Har ni möjlighet att bygga en friggebod till14-åringen?(Nu utgår jag ifrån att dina två är yngre).
En annan tanke är, varför flyttar ni inte ihop nu i något större. Du skriver att du flyttar men det ska ändå finnas sovrum till alla?
Det känns som att det egentligen finns ett större problem här än rumsfördelningen. Mer om den längre ner.
Har din pojkväns barn samma mamma? Det verkar också som att ni har (ska ha) alla barn samma vecka?
Hur funkar barnen med varandra? Kan det finnas anledning till att av andra skäl än rumsbrist fundera över lite omlott-gång?
Och utifrån att du skrev att de gånger den yngre dottern sover hos sin pappa så sover de i samma säng så är kanske en idé att det är pappans rum. När dottern vill sova i ditt hus gör hon och pappan det i hans säng, alla de andra dagarna sover du och pappan där.
Flickan är 11 år och har skilda föräldrar. Hennes pappa har i hennes ögon en ny familj som hon kanske Inte känner sig riktigt delaktig i. Har hennes mamma också en ny relation? Teori 1) I alla fall känner hon sig inte riktigt hemma nånstans, hon är otrygg och uppmärksamhetstörstande. Hon försöker vara en del av pappans nya familj men får ångest och flyr till mamma/tryggheten. Kanske en kontakt med BUP kan vara en hjälp för henne.
Teori 2) Hon har trots sin relativt ringa ålder lärt sig att spela ut människor mot varandra och plockar russinen ur kakan. Det blir en svårare nöt att knäcka om mamman är medberoende.
Vad säger hennes storasyster?
Nu kanske jag blir tjatig eller så var jag inte tillräckligt tydlig i mitt tidigare inlägg.
Du skriver att det finns ett nyrenoverat rum som du tycker blir lite tokigt att 11-åringen får ha som sitt när hon väldigt sällan sover i, vad jag förstår, ditt nya hus. Samtidigt finns det tre andra sovrum som de andra barnen får och ett ytterligare rum i källaren. Du försökte ge 11-åringen källarrummet men det funkade inte. Ytterligare en faktor är att 11-åringen vill sova i samma säng som sin pappa.
En för dig trist, men logistisk vettig lösning, är att det nyrenoverade rummet heter -pappans namn- rum. När 11-åringen verkligen vill sova hos dig sover hon där med sin pappa.Alla andra nätter är du hans sängkamrat. Du skrev också något om ljusrosa väggar, javisst - det kan kännas larvigt för er, men det är ju bara för några år.
Källarrummet, som jag förstod, är för litet för att sova två i får väl bli ert vuxenrum. Det får vara privat, funkar säkert jättebra de få timmar ni kan stjäla till er när hela huset är fullt av barn.
(Egentligen förstår jag inte alls problemet. Eftersom tanken tydligen inte är att ni ska flytta ihopförstår jag inte varför det måste finnas sovrum till alla i ditt hus. Din pojkvän med barn kan väl sova hemma hos honom när han har sina barn?
Tvärtom skulle jag tro är den bästa vägen mot målet. Dvs låt henne få precis som hon vill. Kör på det i några månader. Propsar hon på att få sova med pappan, låt henne få den tryggheten.
Fortsätt så så länge hon verkligen är hos er nästan halvtid. Om hon fortsätter med att plötsligt vilja fly till mamman får ni fundera över om hon bara vill ställa den ena föräldern mot den andra eller om ni ska kontakta BUP