Hans ex förstår inte att hon ska hålla sig undan!

Helt ärligt så förstår jag inte alls problemet. 
Är väl suveränt att få vara delaktig i vardagssaker även om man bor långt ifrån varandra.
Er nya bebis är dessutom halvsyskon till deras gemensamma barn så varför skulle det vara konstigt att både barnet och bio-mamman är intresserade av bebisen?
Var istället glad över att bio-mamman är positiv till dig och er nya bebis istället för att hon är avundsjuk/svartsjuk och bråkar vilket många ex gör, tyvärr.

Jag är skild sedan drygt 1,5 år och har tonårsbarn och gud vad jag önskar att deras far kunde kommunicera mer kring barnen. Han vill inte prata med mig alls och undviker mig till varje pris. 
I dagsläget känns det faktiskt som att jag har bättre kontakt med hans nya ( sambo till och med) än vad jag har med honom som jag var i hop med i 25 år. Skittradigt!

Tragiskt att det är så klent virke i dagens småbarnsföräldrar att de inte klarar av att ha fokus på något annat än sig själva och sin nya lilla bebis dygnet runt de första veckorna.
Hur skulle det se ut om alla kärnfamiljer helt plötsligt bara struntade i övriga biologiska barn så fort siste bebis kom ut? Varför ska man behöva bry sig om tidigare barn i några veckor när man har en ny liten att ta hand om? 

Och vart står det att pappan har problem med detta? Verkar bara vara TS som har problem med att pappan får veta att hans barn sedan tidigare lärt sig att cykla. Ingen stans svarar TS ens på hur hon får veta alla dessa sms.
Normala människor verkar se det som en fördel att pappan och mamman kommunicerar kring det gemensamma barnet då pappan endast träffar det barnet en helg i månaden.
Verkar inte vara något bråk mellan mamman och pappan och det verkar inte som att mamman kräver uppmärksamhet för sig själv som person utan normala saker för det gemensamma barnet.

Vad är problemet med att mamman gläds över barnets nya halvsyskon? Hade det varit bättre om hon varit missunnsam och grälsjuk? 

Är det en normal reaktion TS påvisar?

Jag skulle snarare ifrågasätta sambons förmåga som förälder och medmänniska om han inte var intresserad av sitt tidigare barn och jag hade inte skaffat barn med en sådan man, men det är ju jag det och i min värld är inte jag enda huvudpersonen som allt måste kretsa kring.

7 sms på en månad kring ett gemensamt barn får jag bara inte till att det skulle finnas någon dold agenda bakom från exets sida.
Vore skillnad om det vore 7 sms/dag, men har man ex ett svårt sjukt barn är till och med 7 sms/dag helt ok! Även om någon råkar ha en nyfödd hemma.

Jag vill verkligen inte ha tillbaka min x-make och har definitivt ingen dold agenda, men jag lyckas nog ringa/sms honom mer än 7 gånger i månaden och då har vi ändå varannan vecka. Han vill visserligen inte prata med mig...
Det är saker som rör hämtning/lämning, familjehögtider, frisörtider, skolan, kvarglömda saker osv. 
Snart kommer jag nog gå över till att ha kommunikationen kring detta med barnens bonusmamma för hon verkar vettigare på den här punkten än x-maken.
Hon ser inte mig som ett hot vilket jag tycker känns underbart och jag ser henne som en tillgång i mina barns liv och hon är välkommen hem till mig hur mycket hon vill!
Nu är vi visserligen medelålders och med tonårsbarn så det är kanske skillnad mot unga nyblivna mammor.

Skaffar man barn med någon som har barn sedan tidigare så får man faktiskt vacker finna sig i att de båda föräldrarna kommer att kommunicera med varandra förhoppningsvis resten av livet.
Klarar man inte av ens 7sms på en månad så skulle man kanske inte ha valt att skaffa barn med en sådan engagerade förälder...