Tankar om märklig relation..

Hej på er!

 

Har dejtat en kvinna i lite drygt två år nu. 

Inledningsvis var det jätteintensivt, som sig bör.. Men efter en kort period så valde hon att gå tillbaka till sitt ex (som det sedan visade sig att hon var med mig för att hämnas på).

Blev så klart en jävla käftsmäll - men på något sätt hittade vi tillbaka till varandra och har hängt ihop sen dess, så att säga.

Problemet är - att hon har sedan dess blankt vägrat att bekräfta min existens för det här exet. Han har många, många, många gånger ställt henne mot väggen och frågat om hon är hos mig, med följd att hon blankt ljugit och sagt att hon är hos någon vän istället.

 

Till saken hör att det inte varit några problem att berätta om mig för familjen.

Men den här killen - inte en chans.

Och - de chattar med varandra hela tiden. Har flera gånger även hänt att vi haft sex, och så avbryter hon för att hon fått ett meddelande hon "måste" svara på.

 

Hon har lovat och lovat ända sedan vi träffades att berätta om mig, men skjuter på det om och om igen. Gav mig t.o.m. ett löfte om att plocka bort honom helt vid ett tillfälle för ett tag sedan, men när den tiden hade kommit, då ändrade hon sig hux flux.

 

Finns många andra saker att skriva om det hela också, men blir onödiga detaljer, känner jag..

 

Det viktiga här är att jag känner mig oerhört sårad, besviken och förminskad i vårt förhållande. Så klart minskar känslorna till följd av det också. Och ingen ändring har skett när jag pratat med henne om det, förutom ytterligare löften (vilket ändrats till att jag får leva med det).

 

Är det rimligt att känna som jag nämnde ovan? Och är det "normalt", d.v.s. vanligt att man agerar så i en relation? Håller man sin partner hemlig för sitt ex, som om den vore en statshemlighet?