummen upp för otrohet. Men indirekt kan man alltmer skönja att TS inte känns som en särskilt sympatisk person. Då hade han haft ett helt annat tankemönster. Det är nämligen just det som säger mycket om hans egen personlighet. Han framstår som rätt omogen faktiskt.

    Nu ska han skilja sig. Vad händer i nästa förhållande och partnern gör något fel? Hur långt kan TS komma att gå? Misshandel, kränkningar el t o m överlagt mord...
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (jaha) skrev 2020-09-16 11:24:14 följande:

    Skit i dessa löjliga kommentarer, min gissning är att det är personer som själva varit otrogna. Du kommer aldrig kunna resonera med dem. De kommer alltid ta hennes i försvar och tycka du är boven i dramat oavsett vad. Det enda som duger är om du förlåter allt på en gång och erkänner hur dum du är som blir arg över att hon varit otrogen och hur allt såklart är ditt fel. 


    Där kom det igen! Vi som.tucner det är fel att göra som TS planerar är själva vidriga människor som själva är otrogna och därför försvarat frun. Jag har skrivit att det var FEL av henne att vara otrogen. Det gör det emellertid inte RÄTT att planera att "sabba hennes liv". Klart det är värre att utstuderat vilja förstöra en annan MÄNNISKAS liv. Därav mina invändningar. Man gör helt enkelt inte så.

    TS har skrivit och förklarat varför hon var otrogen. Att hon då var deprimerad eller något sådant. Mådde dåligt iaf. Förtjänar hon att sänkas för något vi inte vet om hon ångrar eller ej? Tänk om hon efter den här såå briljanta hämnden mår så dåligt att hon t o m suiciderar? Jag skulle inte må särskilt bra då om jag var TS.

    Eller kanske vore det ett optimalt utfall för honom!
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Y) skrev 2020-09-16 12:53:39 följande:

    Hur kan du tycka att det är värre att vännerna får veta att frun lurat dem på pengar, än att hon har lurat dem på pengar? Mår hon dåligt av att sanningen kommer fram, så borde hon aldrig ha begått det här brottet. Hon har bara sig själv att skylla. Tycker du rent generellt att man inte ska anmäla brott, för att gärningsmannen då kanske mår så dåligt att hen begår självmord?

    Återigen antyder du att du inte tycker att otrohet är särskilt allvarligt (även om du tycker att det är fel) och att det borde förlåtas, i alla fall om den otrogna parten ångrar sig. Den åsikten får ju stå för dig. Många av oss tycker att otrohet är så allvarligt att det inte går att förlåta, oavsett om den otrogna visar ånger eller inte. Har man själv blivit bedragen så har man lättare att förstå det synsättet, men det verkar du inte ha blivit?


    Hennes ekonomiska bedrägeri jag aldrig får förklarat är givetvis fel och en fråga för polisen. Det handlar om själva principen att TS inte berättar detta för hennes vänner pga hans höga moral. Visst, han kom på det där om att det är en fråga om moral efter att jag resonerat kring etik och moral... Men i hans första inlägg precis som följande var det väldigt tydligt att han enbart ska skicka dessa brev för att hämnas på frun. Inte pga hans moral!

    Jag är helt emot otrohet. Det är väl inte särskilt vanligt att man förespråkar det. Jag har upplevt otrohet själv någon gång för länge sedan. Jag kunde gå vidare utan att "tappa det". Är glad för att jag inte var så dum att jag lade energi på att förstöra denna persons liv. Då hade jag inte varit den jag är idag utan fortfarande känt skuld för att jag medvetet gick in för att "nu jävlar ska den personen få". Jag kunde gjort massa dumma saker men valde att inte göra det.

    Många är någon gång med om ett känslomässigt svek. Ett sådant behöver inte innebära att partnern legat med någon annan även om TS fru nu gjorde det. Man upplever en sorg förstås och blir besviken. Jag tror knappast frun planerade otroheten och att det fanns något syfte att vara elak. Då skulle Hon vara ett stort undantag för hur människor fungerar. Det är ju inte så att hon är den första personen i världen som är otrogen. Jag försvarar inget av det hon gjort men tycker ändå att TS planerade hämnd är obehaglig.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hehehe...) skrev 2020-09-17 13:33:15 följande:

    Jag vill bara att skilsmässan ska gå så smidigt som möjligt. Eftersom jag absolut inte verkar känna den hon egentligen är så har jag ingen aning om vad hon skulle kunna tänkas hitta på. Vill därför inte chansa.

    Hon har ju gjort något jag aldrig trodde hon skulle kunna göra (varit otrogen), så inget förvånar mig från och med nu.

    Angående att vara anonym eller ej så förstår jag såklart att de kommer misstänka att det är jag. Och det kvittar faktiskt har jag kommit fram till...så jag kommer nog berätta för dom i mail där dom ser att det är jag....vad dom sen tycker/tänker bryr jag mig inte ett dugg om... En ev polisanmälan få dom göra själva.

    Nej vi har vi har tack och lov inga barn.


    Undrar också på vilket sätt hon skulle kunna ställa till det med skilsmässan. Boendet har du skrivit är ditt och att det är hon som får flytta ut. Antar att du vill att hon hittar nytt boende så snart som möjligt och där finns det ju en poäng i att berätta för henne att du vill skiljas så hon kan flytta ut ASAP. Det går inte att komma i sista sekunden och säga "idag skiljer vi oss, hehehe". Vill du att hon ska skriva på pappren direkt måste du berätta. Det är det smidigaste för dig. Och det är ju dig själv du tänker på. Säg helt enkelt som det är, att du inte kan fortsätta äktenskapet pga hennes otrohet. Sedan kan du göra som du vill med dina brev eller om det nu blir mail. Du skrev att breven var färdiga och bara att posta. Varför plötsligt maila när du gjort dig besväret att skriva de här breven. Det går väl att skriva att du är avsändaren på baksidan om du nu klistrat igen kuverten.

    Bryr du dig verkligen inte ett dugg om alla tar hennes parti och tycker att du betett dig illa? Tänker du skicka med dina bevis i breven? På vilket sätt kan du ha bevis och hur kommer det sig att ingen av alla som blivit lurade på pengar upptäckt det? Om jag har 1000kr i kontanter skulle jag märka om det plötsligt var 100kr efter att en vän besökt mig. Gissar att hon inte hackat sig in på deras bankkonton direkt...
Svar på tråden Blåser henne