• Wed 16 Sep 2020 22:20
    687 visningar
    36 svar
    +1
    36
    687

    Bonusbarns-dilemma

    AnnaBanana78 skrev 2020-09-16 21:58:06 följande:

    Hej!

    Jag har träffat en kille och fått två härliga bonusbarn på köpet. Den ena är med oss halvtid (och hade gärna varit mer) och den andra vill bara vara med sin mamma. I bästa fall är barnet med oss fredag till söndag för att på söndag kväll bryta ihop och så kommer mamman och hämtar. Barnet är nu 11 och har alltid varit mammig. Mamman jobbar deltid, så barnen har alltid gått dit efter skolan och så har planen varit att gå till pappan (som har "vanliga" arbetstider) när han kommer hem vilket hen aldrig vill göra. Detta är dock en separat diskussion...

    För problemet vi nu står inför är att jag byter boende, vi kommer inte att flytta ihop nu men förhoppningsvis på sikt. Alla barnen (jag har egna också) har möjlighet att få egna rum i mitt nya boende - förutsatt att vi delar av vardagsrummet och så bor jag och killen där.

    Det är verkligen inte optimalt, jag hade mycket hellre haft det rum hans barn vill ha, vardagsrummet är rätt litet och på en annan våning utan toalett och dusch osv.

    Så jag vet inte vad vi ska göra... jag vill såklart erbjuda alla barnen samma men det känns sjukt trist att göra en väldigt stor bekvämlighetsuppoffring för någon som sover hos oss i bästa fall två nätter varannan vecka och förutsatt att vi gör roliga saker annars ringer hen sin mamma och kräver att bli hämtad :/

    Vad hade ni gjort? Tänkt? Resonerat?

    Svarar på frågor fortlöpande, förstår att det finns massa info om vårt läge som inte kommer med här.

    Tack ??????


    Jag skulle inte göra några anpassningar i det här läget. 
  • Thu 17 Sep 2020 10:05
    #9
    AnnaBanana78 skrev 2020-09-17 09:56:09 följande:

    Vill  bara utveckla det lite :)


    Det finns alltså inget svar på varför barnet inte vill vara hos pappan. Vad jag kan se finns det inget som är fel, pappan erbjuder en trygg miljö osv, barnet verkar helt enkelt föredra mamman. Men det finns exempel på hur barnet är hos mamman (helg när det är pappans vecka men hon har totalvägrat åka dit och mamman säger "men jag gör ändå inget så hon kan vara hos mig), hör att vi ska åka till badhus och bryter ihop och vill följa med. Vi hämtar direkt och åker och har superkul med bad och glass osv och på väg hem i bilen skickar barnet 50 sms om att mamman måste komma och hämta för hen måste sova hos sin mamma. Svarar inte mamman ringer barnet oavbrutet tills mamman svarar. Det har dragits så långt att mamman säger "nej, jag kan inte, jag har ingen bil" och då tar barnet sin väska och bara går "då tar jag bussen" och klockan kan då vara 21. Någon gång har då mamman ändå kommit (..) och ett par gånger har barnet tvingats stanna och sovit kvar vilket gått jättebra.


    Men det är såklart vidrig för alla att tvinga. För mamman att tvinga iväg barnet och för pappan att tvinga barnet att vara hos honom. Så alla har tagit den just då enkla vägen och låtit hennes känslor styra umgänget. 


    Pappan sover alltid med hen enligt hens önskemål i annan säng i samma rum. 


    Det känns taskigt att tvinga det barn som dels är 14 och dels vill vara med oss minst halvtid, att behöva dela rum med sitt syskon.


    Så en tanke är att vi "ljuger" lite för barnet och säger att innan allt är på plats i det nya får vi dela rum lite grann (tex kan jag då sova hos mitt ena barn och pappan sova med sitt barn i "mitt" rum). Men då känns det oschysst att ta just hens rum, samt att det rummet kommer då att fixas hur jag vill ha det (renoveras)... och jag vill verkligen verkligen inte att hen ska känna sig utanför :/


    Fast barnet är ju redan utanför och det av flera olika anledningar? Det är väl bättre att prata öppet om det än att försöka låtsas som om det regnar och bo i vardagsrummet i hopp om att situationen ska lösa sig av sig självt?
Svar på tråden Bonusbarns-dilemma