Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Blev så ledsen av sonens kommentar

    Sön 20 sep 10:36 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    Anonym (H)
    Visa endast
    Sön 20 sep 10:36

    Sonen är i övre tonåren och brukar tillbringa åtminstone en dag per helg hos en kompis som han har känt sedan han var liten. Jag har hört med kompisens föräldrar om det är ok och de är bara glada över våra söners vänskap. Jag swishar sonen pengar om det är några utgifter.

    När han kom hem igår frågade jag om det hade varit ok att han var där igen. Jag sa lite skämtsamt att kompisen kanske ändå inte vill umgås med föräldrarna med tanke på att sonen tillbringar mycket tid på sitt rum här hemma. De flesta tonåringar jag känner vill ju helst vara med kompisar eller hålla på med sitt och umgås inte med föräldrarna som när de var små.

    Då säger sonen att så är det inte för kompisen har en bättre relation med sina föräldrar. När jag frågade vad han menade sa han att de har mer gemensamma intressen än vi och att de inte bråkar. Ett intresse de har gemensamt är gaming.

    För det första tänker jag att de flesta inte bråkar när man har gäster hemma, jag känner mamman och har semestrat med dem en gång och vet att de också blir osams. För det andra vet jag inte om just gaming är ett intresse vi ska ägna helgerna åt.

    Jag är ensamstående på heltid och kompisens föräldrar har barnen varannan vecka. Det är lättare nu när sonen är äldre men tidigare gick mina helger delvis åt att hinna med allt jag inte hade hunnit under veckan.

    Fast vi har ändå gjort någon aktivitet tillsammans varje helg. Jag söker medvetet efter sådana aktiviteter som jag vet att sonen tycker är kul och jag har märkt att han har uppskattat det. Vi pratar om det först förstås, jag hittar några alternativ så får han välja eller komma med egna förslag. Den tid jag har utöver det praktiska har jag alltid lagt på sonen. Vi har haft mycket kul ihop genom åren och kan prata om allt. Jag har alltid funnits där för honom.

    Kompisens föräldrar är båda höginkomsttagare och har nya partners som också tjänar bra. Det är klart att kompisen har mycket häftigare saker, åker på glassiga resor och har två fina lantställen att vara på.

    Jag har en ok lön men det är förstås bara en inkomst. Ändå har sonen alltid fått det han har behövt. Han har en gamingdator som inte är den dyraste men som fungerar bra, han får välja kläder och vi har varit utomlands flera gånger. I somras kunde vi förstås inte det men då hittade jag en resa i Sverige som han tyckte var jättekul, med mycket aktivitet och äventyr. Jag sparar under året och snålar med allt till mig själv för att kunna ge honom sådant.

    Våra bråk handlar nästan alltid om att han inte gör något hemma. Jag har som sagt främst helgerna på mig att fixa hemmet, jag studerar dessutom på distans, och det slutar ofta med att helgen går åt till städning för mig medan han sticker till sin kompis. Jag vill inte säga nej till det för det är viktigt att han får ha kul på helgerna när det är så mycket i skolan.

    Jag visade inte hur ledsen jag blev när han sa så. Han är en väldigt fin son annars, väluppfostrad, duktig i skolan och skötsam. Han är också väldigt snäll mot våra äldre släktingar och omtyckt av lärarna i skolan. Han är snäll mot mig också även om vi bråkar om städning.

    Jag lämnade sonens pappa när sonen var nyfödd eftersom han blev våldsam mot mig och han har inte funnits i vårt liv sedan dess. Han visade sig vara någon helt annan än han utgivit sig för, med allvarliga och destruktiva problem. Han har hotat och trakasserat mig i många år men jag har lyckats hålla sonen utanför det.

    Jag har känt mig så otillräcklig och alltid haft dåligt samvete över att det blev så. Jag har kanske försökt kompensera för det genom att lägga allt jag har på sonen. När sonen sa så kändes det som om jag hade misslyckats även som mamma. Han sa att vi har en bra relation men att kompisen har en bättre relation till sina föräldrar. Jag försökte lyssna och förstå för att se om det var något jag kunde förbättra men med tanke på vad han sa så vet jag faktiskt inte hur.

    Ursäkta långt inlägg men tankarna snurrar just nu. Har ni några råd?

  • Anonym (Smult­ronblo­mma)
    Visa endast
    Sön 20 sep 10:42 #1 +1

    Jag tänker att han kanske inte har helt koll på hur han menade med "bättre relation". Det kanske inte betyder samma sak för honom som tonåring, som för dig som vuxen. Att dom har gemensamma intressen låter förstås bra, och ser förstås bra ut i din sons ögon, men du vet ju inte vad det egentligen innebär. Kanske sitter pappan och sonen och spelar bort hela helgen medan mamman sliter. Kanske ger föräldrarna sonen allt han vill ha för att just få den där "bra relationen", dvs, kanske är det sakerna han får som gör att relationen är bra. 

    En "bra relation" med en förälder i en tonårings ögon, kan ju faktiskt vara att tonåringen får vara mycket själv, det kanske inte är så noga med regler, hen får allt hen pekar på, osv. 

    Jag förstår att du blir ledsen men jag tror kanske inte du ska lägga så mycket värde i det. Din son är ändå tonåring, hans hjärna är faktiskt inte färdigutvecklad. Din son låter som en jättefin person som fått en väldigt bra uppfostran (att han inte vill hjälpa till hemma gäller ju för typ alla tonåringar". 

  • Sön 20 sep 10:50 #2 +1

    Hej,

    Jag tänker som ovan. Sedan tycker jag att du gott kan försöka lägga lite tid, omtanke och pengar på dig själv också. Sonen behöver lära sig att du också är en viktig person.

  • Sön 20 sep 11:12 #3
    Zaxika skrev 2020-09-20 10:50:30 följande:

    Hej,

    Jag tänker som ovan. Sedan tycker jag att du gott kan försöka lägga lite tid, omtanke och pengar på dig själv också. Sonen behöver lära sig att du också är en viktig person.


    Håller med om detta! Och om att sonen behöver ta sitt ansvar hemma, det är bland det bästa du kan göra för honom, lära honom att inte andra ska passa upp på honom. Det kommer han att ha nytta av,inte bara om han bor ihop i ett förhållande.
  • Anonym (H) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 20 sep 11:20 #4
    Anonym (Smultronblomma) skrev 2020-09-20 10:42:44 följande:

    Jag tänker att han kanske inte har helt koll på hur han menade med "bättre relation". Det kanske inte betyder samma sak för honom som tonåring, som för dig som vuxen. Att dom har gemensamma intressen låter förstås bra, och ser förstås bra ut i din sons ögon, men du vet ju inte vad det egentligen innebär. Kanske sitter pappan och sonen och spelar bort hela helgen medan mamman sliter. Kanske ger föräldrarna sonen allt han vill ha för att just få den där "bra relationen", dvs, kanske är det sakerna han får som gör att relationen är bra. 

    En "bra relation" med en förälder i en tonårings ögon, kan ju faktiskt vara att tonåringen får vara mycket själv, det kanske inte är så noga med regler, hen får allt hen pekar på, osv. 

    Jag förstår att du blir ledsen men jag tror kanske inte du ska lägga så mycket värde i det. Din son är ändå tonåring, hans hjärna är faktiskt inte färdigutvecklad. Din son låter som en jättefin person som fått en väldigt bra uppfostran (att han inte vill hjälpa till hemma gäller ju för typ alla tonåringar". 


    Tack så mycket för ditt kloka och fina svar!

    Det är bra att påminna sig om ibland hur olika våra perspektiv ser ut. Kompisens föräldrar verkar väldigt bra och engagerade men det är nog inte det sonen syftar på. En tonåring tänker kanske snarare hur nice det är med föräldrar som gamar. Jag är ju en sådan där jobbig förälder som hellre är ute i naturen.

    Jag är den vuxna och borde ha sett det du skriver om men ibland går det rätt in för att jag var oförberedd och för att det ständigt dåliga samvetet alltid finns där. Tack för att du satte allt i perspektiv.
  • Anonym (T)
    Visa endast
    Sön 20 sep 11:21 #5 +1

    Håller med de andra två, han och du har nog olika definitioner av bra relation. Sen så gräset är alltid grönare, han tror sin kompis har en bättre relation med sina föräldrar vilket kanske inte är sant. Jag tycker det låter som kompisens föräldrar är mer gaming kompisar och spela bort en hel helg funkar inte för alla.

    Tycker du låter som en jättebra mamma!

    Nån gång i vuxen ålder (24-26 år) kommer han nog att inse hur bra han har haft det. Det var då jag insåg vilken fantastisk mamma jag har haft under min uppväxt.

    Allt handlar inte om saker, resor etc utan att man är där och är en trygghet. Tonåringar inser inte det just nu men det kommer.

  • Anonym (H) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 20 sep 11:32 #6
    Zaxika skrev 2020-09-20 10:50:30 följande:

    Hej,

    Jag tänker som ovan. Sedan tycker jag att du gott kan försöka lägga lite tid, omtanke och pengar på dig själv också. Sonen behöver lära sig att du också är en viktig person.


    AnnaZL skrev 2020-09-20 11:12:20 följande:

    Håller med om detta! Och om att sonen behöver ta sitt ansvar hemma, det är bland det bästa du kan göra för honom, lära honom att inte andra ska passa upp på honom. Det kommer han att ha nytta av,inte bara om han bor ihop i ett förhållande.


    Ni har helt rätt i det. Sonen är omtänksam och hjälpsam mot andra så han vet hur man ska bete sig men jag har faktiskt tänkt på hur det påverkar hans syn på kvinnor.

    Jag är ingen curlingmamma. Jag kan vara tuff när det krävs och han säger själv att han respekterar mig för det. Fast jag har alltid servat honom praktiskt och ekonomiskt (i den mån jag har kunnat). Jag har nog varit självutplånande till viss del.

    Nu när sonen börjar få ett eget liv inser jag hur mycket jag har lagt på honom och att jag nästan inte kommer ihåg vem jag är och vad jag drömde om en gång. Efter allt som hände med pappan så var mitt enda fokus att sonen skulle få en trygg och bra uppväxt trots det. Jag gav mitt allt och när jag ser tillbaka förstår jag inte hur jag orkade men det som drev mig var förstås kärleken till sonen.

    Jag ska fundera på vad vi kan göra annorlunda så att vi inte bara fastnar i tjafs utan kan få det praktiska att fungera bättre.
  • Anonym (Smult­ronblo­mma)
    Visa endast
    Sön 20 sep 11:44 #7
    Anonym (H) skrev 2020-09-20 11:20:24 följande:
    Tack så mycket för ditt kloka och fina svar!

    Det är bra att påminna sig om ibland hur olika våra perspektiv ser ut. Kompisens föräldrar verkar väldigt bra och engagerade men det är nog inte det sonen syftar på. En tonåring tänker kanske snarare hur nice det är med föräldrar som gamar. Jag är ju en sådan där jobbig förälder som hellre är ute i naturen.

    Jag är den vuxna och borde ha sett det du skriver om men ibland går det rätt in för att jag var oförberedd och för att det ständigt dåliga samvetet alltid finns där. Tack för att du satte allt i perspektiv.
    Det var så lite! Du verar ha gjort ett superjobb med din son, han kommer bli en väldigt fin man när han växer upp! Och naturen vinner alltid i det långa loppet. ;D 
  • Anonym (Övre tonåre­n -team)
    Visa endast
    Sön 20 sep 11:48 #8

    Du skriver att sonen är i övre tonåren och att ni har det bra tillsammans förutom lite bråk om städning. Och att till helgen sticker han till kompisen och du städar.

    Om några år kommer sonen förmodligen flytta hemifrån och behöva ta hand om sitt eget hushåll. Varför inte börja förbereda honom nu. Tänk på honom mer som en teammedlem än som en son. Prata i vi-termer, ställ frågor - Hur tycker du vi ska lägga upp... Om du känner att du får respons i de dagliga göromålen som matlagning, städning etc kan du ta in mer omfattade saker som - Så här ser vår budget ut, skulle du vilja göra några omprioriteringar?

    Om du har tur kommer det här få honom att känna att du litar på hans omdöme och ni får en annan relation än tidigare

  • Mån 21 sep 10:02 #9

    Var inte ledsen! Du låter som en fantastisk mamma och din son låter som en underbar kille. Det skulle han inte vara om inte du hade gjort ett så fint jobb. 

  • Anonym (H) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 21 sep 14:57 #10 +1
    Anonym (Smultronblomma) skrev 2020-09-20 11:44:32 följande:

    Det var så lite! Du verar ha gjort ett superjobb med din son, han kommer bli en väldigt fin man när han växer upp! Och naturen vinner alltid i det långa loppet. ;D 


    Mrs Moneybags skrev 2020-09-21 10:02:13 följande:

    Var inte ledsen! Du låter som en fantastisk mamma och din son låter som en underbar kille. Det skulle han inte vara om inte du hade gjort ett så fint jobb. 


    Tack, vad snälla ni är! Jag blir lite rörd för när man är ensam är det svårt att veta om man gör rätt och så har man hela ansvaret om det blir fel. Jag ska försöka tänka så, att resultatet (världens finaste son) betyder att jag gjorde någonting rätt.

    Jag är verkligen inte en fantastisk mamma men jag är alltid beredd att lyssna på sonen om hur han upplever mitt föräldraskap. Han gillar att jag är engagerad och alltid beskyddar honom men samtidigt rolig, vi skrattar mycket tillsammans, och det är ju ett fint betyg.
    Anonym (Övre tonåren -team) skrev 2020-09-20 11:48:05 följande:

    Du skriver att sonen är i övre tonåren och att ni har det bra tillsammans förutom lite bråk om städning. Och att till helgen sticker han till kompisen och du städar.

    Om några år kommer sonen förmodligen flytta hemifrån och behöva ta hand om sitt eget hushåll. Varför inte börja förbereda honom nu. Tänk på honom mer som en teammedlem än som en son. Prata i vi-termer, ställ frågor - Hur tycker du vi ska lägga upp... Om du känner att du får respons i de dagliga göromålen som matlagning, städning etc kan du ta in mer omfattade saker som - Så här ser vår budget ut, skulle du vilja göra några omprioriteringar?

    Om du har tur kommer det här få honom att känna att du litar på hans omdöme och ni får en annan relation än tidigare


    Det var ett bra råd, jag ska tänka på det. Nu är det mycket tjatiga mamman men han är som du skriver snart vuxen och jag måste behandla honom därefter.

    Jag har varit ganska hönsig tidigare men varje gång jag har givit honom mer ansvar så har han vuxit lite.
  • Anonym (2 barnsm­or)
    Visa endast
    Mån 21 sep 15:32 #11 +1

    Min man och jag är inte perfekt, ungdomarna har uppgifter att sköta, får inte gå med mössa/keps inne mm.
    Hörde nyligen den yngre klaga på oss och samtidigt lyfta fram en annan familj som superbra.
    Storasyrran undrar då om han är dum i huvet: Deras minsta har smutsiga kläder, pappan är en ADHD farsa (tolkar det som oansvarig och dataspelande).Hon fortsatte att man kan köpa märkeskläder och ha cool bil på avbetalning men vi har trygghet, reser ganska ofta och äger våra saker......
    Till sist höll han med, hans föräldrar var ganska bra ändå.


    TS, din son kommentar gjorde säkert ont, men du har kämpat på bra.

  • Anonym (ABC)
    Visa endast
    Tis 22 sep 11:52 #12

    Det kan mycket väl handla om vilken jargong som man har mellan varandra. I vår familj t.ex. så driver vi ganska mycket med varandra och jag tror att den typen av jargong som vi har i familjen är sådant som utifrån ger en bild av väldigt nära relationer. Vilket vi ju också har, men det är ju inte så att vi har närmare relationer än familjer som beter sig på andra sätt även om jag mycket väl kan tro att framförallt typ tonåringar kan uppleva det på det sättet. 

    Så en gissning om det är så att de tex håller på med gaming tillsammans i familjen är att de föräldrarna kanske verkar som lite ungdomligare och på det sättet närmare, inte att det faktiskt är det. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll