Flytta från Spanien med 4 barn! Rädsla att lämna min kontrollerade man
Jag har varit gift med min barn i 10 år, vi har 4 barn tillsammans som är i åldrarna 5-11 år.
När vi träffades hade jag precis kommit ur ett förhållande bestående av psykisk och fysisk misshandel och var därmed väldigt nedbruten och låg självkänsla. Mitt i det här träffade jag min nuvarande man som förstås såg att jag gick att kontrollera på de sättet han ville. Jag längtade efter kärlek och omtanke och valde att bortse från hans kommentarer som jag I efterhand förstod var varningstecken för ännu en misshandlare/psykopat. Jag var ett lätt offer för honom. Hans kommentarer och sätt att styra har följt med genom hela vårat förhållande. Han har all makt över ekonomi, kontakter osv. Han har sett till att jag blivit mer och mer isolerad ju längre tiden har gått. Jag har inga vänner, ingen inblick i ekonomin, inga pengar, inget körkort. Han har även försökt få mig att bryta kontakten med personer i min familj och pratat illa om samtliga många gånger. Men han har aldrig skadat mig fysiskt eller varit en dålig pappa till barnen. Han har alltid hittat sätt att trycka ner mig på, antingen för att jag inte städat ordentligt eller för att jag pratat med grannen för mycket. Han ifrågasätter allt jag gör så fort han får chansen vilket gör att jag hela tiden måste förklara mig även om obetydliga saker. Det blir även utfrågningar varje gång jag gör något utanför ramarna. Det här får mig att undvika sånt jag vill göra och säga för att eventuellt slippa bli utfrågad och slippa höra hans kränkande kommentarer när han kommer hem på kvällen. Jag får heller inte ha ett jobb, och därmed har han all makt över ekonomin. Jag tror att han systematiskt och medvetet brutit ner mig för att han ska ha full kontroll och makt så att jag aldrig ska kunna lämna honom. Vi har sen 4 år tillbaka bott I Spanien på heltid.
Nu till själva anledningen till varför jag skriver den här tråden. Jag har gått i verkliga tankarna många gånger att lämna min man men rädsla har gjort att jag aldrig vågat ta steget. Men nu känner jag verkligen med hela min själ att jag måste bort från honom och från den här situationen jag sitter i. Värt att nämna är också att jag inte kan prata flytande spanska och jag är rädd för att han ska kunna stoppa mig i och med språket och kontakter med advokater osv. Jag vill inget annat än att flytta tillbaka till mitt hemland tillsammans med mina barn. Alla barn är födda och uppvuxna i Sverige men vi har bott och levt i Spanien dom senaste 4 åren. Om jag skulle ta upp det här med min man skulle han för de första inte tro mig och bara rycka på axlarna och lämna mig med orden i munnen. Han skulle inte ifrågasätta varför eller ens försöka förstå, han vet att han har all makt och kontroll och han tror i hans värld att det är tomma hot och det sista jag skulle göra. Jag tror inte att han älskar mig utan bara har mig som en fasad i hans liv att han har familj och fina barn att visa upp. Jag har under alla år varit ofrivilligt hemmafru eller mammaledig till barnen. Jag har varit ansvarig för uppfostran, städning, tvätt och alla andra sysslor som rör hemmet och barn. Så nu sitter jag här och känner starkare än någonsin att jag verkligen måste lämna denna man men vet inte hur jag ska finna kraft och rent praktiskt kunna genomföra de. Inga pengar, inget kontaktnät och fast i ett annat land. Jag känner mig fånge i mitt eget liv. Det finns ingen i min närhet som jag kan förlita mig till och kan öppna upp mig för i Spanien. Det finns personer när jag väl kommer till Sverige men problemet är hur jag ska lyckas ta mig dit. Barnen pratar om Sverige ofta och vill flytta tillbaka dom också. Varför jag skriver de här på familjeliv är för att jag hoppas någon här kanske har råd eller tips på hur jag kan gå tillväga, eller om någon har koll på lagar gällande flytt eller barn i Spanien.
Jag skriver inte här för att någon ska komma med personliga åsikter om hur jag kunde stanna i så många år eller varför jag inte satt ner foten tidigare, jag vill inte ha såna kommentarer här utan det finns många anledningar till varför jag stannat. Jag vill som sagt bara ha tips och hjälp men att bakgrundshistorian har en betydande roll i historian därför finns den med.
Tack på förhand