Tänker någon som gör abort på vårdpersonalens psykiska hälsa?

Och det psykiska trauma en abort innebär för kvinnan då? Är hon som vanligt inget värd i denna fråga?

Varför skulle det vara mer synd om alla andra än den gravida kvinnan?

Det är inte kvinnans ansvar att se till att personalen mår bra vid en abort kort och gott.

Antingen får vården ha en plan och ta hand om sina anställda när detta händer i form av att kunna ventilera osv (om än inte vanligt att det sker) eller så får man ta personligt ansvar och inte utsätta sig för ett yrke man mår dåligt av.

Är så less på sånna som dig som ska lägga ansvar i händerna på fen som gör en abort över andra personers mående, helt absurt.

Kvinnan har rätt till abortvård. Vårspersonalens hälsa är arbetsgivarens ansvar, inte patientens.

Det är ett psykisk påfrestande jobb att jobba inom vården. Blod, död, spyor, människor som skriker, människor som blir aggressiva, sörjande upprörda familjemedlemmar. Men dessa människor är vana och professionella. Blir vissa dagar för jobbiga får de sköta det med sina chefer eller privat. 

Jag tänker inte på vårdpersonalens känslor i just specifika vårdsfall dock. Klarar du inte av att utföra ditt jobb utan att må för dåligt ligger det ansvaret på dig, då är du i fel yrke helt enkelt. 

Med det tankesättet så ska individer med obotliga sjukdomar inte heller få vård, då det är psykiskt påfrestande för vårdpersonalen. Helst ska ingen dö, för stackars obducenten.

Den vars foster blir aborterat (den havande kvinnan - vet inte vilket ordval man ska använd ska aldrig behöva tänka på vårdpersonalens känslor, lika lite som gällande annan vård. En person som går igenom behandling för tex pts ska inteheller behöva tänka på terapeutens känslor mär hen berättar om sna upplevelseräven om det kan vara belastande öven för en terapeut. Sådant måste hanteraa på annat sätt än genom att lägga över det på en patient. Självklart ska personalen inom vården bete sig professionellt mot patienterna (vara trevlig osv), det borde verkligen vara en icke-feåga.

Man måste förutsätta att människor, oavsett vilket yrke de valt, är fullt kapabla att fatta beslut om sitt eget liv och hälsa. Man måste också förutsätta att människor oftast väljer det yrke som passar dem oavsett vilket yrke det handlar om.
Man måste förutsätta att människor som mår dåligt av sina jobb antingen byter jobb frivilligt eller blir omplacerade av sin arbetsgivare.
Man måste också förstå att det finna väldigt många vårdpersonal som tycker att abortvård är en mycket viktig del av livet och vården och därför känner att de valt rätt arbete.
Slutligen måste man förstå att alla foster inte är friska, en del är så svårt sjuka att de kommer att avlida i magen eller är dömda till ett liv i svåra plågor.

Det är frivilligt att bli barnmorska. Abort ingår i uppgifterna.

Du beskriver dig som kristen och påläst i ditt nick men din frågeställning påvisar totala motsatsen... Du är uppenbart en prolife:are som försöker ge kvinnor i en utsatt sits både dåligt samvete och skuldkänslor.

Om du tror att en abort är en promenad i parken så hoppas jag verkligen att du en dag själv tvingas stå med det beslutet i din hand med ett växande liv inom dig som inte har någon chans att överleva en födsel.. För givetvis har du koll på att i statistiken över aborter så ingår även barn som är livsodugliga?