Hej!
Jag hoppar gärna in här, hoppas det är ok :) Vore underbart skönt att ha några andra än sambon att bolla alla tankar med!
Jag och min sambo ska på första mötet på vår utredning imorgon. Jag börjar bli lite nervös nu, samtidigt som jag tycker det ska bli skönt att få göra en utredning.
Hur var erat första möte? Träffade ni läkare eller barnmorska? Vad pratade ni om?
Kände som du, nervös, men lättad att det ÄNTLIGEN skulle hända något. Både jag och sambon började gråta av glädje när vi fick kallelsen, haha!
Vi träffade en barnmorska på första besöket, togs blodprover, fick remisser för spermaprov osv. Är nog olika vad som händer. Undersökningen(och ev spolning) av mig skulle göras av en läkare på återbesöket när dem fått alla resultat.
Det gör typ en hälsoundersökning, pratar igenom om ni dricker, tar mediciner osv osv. Vårt första besök gick väldigt lugnt och vi fick en fantastisk barnmorska som var lätt att prata med och få svar på frågor. :)
Bättre att veta och kunna göra något åt det. Behöver ju heller inte vara något stort fel för att det ska hindra att ni blir gravida. :) eller inga fel alls!
Det gör nog inget, där kommer ju alltid fler chanser att ställa frågor. Jag hade läst på så mycket under hela sommaren så jag hade faktiskt inte alltför mycket. Mest hur allt skulle gå till och eventuella utgångsscenarion.
Ja, det känns nog som det viktigaste. Nästa gång får vi träffa läkare och jag hoppas denne är lika bra!
Men försöker tänka att med tanke på vad dem jobbar med, att dem förhoppningsvis är förstående. Dem märker nog av ganska fort om det tär mycker på en psykiskt också.
Lycka till idag, håller tummarna!
Inte varit här på ett tag. Hur går det gör er andra?
Jag inväntar mensen, hoppas på att den inte kommer men om den gör det så blir det spolning iaf :) bim om 6 dagar....
Vad skönt! Så viktigt att få en bra bm! Fick inte din partner lämna blodprov? Det fick min, testade för allt möjligt. Nu är iofs vi båda blodgivare och vet redan att vi inte har hiv och allt sådant då vi testats för det där :)
Vi båda blev även testade för klamydia, så tyckte dem ändå var ganska noggranna.
Men nu är det minsann i rullning!!
Min sa att hon hoppades att jag redan slutat med testerna, haha. Hon trodde även jag hade regelbunden äl då allt tyder på det. Jag har testat ibland, och tempat lite med, men nu är det helt slut med det! :)
Håller med dig om det mentala, men tror att det undermedvetet nog kan stressa kring äl. Sen är det ju såklart skönt att veta att mensen är på väg, men ja, svår avvägning... Brukar du stressas av det? Min tyckte absolut jag skulle sluta med det.
Åh, vet känslan, blir likadan av min pms. Hoppas din mens inte kommer, men gör den det så fortsätter vi kämpa. Jag bruka säga till mig själv att det är ok att bryta ihop efter bim, sen tagga igång igen och kämpa vidare.
Vet helt ärligt inte när jag har bim, haha! Har hållit mig från alla appar helt sen vi var på vårt besök, och jag fick min mens då på den dagen. Ganska säker på att jag har äl nu i dagarna, och vi ska iväg tors-sön, så får väl se vad vi lyckas få till :P
Så kom mensen , två dagar senare än väntat så tankarna om graviditet hann börja och suddades bort lika fort....
Men ringde till kliniken jag går till och fick tid för spolning nästa fredag 16/10 på cykel dag 11. Så får man hålla tummarna att det går bra.
Ja nu har jag iaf spolningen att se ? framemot? har läst om många som lyckas efter spolningen så får hoppas på att man är en av dom :)
Vi är inne på vårat 15:e försök nu så börjar bli lite påfrestande nu att inget hände :/ hur länge har ni försökt?
Nä samma här, månad ut och in ingenting!! Min sambo har en dotter sen innan så jag känner väldigt mkt till och från att det är mig det är fel på. Men undersökningarna vi gjort visar än så länge att det inte finns några fel. Och då tänker jag att tänka om vi inte är ett dug kompatibla med varandra då?!? Vad sker då?
Jag har berättat lite för min mamma och sen vet två kollegor. Men har inga vänner att prata om det med. Min närmaste är för upptagen med sitt just nu att det känns som att hon inte bryr sig!! Min sambo vill bara prata om det med mig och känner att det är för privat för att prata om det till andra.. har ni pratat om det till andra?
Ja, olika sjukhus kollar väl olika saker antar jag. Min ska göra spermaprov nummer 2 på torsdag, sen några veckors väntan på resultat och läkarbesök, spännande!
Ja, testa kan man göra! Man känner ju sin kropp hyffsat eller alla dessa månader, och det är ju inte gratis heller!
Hur är din sömn när du tempar? När jag närmar mig bim vaknar jag flera gånger per natt och tror jag ska tempa, händer endast när jag gör det så drar parallellen att det stressar iallafall mig ganska mycket. Lite skönt att bli tillsagd att sluta. Min partner vet aldrig när jag har äl, jag säger inget, då hade det nog inte gått för honom.
Tråkigt, men känns nog mer okej nu eftersom man vet att man kommer få hjälp, och ta reda på om något är fel. Förhoppningsvis slipper ni vänta hela 3 månader utan blir kallade tidigare, det vore ju otroligt skönt!
Ja, nu vet jag ju inte exakt när äl var, men misstänker vi trots allt fick till det iaf mer än en gång kring då. Vi har varit i princip helt nyktra snart 2 år(dricker iofs nästan aldrig ändå) , begränsat oss just ifall vi blir gravida. Den här helgen gjorde vi precis tvärtom och blev båda bubbelbad och lite god cider och öl.
Man måste ju leva lite också :)
Jag känner att jag har 100 frågor att bomba min läkare med nu vid spolningen. Ja det är skönt att processen är igång men ändå står liksom tiden stilla. Tror den känslan kommer vara fram tills man får ett plus. Jag tror och hoppas ändå att det kommer att gå, jag lever lite på hoppet med att just vårat barn är svår bakat men kommer att bli helt fantastiskt när det väl sker :)
Jag tyckte att det va rätt skönt att iaf berätta för mina två kollegor som står mig närmast. Just för att ha någon till att prata med men också att dom förstår mer varför man kanske är extre nere någon dag i månaden osv.
Hur gamla är ni? Och vart har ni sökt hjälp om jag får fråga? :)