Jag är en av de som provat att flytta isär för att se om vi båda kan växa och kanske hitta tillbaka till varandra. I princip är det väl en separation på prov. Jag trodde först att vi var rätt ensamma att prova det men upptäckte att det faktiskt fanns fler som gjort så.
Finns det någon som gjort det och lyckats att komma tillbaka till varandra? Antar att jag söker lite anekdotiska bevis på att det kan fungera.
Det handlar väl inte så mycket om just isärflyttningen som sådant som gör att vissa lyckas utan om hur man hanterar situationen. Att båda faktiskt aktivt jobbar på det som gjorde att separationen var nödvändig och också använder separationen som möjlighet att vara just ifrån varandra och isär och nyttjar den egna tiden på rätt sätt.
Jag har sett många som fortsatt förhållandet precis som ingenting har hänt när en flyttat ut och mycket riktigt så har heller ingenting löst sig och så har det tagit slut på riktigt ett tag senare och oftast med rejält besvikna personer som inte förstod vad som hände..
För oss funkade det.
Nu vet jag såklart inte om det var DET som var lösningen men vi behövde verkligen vara ifrån varandra. Och efter att vi bestämt oss för att vi ville försöka lappa ihop relationen så fortsatte vi att vara särbo i ungefär ett halvår. Det här var 13 år sen och vi är gifta nu.
Att många inte gör så idag är nog för att det är svårt (och kan vara kostsamt) att få tag i någonstans att bo under tiden. Så rent praktiskt kan det vara jättesvårt att lösa, även om jag tror att det är ett bra sätt att i alla fall se, om det kan få en att se lite klarare på saker och ting när man inte är inpå varandra rent fysiskt.