Hur kommer man över rädslan?

Ni som varit oroliga innan ni skaffade barn, i mitt fall barn nummer tre, hur kom ni över rädslan? Hur och när bestämde ni er för att det får bära eller brista? I mitt fall handlar rädslan om att inte veta hur livet blir. Mina tjejer är 5 och 7 och jag är orolig att "ställa till det" på något vis för dem,för oss alla. Att livet ska bli svårare för oss alla av ngn anledning. Om barnet är sjukt eller har stora svårigheter. Att de andra två ska få stå tillbaka. Samtidigt tycker jag syskon är bland det finaste man kan få.

Hur står man ut med ovissheten? Kände inte såhär med de andra två, det var självklart. Har en stor längtan om allt det fina man föreställer sig, men man vet ju faktiskt inte hur det blir... Vill gärna höra från andra som varit i samma sits.