Råd ang. Autism och add

Jag förstår att det kan vara svårt att flytta runt över helgen men om det är vad som behövs och varannan vecka inte fungerar så måste hon. Mat är viktigt även om det kan vara svårt att se konsekvenserna om man struntar i det såsom trötthet/brist på ork/mår sämre etc. Tänderna kan man inte heller tumma på även om man inte kan tvinga någon som får obehag att köra 2 min. I den åldern kunde jag enbart använda en tandkräm... Dusch åtminstone en gång per helg. Ja du vet ju redan men :) Varannan vecka hade antagligen varit bättre men antar det är mammans jobb som är problemet.

Det är så rörigt när ens funktionsnedsättningar "bråkar med varandra" och man har övrigt liv som är jobbigt. Mina problem blir värre under stress men jag vet och förstår ju varför man ska utsätta sig för saker på ett annat sätt än ett barn. Svårt det där.

Kortidsboende

Det är mamman som behöver "bomma igen" sin lägenhet på helgerna och båda förklara varför, då ingen 12åring får bo själv. De får visa på de alternativ som finns: pappa på helgen eller att föräldrarna söker hjälp hos soc, plus alla orosanmälningar som ramlar in på barn som bor själva. Detta innebär intervjuer och besök, och "tanter" som kommer in i ens rum i veckorna och kollar och pratar, och har massa åsikter om hur mkt man är vid datorn. Pappa och mamma får gemensamt hjälpa till att få flytten att fungera. Under tiden får ni ha under lupp om det "bara" är flyttarna som är jobbiga eller något annat. Är det bara det, så är det av vikt att inte förstärka autismen och rigiditeten med att gro fast framför datorn i mammas lägenhet. Ha koll på skolan och deras anpassningar, att det görs, för snart har ni en hemmasittare från skolan också. Hon är i åldern då hjälpjagen försvinner och bara kompisar i datorn finns kvar.

Har BUP backat ur ska ni ifrågasätta varför ingen överföring till HAB gjorts. Sök under tiden på egenremiss till HAB.

Jag har också en dotter med asperger och drag av adhd. Hennes absolut största utmaning har varit just detta att bryta upp och ändra miljö. Och det var också som tuffast i den åldern som din mans dotter är. Förmodligen just på grund av tonår och pubertet. Det var då som hon upplevde sig som "annorlunda " från andra och att hon hade svårt med saker som hon upplevde att ingen annan hade svårt för. Det var väl helt enkelt i den åldern med allt som sker då som svårigheterna blev som mest uppenbara för henne själv. Så ovanpå svårigheterna som kom med funktionsskillnaden fanns också en stor skörhet, en känsla av utanförskap och svårigheter att förstå sig själv. Vilket förstås gjorde det ännu svårare att hantera vardagen.

I vårt fall handlade det främst om skolan, vi hade flera år där hon låg på gränsen till att bli hemsaittare men det gick bra med hårt arbete, från hem och skola men frömst från henne själv.

Så jag tänker att istället för att tänka vad som är funktionsnedsättning och vad som är pubertet/tonårsproblematik så får man tänka att det bakas samman hos individen. Om man tänker på jur jobbig tonårstiden kan vara med att hitta sig själv och förhålla sig till världen så får man tänka att tjejen här har detta plus att hon ska hantera ett nytt besked svart på vitt att hon fungerar annorlunda än andra och lista ut vad diagnosen betyder för henne. Så istället för antingen eller så tänker jag att det är både och och extra jobbigt.

Med det sagt är det naturligtvis inte så att det innebär att hon ska "bestämma allt" men jag tror att det är bra att ha med sig att för henne är det ett verkligt stort problem att byta miljö oavsett exakt vad det beror på och även om det inte var jobbigt tidigare kan det vara genuint jobbigt nu. Såoavsett vilka beslut som tas med boende så bör man tycker jag ta besluten med förtåelse för att det på riktigt är jobbigt för henne och hitta en konkret tydlig plan för henne med så få förändringar som möjligt.

Sen är det svårt att veta "vad som är vsd" hur mycket "förståelse" man ska ha och hur "sträng" och gränssättande man ska vara i olika situationer. Det är en svår balandgång och absolut en stor utmaning som förälder.

Om jag vore din man skulle steg ett vara att ligga på BUP och kräva samtalshjälp för tjejen. När jag ser till min egen dotter har det viktigaste varit att hitta sig själv och förstå sig själv och då behöver man få möjlighet att prata. Vi har pratat mycket hemma men det är också viktigt att få prata med en utomstående. Första åren hade min dotter en jättebra terapeut som kunde förklara sakligt för henne varför saker fungerade som de gjorde och varför vissa saker var svåra för henne kopplat till funktionsnedsättningen. Den faktakunskapen tror jag var otroligt viktig för henne för att förstå sig själv och hitta sätt att hantera vardagen och det är jag mycket tacksam för att hon fick.

Ja det är samma med henne, det är bara en tandkräm som har fungerat de senaste åren, likadant med shampo/balsam. Och även om jag personligen har tyckt att det har varit för lite med bara en tandborstning/dag och max en dusch/helg innan vi visste att det låg en diagnos bakom det så köper jag det nu.

Men hur lägger man på bästa sätt upp en hämtning för att det ska fungera (alltså att det inte ska resultera i ångest)? Vad jag har förstått så kräver autismen god planering medan add:n gör det fysiskt svårt att få momentet gjort?

Jag känner att vi på något vis måste bryta det här mönstret. För hon är som sagt bara 12 år och det känns inte rimligt att vi ska behöva tassa på tå och anpassa precis allt till 120%, för att hon hotar. Jag har full respekt för att det finns en diagnos och vi gör allt för att anpassa oss till den. Men just boendefrågan känns liksom inte rimlig.

Det har pratats lite om medicinering, hur medicinerar man när det finns två diagnoser? Hon har sömnproblem, ångest och sen svårt att komma igång, så det behövs ju liksom åt båda hållen, både lugnande och uppiggande.

Det är mamman som behöver "bomma igen" sin lägenhet på helgerna och båda förklara varför, då ingen 12åring får bo själv. De får visa på de alternativ som finns: pappa på helgen eller att föräldrarna söker hjälp hos soc, plus alla orosanmälningar som ramlar in på barn som bor själva. Detta innebär intervjuer och besök, och "tanter" som kommer in i ens rum i veckorna och kollar och pratar, och har massa åsikter om hur mkt man är vid datorn. Pappa och mamma får gemensamt hjälpa till att få flytten att fungera. Under tiden får ni ha under lupp om det "bara" är flyttarna som är jobbiga eller något annat. Är det bara det, så är det av vikt att inte förstärka autismen och rigiditeten med att gro fast framför datorn i mammas lägenhet. Ha koll på skolan och deras anpassningar, att det görs, för snart har ni en hemmasittare från skolan också. Hon är i åldern då hjälpjagen försvinner och bara kompisar i datorn finns kvar.

Har BUP backat ur ska ni ifrågasätta varför ingen överföring till HAB gjorts. Sök under tiden på egenremiss till HAB.

Detta att förklara "verkligheten" och de konsekvenser som blir av olika val har jag jobbat mycket med. Jag tycker att det har varit väldigt givande för att skapa en förståelse och till viss del också motivation. Så ett bra tips tycker jag.

Jag reagerade också för övrigt på det som du reagerar på här att barnet bara är vid datorn. Det behöver inte vara fel att vara själv eller vid datorn (kan vara ett bra sätt för avkoppling och att bygga upp sociala nätverk i en situation som man hanterar) men det är viktigt att kombinera det med även andra aktiviteter/rutiner 8ch social samvaro.

ADD är det lilla i sammanhanget, den är en uppmärksamhetsstörning som har med fokus och väldigt ofta igångsättning att göra, men autismen är det stora. Även autismen har sina nedsättningar och svårigheter med fokus och initiativ. Man pratar om det som kallas splittrad fokus - tänk dig som att ha en fragmentarisk upplevelse av omvärlden. Att alla detaljerna gör helheten och sammanhanget, istället för tvärtom där en uppfattning om helheten kommer först och detaljer bara är "nedslag". Sedan det här med att vara "filterlös" i många situationer, att inte kunna sortera bort ovidkommande intryck. Då blir vardagsrutiner och att automatisera dessa som berg att bestiga, åtminstone för en 12åring.

Förklara och visualisera hämtningen och vad som kommer hända hos pappa. Jobba extra mkt med tydlighet och vad som kan vara likadant hos pappa så övergången blir lättare. Och som jag skrev innan, hur det måste bli om man vägrar.