Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • så otroligt jobbigt men inte min ensak.

    Tor 17 sep 08:54 Läst 0 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (ego)
    Visa endast
    Tor 17 sep 08:54

    Jag vet att det inte är min ensak. Jag vet att han får göra vad han vill med sitt liv och jag vet att han inte har någon skyldighet till mig/min familj. 
    De där är saker jag redan vet. Men endå! - så grämer detta mig. jag grubblar ihjäl mig och tycker att det är asjobbigt. 
    man kan ju inte styra sina känslor så jag vet att jag inte har direkt rätt till dom men jag känner dom iaf. så det jag vill ha hjälp med är såklart att acceptera och sluta känna som jag gör.

    Saken är den, jag har en son på fyra år som har en otroligt fin kontakt med sin farfar. vi bor nära varandra så dom ses i stort sett dagligen, och har gjort det sen han va bebis. 
    Min son avgudar honom, ser upp till honom och tycker att han är det bästa som finns! - hur fint som helst. Men nu har farfar börja planera om att köpa ett ställa utomlands och bo på 6månader/år till och börja med. Vilket jag tycker är asjobbigt. jag missunnar inte honom det - men det blir ju att jag ser det ur min sons perspektiv - han kommer ju sakna ihjäl sig. han kommer inte längre ha det han haft - det blir som att allt dom byggt upp under hans levnadsår det bara rasar - det var inte värt nånting! 
    han har inte så många andra än honom heller, det är en halvtaskig relation med farmor (farfar och farmor lever inte ihop) och morföräldrarna bor långt bort. 

    så som sagt han gör inget fel, han har rätt att leva sitt liv. men eftersom min lilla familj står honom så otroligt nära så känns det så fruktansvärt jobbigt. 

  • Tor 17 sep 09:00 #1

    japp som sagt bara att acceptera. Alt att ni åker dit på er semester och hälsar på honom(om han tycker det är ok såklart) Man äger inte en annan människa och han känner väl att det är nu eller aldrig att göra något för sig själv.

  • Anonym (ego) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 17 sep 09:07 #2
    viseversa skrev 2020-09-17 09:00:57 följande:

    japp som sagt bara att acceptera. Alt att ni åker dit på er semester och hälsar på honom(om han tycker det är ok såklart) Man äger inte en annan människa och han känner väl att det är nu eller aldrig att göra något för sig själv.


    självklart äger man inte en annan människa. men jag tycker att det känns så jobbigt.. och förstår hur du säger att det är nu eller aldrig, men han har bott utomlands förr så därför blev man lite paff, vi trodde väl att han var "klar" med den delen - men icke, och det accepterar jag ju egentligen!, det är bara det att det känns så jäkla jobbigt och ledsamt. 
    och jag vill sluta känna som jag gör och istället bara känna glädje för hans skull.

  • Anonym (Stell­a)
    Visa endast
    Tor 17 sep 09:09 #3

    Sonen är ju så pass gammal att deras relation kommer vara kvar trots att de bara träffas halvårsvis. Dessutom kanske det blir en möjlighet billiga utomlands semestrar.

    Jag förstår att det är surt men försök att se det positiva

  • Anonym (Moder­n)
    Visa endast
    Tor 17 sep 09:55 #4

    Ni får använda face time, Skype och sådant dagligen, hälsa på när det går och hålla liv i relationen.

    Dina känslor är viktiga att bearbeta. Klarar du det själv? Kan du bolla med någon fysisk person, inte bara här?

    Kanske kan det vara bra att prata med en professionell. En coach eller psykolog kanske? Det du känner är inte fel, kan aldrig bli fel. Däremot är de inte hälsosamma för varken dig eller dina nära.

    Lycka till!

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Tor 17 sep 19:09 #5

    Bara att acceptera.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll