Varför är pojkbarn jobbigare än flickebarn?

Jag var ingen dröm som ung (pojke).
Sköt en kompis med pilbåge i benet bland annat.
Jag rättade till mig i högstadiet. Vändpunkten var att jag slog tillbaka mot mobbarna och sen var det mycket lugnare omkring mig efter det. 

Nu i vuxen ålder har jag två av varje.
Pojkarna har jag lättare att ta, och det är sällan något problem. Nästan så man funderar på när helvetet bryter lös. De är i det närmaste helgon. 
Den minsta tjejen återstår att se, men den äldre har lite mer av mig i sig. 
Mycket svårare för mig att hantera - tyvärr. 

Vem som är jobbigast? 
Pappan, helt klart.
Finns som tur är en mamma också.