Varför är man inte rädd om sin ekonomi?

Detta har givetvis många undantag.

Men generellt så har folk idag otrolig problem med att acceptera personligt ansvar. De kan helt göra precis hur fel som helst o så ordnar allting upp sig på nått vis ändå.... Så är de ju uppväxta, med curlande föräldrar som förutsättningslöst skyddat dem mot allt ont i världen som ev kan göra dem ledsna...
Sen står de helt förtvivlade när de kommer ut i samhället som vuxna o de förväntas ta ansvar för sina handlingar, ta de negativa konsekvenser som deras ansvarslösa handlande och beslut har resulterat i.... Drar på sig offerkoftan o ger sig ut på sociala medier o ondgör sig över hur kallt och oförlåtande samhället är....

Precis detta!

Folk har generellt så otroligt lätt att dra på sig offerkoftan och kräva att snutte-tutten staten ska lösa alla deras behov.

Folk behöver växa upp o lära sig att på riktigt axla sitt vuxenansvar, du ska se till att du har det du behöver, ingen annan har detta ansvar.

*Applåder*Precis, de vägrar acceptera personligt ansvar för sin egen försörjning. Man ska kunna "fucka up" hur som helst, allt löser sig ändå, det fixar "någon annan".

Detta är ljusår ifrån hur jag själv och de flesta av "min generation" lärt oss att leva...

Men socialförsäkringsystemen står ju nu inför total kollaps också, samhället tvingas dra åt svångremmen, o fler o fler finner sig utan den hjälp de anser att de "har rätt till"....

Även detta är en bra poäng.

Men dessa som vägrar känna personligt ansvar och istället kräver att "nån annan" får se till att de klarar sina behov.... de röstar nog inte heller för att bli kvitt det extrema skattetrycket.

Vilket juförsig egentligen är förståligt, de som plockar ut betydligt mer ur välfärdssystemen än vad de bidrar med tycker nog att offerkoftan är väldigt mysig, o snutte-tutten staten är ganska god och beroendeframkallande att snutta på...
Det är ju detta som i grunden håller kvar socialisterna vid makten, och "offren" i ett livslångt bidragsberoende...