Kompisar varje dag?

Orkade inte läsa allt men spontant tänker jag att du behöver vara lite vuxen här.

1. Prata med kompisarnas föräldrar om att det räcker att fråga en gång om de kan leka. Är svaret nej så betyder det att den dagen går det inte helt enkelt.

2. Gällande 8 åringen och snap kan jag tycka att ni kan radera den appen. Lite för ung för mitt tycke att ha den appen åtminstone med kontakter i.

3. Ja vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att ni vyxna ska agera vuxna.

Grejen är att det går inte, ungarna lyssnar inte.

Idag sa jag till på skarpen till ena 5 åringen att ska ni leka så får ni vara ute. Efter 5 minuter hade det blandats blomjord med vatten och lagts på hela altanen. (Ja min var garanterat inblandad också).

5 åringarna är i mitt tyckte för små att vara utan passning, är min borta vill jag veta var, hos vem och kunna hämta henne. Dessa andra frågar ingen efter förän vid 21 tiden kanske och då ska de gå hem själva ????

Känns liksom inte bra alls.

En dag sa jag att de fick gå till henne och leka, de komz tillbaka efter 5 minuter med en riskaka i handen. ?Mamma sa att jag skulle vara ute?... ja men innebär det alltid hem till oss? Vad jag förstår orkar de inte hålla koll på henne, det barnet rymmer jämt, oftast till oss för det är så ?mysigt? här tycker barnet...inte en tillstymmelse att föräldrarna bryr sig längre. De gjorde när hon var 3 kanske.

Min åttaåring har inga kompisar och har aldrig haft. Aldrig någon som dykt upp här och barnet går heller aldrig ut utan vuxet sällskap.

Fy fan vad jobbigt det låter. Och fy fan vad skönt att mina barn är 20+ numera!!! 

Har inga tips förutom att säga till på skarpen helt enkelt. Nej, du förstör inte barnen för all framtid för att du ryter till. Orsaken till att de blivit så ettriga och eländiga är ju för att du är för mesig och för att föräldrarna tillåter dem att störa folk så slipper de ha dom i sina hem.

Det där är en av anledningarna till att vi bor på landet. Här bestäms lek och tidpunkt. Av föräldrar när de är små och av barn själva när de är större. Man behöver aldrig leka när man inte har lust. Bodde i villaområde tidigare och det blev mycket påtvingat umgänge både för barn o vuxna. Snacksalig granngubbe som hängde över staketet så fort man var i trädgården. En annan föräldraledig mamma som typ bosatte sig på vår altan och så kompisar då.

Jag provade att vara extremt tydlig. Små barn följde jag hem. Men kände mig alltid lite elak och fel. Alla andra verkade ju älska det där springet ut och in och som ett enda kollektiv känslan.

Inget råd egentligen, men passar det verkligen er att bo som ni gör?

Du behöver vara exttemt tydlig BÅDE till barnens kompisar OCHa deras föräldrar.

Vi bor på landet med få hus omkring, dock gång/cykelavstånd till några av kompisarna. Till alla utom en gäller att vi bestämmer innan lek. Dvs barnen ber oss föräldrar ringa varandra och det bestäms att barnen får gå till varandra.

Ett barn bryr sig dock inte om detta och inte föräldrarna heller. Vet inte hur många ggr jag sagt till föräldrarna att DE måste höra av sig först. Vi vill inte att barnet plötsligt står därute och knackar på. De säger rakt ut att de uppmuntrar det och vill att barnen skall kunna gå och knacka själva. Och ja, med vissa barn funkar det och i vissa familjer, men i vår familj funkar det inte , speciellt inte med just detta barn som "tar över" och faktiskt inte är speciellt trevligt.. barnet ljuger dessutom ofta och flrsöker få till att vårt barn skall följa med hem till honom, och lovar att föräldrarna är hemma och att han frågat. Vilket sällan stämmer..

Vi vill inte ha lek varje dag med kompisar, vi har aktiviteter, läxor osv som behöver planeras..vi har fått vara stenhårda på att säga nej till lek VARJE gång barnet knackar på utan att vi hört något innan. Trist, men det har funkat.

Tänker att du får vara tydligare, öppna dörren och säga till dem att gå om de hänger kvar utanför..

Fast du får ju OCKSÅ säga att de får vara ute? Finns det bara trädgårdar att vara i? Inga lekplatser, skogsbryn osv?

Har du funderat på att anmäla det? Jag menar, om föräldrarna inte bryr sig om var deras 5-åring är om dagarna finns det ju anledning att vara orolig. 

Du behöver bli oförskämt tydlig till både barn och föräldrar här.

De måste respektera ert privatliv! Eftersom ni sitter i denna situationen nu är det hårt som gäller. Bestäm lek i förväg eller så får det vara och ett nej är ett nej. Om ungarna hänger i era fönster ringer du föräldrarna och säger att de ska hämta sina barn omedelbart. Sen har vi ju den andra delen och det är att föräldrarna verkar ointresserade om var deras barn är och de verkar vandra omkring utan att de bryr sig och i och med det är det nog dags att göra en socanmälan så de får utreda saken innan det händer en allvarlig olycka.

Och radera Snapchat och liknande appar. De är inte nödvändiga för småttingar.

Min son är 6 månader men detta är något jag är orolig för framöver, hatar att säga åt folk o vill inte riskera att barnen ska sluta vilja leka med min son...

Vi planerar ett litet bygge i trädgården, med gungor, kana o litet hus så kan han iaf vara utomhus med kompisarna

Slipper vi ha massa kids springande inomhus