Gjorde jag fel som sa till dotterns kompis?

Går inte barnet på forskola? ha ha barnet kanske inte blivit tillsagd av någon annan tidigare, då var det ju verkligen på tiden.

Du gjorde helt rätt och tänker helt rätt.

Den pojken är troligtvis inte van vid att bli tillsagd varken av sina föräldrar eller andra vuxna.

Äh, klart du gjorde rätt och jag förstår inte hur man, som den mamman, kan göra en så stor sak av en sådan skitgrej. Både mamman och hennes son är uppenbarligen löjligt överkänsliga och behöver anpassas till livets realiteter. Hur skall det gå för ett sådant barn i livet om det enbart och alltid stryks medhårs under uppväxten? Hur skall det lära sig hantera kritik som ju alla människor stundom möter i livet?

Jag vet inte exakt hurjag skulle reagera mer än att jag skulle tyckt att situationen blev jobbig förstås.

Det jag tänker är att mamman inte hörde din tillsägelse och barnet blev extremt ledsen. Om barnet inte brukar reagera så kan hon ju trott att du sa till hårdare än du menar att du gjort.

Det kan ju också vara så att mamman inte menar det hon sa på ett argt sätt utan mer vill förklara att det är bättre att du säger till henne nästa gång så funkar det bättre med pojken. Det kanske inte var menat som en "tillsägelse" till dig.

Att säga till barn att man inte får sparkas skulle jag också gjort i din situation så det tycker jag inte var konstigt. Jag skulle nog sagt till tidigare att man inte får ligga och blockera rutchkanan. Dåremot skulle jag nog inte krävt en ursäkt och undvikit sträng röst men jag hade sagt till att man inte får sparkas/lägga sig framför rutchkanan osv.

Men hoppas att situationen ordnar upp sig er emellan.

Självklart säger man till andra barn om man ser att de gör något dumt! I synnerhet om det är mot ens eget barn, och i synnerhet om föräldern inte ser. Du gjorde helt rätt.

Undrar lite hur gamla barnen är? Går kompisens barn inte på förskola? Mamman gör en björntjänst mot barnet om hon inte lär honom att ta tillsägelser och kritik, han kommer att få väldigt svårt att klara sig i skolan, arbetslivet och livet.

Prata med mamman igen och fråga vad som gick snett. Förklara att du inte skällde. Jag minns själv ett tillfälle som barn när jag blev tillsagd av en annan vuxen och blev jätterädd. När jag tänker tillbaka på det var den vuxne inte alls arg, men använde ord som mina föröldrar inte brukade använda och som jag uppfattade som superarga. Jag förstod inte alls varför jag fick en så skarp tillsägelse. Minns fortfarande känslan.

Jag tycker inte att du gjorde fel. Jag vill att andra säger till mina barn om jag inte är där och ser att något händer.

Fråga mamman och uttryck omsorg om barnet. Varför blev han så ledsen? Var det här extra känsligt för honom av någon anledning? Var det något särskilt du sa som gjorde honom så ledsen? Det kanske hänt något tidigare som gör honom extra orolig?

Men dom gick ju hem, låter som att hon blev sur. Ts har mer anledning att vara arg kan jag tycka, man får verkligen inte sparkas. Ett barn som är såpass gammal och tuff nog att sparka ner en kompis från en bänk, fast han borde veta att man inte får göra så, är ju tuff nog att klara att bli tillsagd också tycker jag. Jag säger till alla barn, yrkessskadad från förskolan. Eller pratar med kanske snarare, ställer frågor, det här blev ju inte så bra, hur kan vi göra annorlunda, har ni förslag? Osv till barnen. Förlåt och sånt som bara ska sägas har en underordnad funktion däremot. Men ändå, den morsan är överkänslig utöver det rimliga. Och det kommer inte gynna barnet, tvärtom.

Du gjorde rätt. It takes a village to raise a child.

Du gjorde helt rätt. Självklart måste man få säga till andras barn om de gör fel. Mamman förstorade upp det i onödan och barnet är tydligen inte van att bli tillsagd.

Det kan ju vara så att hon gick hem för att hon var arg, det kan också vara så att hon gick hem för att det inte var hållbart att vara kvar på lekplatsen med ett upprört barn.

Jag hoppas att ts och den andra mamman reder ut det hela så att det inte blir problem i deras fortsatta bekantskap.

Sen tror jag inte alls att det finns något samband som säger att barn som hittar på dumheter är bättre på att ta emot tillsägelser utan att bli ledsna. Det är nog mer individuellt och komplext än så. Vi vet ju inte heller om det var en engångshändelse från barnets sida.

Men jag håller som sagt med om att man självklart ska säga till ett barn som sparkar. Det skulle jag också gjort. Jag skulle förmodligen sagt till redan när han låg och blockerade rutschkanan.