Känner mig pressad

Ja, rätt och slätt: jag känner mig pressad kring mitt och min sambos sexliv. Han vill ha sex de flesta dagar i veckan, vilket väl är helt okej under vanliga omständigheter. Är någon av oss för trött så avstår vi, annars blir det ofta på kvällarna. På sistone har det avtagit gradvis, kanske blivit en gång i veckan då båda varit trötta och inte riktigt synkroniserade så det har mest blivit helgerna.

Men, jag har verkligen ingen lust alls nu längre. För tillfället i alla fall. Har många saker som kom samtidigt, mycket sjukdom i familjen, relationen till andra i min familj som skurit sig, jobbet är bedrövligt för mig och jag söker nya jobb ständigt. Senast nu blev också min hund allvarligt sjuk och lyckas vi inte behandla framgångsrikt blir det avlivning (kronisk sjukdom, mycket pyssel hemma).

Nu upplever jag att min sambo är sur/besviken över att vi inte har sex. Inte så att han faktiskt säger det men ger liksom hintar om att han tycker att det går för länge mellan gångerna, suckar när jag inte nappar på hans inviter och är generellt lite grinig/irriterad.

Detta känns som sten på börda. Har ingen lust att sära på benen för husfridens skull, gjort det förr och det blir inte roligt för någon av oss, även om han ändå "tackar och tar emot". Vänder mig ut och in på mig själv för att vardagen skall gå ihop över huvud taget och så ska vi dessutom ha den här pyrande konflikten mellan oss. Väldigt pressande och stressande. Han ställer upp med praktiska saker som att köra mig någonstans eller hjälpa mig med hunden om jag ber honom, men är märkbart besvärad om jag blir ledsen eller gråter över allt som är så jag måste bära allt själv, så att säga. Han vill inte hålla om mig när jag är ledsen men blir sur om jag inte svarar när han gnider sin erektion mot min rygg när vi ska sova...

Vet inte vad jag vill med tråden riktigt. Behövde skriva av mig. Kanske finns det fler i samma situation eller som kan ge input från hans perspektiv?