Råd ang. Autism och add

Men jag skulle prata med bup och fråga just om hennes diagnos och hur ?svår? den är. För som du skriver man vet inte vad som är diagnosen och tonårsfasoner. Har hon fått medicin?

Barnet vägrar alltså säga ev anledning? Nej, det där är inte rimligt. Även med dessa diagnoser så ska en 12åring kunna förstå att pappan inte kan leva i någon annans lägenhet varje helg.

 

Hur hennes svårigheter är bör stå utförligt i utredningen men absolut att allt inte går att veta. Det är svårt när allt går in i varandra... Samt att det kan variera enormt mellan individer hur svårigheterna ligger.

 

/samma diagnoser

Utan en rationell anledning hade jag helt enkelt sagt tvärnej till det upplägget. Vadå fysiskt tvinga? Om din sambo inte åker dit har hon inget val eller? Lär bli ensamt och hungrigt väldigt fort...

Steg ett är väl att fråga varför hon inte kan sitta vid datorn hos er istället. Om hon inte kan ge en väldigt bra anledning så säg att det är slutpendlat bara.

Låter som ett helvete om barnet får bestämma allt bara för att hon fått en diagnos. Som personen ovan frågade, har ni medicin och behandling på banan?

Har själv ADD och autistiska drag men ser ingen anledning till att ni ska fortsätta sådär. Barnet har fått för sig något bara, inget ni ska förstöra familjens tid tillsammans för.

Hon blev diagnostiserad nyligen, så allt är väldigt nytt för oss. Med facit i hand så förstår man att diagnosen har funnits där i bakgrunden, men hon har alltid gått i vanlig klass där det har fungerat ganska bra. Dock svårt med kompisar samt dyslexi. Det är först i samband med puberteten som problemen blev stora och skolan inte längre fungerade, därav en utredning.

BUP har inga tider och utredningen är färdig från deras håll (helt galet att det inte finns mer resurser där). Hon medicinerar inte ännu.

Men jag vet inte om det är vanligt att "det blommar ut" i samband med puberteten eller om det helt enkelt är tonårstrots, och vilka "krav" man isf kan ställa? Innan vi hade en diagnos så ställde vi vanliga krav som oftast fungerade (mat, hygien, sömn, skola etc.), så det är denna tvärvändning som känns så märklig...

Tack för ditt svar! Jag tycker också att det känns orimligt, medan min sambo just verkar vara rädd för att hantera det hela fel. Hon har hotat med att skada sig själv när hon inte får som hon vill.

Jag hävdar att det är samma tjej som innan diagnosen, men hon är numera också en tonåring. Och vad jag har förstått så är det add:n som gör att det tar emot att helt enkelt göra den fysiska förflyttningen. Det har tagit tid att komma iväg både dit och hem tidigare också, men nu fungerar det som sagt inte alls.

Psykologen (tror jag) som gjorde utredningen sa att det var svårt att sätta fingret på vad som är vad just i puberteten, framförallt hos tjejer...

Tack för ditt svar, skönt med någon som har egen erfarenhet!

Tyvärr så hotar hon med att skada sig själv om hon inte får som hon vill, något som han inte vill riskera.

Hon påstår att hon får ångest hos oss, men varför berättar hon inte. Vi har försökt att anpassa oss efter henne, men det känns som att hon hittar problem i varje lösning för att slippa, oavsett vad det gäller. Jag anser att man inte kan tumma på ex mat (vi anpassar) och hygien, medan hon inte ser något problem i att äta en gång per dag och att aldrig duscha eller borsta tänderna. Lika lite borde vi tumma på vart hon ska bo. Men allt är så nytt så jag vill gärna få lite råd på hur vi ska tänka.

Jag förstår att det kan vara svårt att flytta runt över helgen men om det är vad som behövs och varannan vecka inte fungerar så måste hon. Mat är viktigt även om det kan vara svårt att se konsekvenserna om man struntar i det såsom trötthet/brist på ork/mår sämre etc. Tänderna kan man inte heller tumma på även om man inte kan tvinga någon som får obehag att köra 2 min. I den åldern kunde jag enbart använda en tandkräm... Dusch åtminstone en gång per helg. Ja du vet ju redan men :) Varannan vecka hade antagligen varit bättre men antar det är mammans jobb som är problemet.

Det är så rörigt när ens funktionsnedsättningar "bråkar med varandra" och man har övrigt liv som är jobbigt. Mina problem blir värre under stress men jag vet och förstår ju varför man ska utsätta sig för saker på ett annat sätt än ett barn. Svårt det där.

Kortidsboende

Jag har också en dotter med asperger och drag av adhd. Hennes absolut största utmaning har varit just detta att bryta upp och ändra miljö. Och det var också som tuffast i den åldern som din mans dotter är. Förmodligen just på grund av tonår och pubertet. Det var då som hon upplevde sig som "annorlunda " från andra och att hon hade svårt med saker som hon upplevde att ingen annan hade svårt för. Det var väl helt enkelt i den åldern med allt som sker då som svårigheterna blev som mest uppenbara för henne själv. Så ovanpå svårigheterna som kom med funktionsskillnaden fanns också en stor skörhet, en känsla av utanförskap och svårigheter att förstå sig själv. Vilket förstås gjorde det ännu svårare att hantera vardagen.

I vårt fall handlade det främst om skolan, vi hade flera år där hon låg på gränsen till att bli hemsaittare men det gick bra med hårt arbete, från hem och skola men frömst från henne själv.

Så jag tänker att istället för att tänka vad som är funktionsnedsättning och vad som är pubertet/tonårsproblematik så får man tänka att det bakas samman hos individen. Om man tänker på jur jobbig tonårstiden kan vara med att hitta sig själv och förhålla sig till världen så får man tänka att tjejen här har detta plus att hon ska hantera ett nytt besked svart på vitt att hon fungerar annorlunda än andra och lista ut vad diagnosen betyder för henne. Så istället för antingen eller så tänker jag att det är både och och extra jobbigt.

Med det sagt är det naturligtvis inte så att det innebär att hon ska "bestämma allt" men jag tror att det är bra att ha med sig att för henne är det ett verkligt stort problem att byta miljö oavsett exakt vad det beror på och även om det inte var jobbigt tidigare kan det vara genuint jobbigt nu. Såoavsett vilka beslut som tas med boende så bör man tycker jag ta besluten med förtåelse för att det på riktigt är jobbigt för henne och hitta en konkret tydlig plan för henne med så få förändringar som möjligt.

Sen är det svårt att veta "vad som är vsd" hur mycket "förståelse" man ska ha och hur "sträng" och gränssättande man ska vara i olika situationer. Det är en svår balandgång och absolut en stor utmaning som förälder.

Om jag vore din man skulle steg ett vara att ligga på BUP och kräva samtalshjälp för tjejen. När jag ser till min egen dotter har det viktigaste varit att hitta sig själv och förstå sig själv och då behöver man få möjlighet att prata. Vi har pratat mycket hemma men det är också viktigt att få prata med en utomstående. Första åren hade min dotter en jättebra terapeut som kunde förklara sakligt för henne varför saker fungerade som de gjorde och varför vissa saker var svåra för henne kopplat till funktionsnedsättningen. Den faktakunskapen tror jag var otroligt viktig för henne för att förstå sig själv och hitta sätt att hantera vardagen och det är jag mycket tacksam för att hon fick.

Just de här sakerna är väldigt vanligt att man har svårt för när man har aspergers. Det finns många olika orsaker till det, dels att många tycker att det är direkt obehagligt att göra (taktil känslighet) , dels det som har med automatisering och liknande att göra.

Jag brukar tänka som så, att när jag går upp på morgonen tvättar jag mig, borstar tänderna osv utan att ens tänka på det. När hon ska göra det innebär varje steg i processen ett nytt beslut, borsta tänderna blir många olika småsteg där hon måste ta ett aktivt beslut i varje led vad hon ska göra och varför. Till slut blir det för mycket och kaos och det blir jobbigt att fixa en sån sak som för en utomstående verkar enkel.

Lite svårt att förklara kanske men min erfarenhet är att de sakerna som en annan tänker att det "bara är att bita ihop och göra" i princip aldrig är bara utan jobbigt på ett plan som är svårt för en annan att förstå.

Det innebär förstås inte att sakerna intr behöver göras, tänderna går lika lätt sönder oavsett skäl till att de inte borstas.