Arbeta som lärare

Jag tror, precis som någon annan skrivit, att man verkligen ska vilja vara lärare. Tycka om barn/ungdomar, tycka om skolmiljön, och framför allt tycka om att prata inför folk. När min sambo började lärarprogrammet hade han flera i sin klass som hade scenskräck, dom försvann efter första praktikperioden. 
Min sambo är högstadielärare och jobbar ganska mycket hemma på kvällar och helger, rättar prov, läser igenom elevarbeten, planerar lektioner osv. men det var han införstådd med när han blev lärare.

Det han sagt kräver mest engagemang och tid förutom det "dagliga" arbetet (eller; det han gnäller mest om hemma) är 1) special-upplägg för elever med särskilda behov 2) kontakt med vårdnadshavare angående sånt som inte alltid rör elevens skolarbeten utan andra saker som skett i skolan exempelvis skadegörelse eller konflikter. Denna punkt gnäller han absolut mest om hemma. (Vill poängtera att han aldrig nämner namn eller för mycket detaljer hemma utan pratar väldigt generellt och svepande.)

Men min sambo verkar älska det han gör, han tycker om eleverna och är intresserad av "sina" ämnen även privat (tror han går igång lite på att försöka hitta olika sätt att få andra lika intresserade som han är, haha), och visst han gnäller ibland men jag ser att han överlag verkar nöjd med sitt yrkesval. Jag själv hade nog inte pallat, haha. Men då är han också på en skola med en stabil och bra rektor och bra kollegor, jag har vänner som arbetar som lärare som fått byta skola rätt mycket för att det varit dåligt ledarskap, dåliga kollegor eller bara för mycket stress. 

En vän till mig och min sambo är utbildad högstadielärare, jobbat som det i drygt tio år, men var otroligt less på just det du beskriver; vara polis, ordningsvakt, kurator, skräpplockare OCH behöva hantera jobbiga föräldrar (ibland vara kurator även åt föräldrar som brister i sitt föräldraskap och vill ha hjälp). Hon bytte till att jobba heltid som fritidsledare på ungdomsgård. Visst, lite mer kvälls och ibland helgarbete, men hon sa att dom fantastiska fördelarna vägde upp; hon fick fortsätta jobba med högstadieungdomar fast på en annan arena, men om dom betedde sig svinigt kunde hon kasta ut dom från verksamheten, var det någon som betedde sig illa återkommande kunde denna individ bli ombedd att inte komma tillbaka på typ ett år. Sedan; obefintlig nära noll föräldrakontakt, samt att inte behöva jobba i en lagstadgad verksamhet utan i en verksamhet som är mer "fri" som hon beskriver det. Hon behövde knappt gå ner i lön heller eftersom hon hade så mycket erfarenhet av att jobba med unga. Hon är fortfarande idag, sex år senare, svinglad i sin nya yrkesroll och längtar inte tillbaka till att vara lärare.