Varför är pojkbarn jobbigare än flickebarn?
Jag har två barn, en snäll pojke som aldrig slåss utan älskar att vara gosa, läsa och prata. Och en arg lillasyster som slåss, bits, klättrar överallt, river allting. Hon biter gärna storebror, men han slår inte tillbaka.
Jag oroar mig mest för pojken dock eftersom pojkar mest förväntas spela fotboll och inte "får" vara tysta och pluggiga. Är helt enkelt rädd för mobbing och att folk inte ska tycka han är tillräckligt manlig.
Att sprida bilden av att pojkar slåss medan flickor är snälla och söta bidrar till den bilden. Låt min pojke få vara som han är, smart och klurig men lite för snäll för sitt eget bästa.
Försök inte pressa in honom i din fördomsfulla mall för att du en gång träffade en pojke som spottade på dig.
Har fyra pojkar. En är för liten än för att säga något om. Dock en väldigt lugn bebis.
Min som som är 10 är den lugnaste som jag någonsin mött. Han har på riktigt aldrig varit i konflikt med någon utanför hemmet. Aldrig i förskolan, skolan eller med kompisar på fritiden. Otroligt snäll och lugn likaså alla hans närmaste kompisar.
Har en son som varit sjövild men aldrig tillåtits härja runt. Absolut inte tom i huvudet som du så fint uttrycker det. Tvärtom. Ser inte att det är mer ok för en pojke att vara vild och på något sätt bete sig illa. Har alltid varit där och sagt till/pratat allvar när något hänt. Precis som vi gör med deras vilda syster. Hon är en utmaning som heter duga. Betydligt svårare på många sätt att vara förälder till henne än till pojkarna. Alla har exakt samt regler för hur man beter sig dock.