• Anonym (Nja)
    Tis 13 okt 2020 09:06
    7888 visningar
    435 svar
    435
    7888

    Fruns älskare

    Anonym (Trötter) skrev 2020-10-13 08:27:03 följande:

    Nej egentligen inte. Men det är precis det otroheten har gjort varför en motreaktion kanske inte är helt märklig. Två fel gör inte ett rätt men jag tror att det är en ganska naturlig reaktion.


    Men den andra relationen ställs inte på ända om inte någon lägger sig i, är det öga för öga? Jag har fått lida, så då ska den andra lida på samma sätt?

    Nej, jag tror inte att det är av hjärtats godhet någon kontaktar en partner till sin egen partners älskare/älskarinna, det är ren hämndlystnad. Den som tycker att hämnd är fint och gott och rättvist får väl göra det.
  • Anonym (Nja)
    Tis 13 okt 2020 10:39
    #76
    -1
    Anonym (Trötter) skrev 2020-10-13 09:35:48 följande:

    Jag har inte skrivit att det är varken fint gott eller rättvist. Det jag skrev var att om du skadar någon så kanske du inte ska bli förvånad om de ger igen.

    Är hämnden värre än den initiala handlingen som triggade den?


    Det är inte nödvändigtvis att ge igen du gör genom att kontakta en ovetande partner, det är att skicka smärtan vidare. Genom att berätta utsätter du eventuellt en tidigare ovetande partner för något den kanske inte alls hade behövt eller velat gå igenom. Alla vill inte det, och den som inget vet, vet inte. Den lever inte i ett helvete. Så ja, hämnden är värre eftersom den handlar enbart om att sprida smärta. Otrohet har ytterst sällan som syfte att orsaka smärta, snarare att försöka lindra egen sådan om jag har förstått otrogna rätt. Det är en enorm skillnad på att fatta idiotiska beslut för sin egen skull som på ett hemskt sätt kan drabba en annan, och på att fatta idiotiska beslut med enda syfte att skada någon annan.
  • Anonym (Nja)
    Tis 13 okt 2020 12:44
    #97
    -1
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-13 10:59:54 följande:

    Fast det resonemanget utgår ju helt och hållet från att personen som blir kontaktad inte vill veta. Om personen vill veta (vilket de allra flesta gör) så gör du ju personen en tjänst genom att berätta sanningen.

    Du skriver "alla vill inte vet" och det stämmer säkert för några få undantag, men inte för den stora majoriteten. Så ditt resonemang håller inte i majoriteten av fallen. I majoriteten av fallen vill folk hellre veta även om det gör ont och ställer allt upp och ner. Och då kan man inte påstå att man "skadar" personen genom berätta sanningen för då gör du bara vad personen velat att du skulle göra. Däremot "skadar" du personen genom att inte berätta eftersom det går rakt mot vad personen vill


    Nej då, du skadar ingen genom att låta denne lyckligt ovetande fortsätta med sitt liv sådant som det är. Den som verkligen, verkligen inte vet, kommer i de flesta fall aldrig att få veta utan lever lyckligt förvissad om att hen har det perfekta förhållandet, precis så som hen vill ha det. Väldigt många som lever i väldigt långa relationer har den där tanken att det spelar faktiskt ingen större roll, men det tar emot att erkänna, för då dyker någon riktigt aggressiv person upp och berättar för oss vilka dåliga människor vi är som låter oss trampas på. Hemlis: vi bara tycker inte att det är värt något jävla ståhej. För tjugo år sen var jag ensam bland mina vänner om den här åsikten, allt eftersom de tagit sig igenom längre relationer, otrohet mm så börjar de komma till samma slutsats: vem fan bryr sig, bara vi har det bra ihop när vi är ihop. Några få väldigt arga personer i omgivningen gör ett öppet godkännande allt för tungt bara. Men det spelar ingen roll vad andra gör i sina relationer, om du är tydlig i dina med att otrohet är det lägsta du kan tänka dig så är ju det klargjort. Resten av oss kan få leva som vi vill utan att du bestämmer det åt oss också.
  • Anonym (Nja)
    Tis 13 okt 2020 18:34
    -3
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-13 12:58:14 följande:

    Fast lyckligt ovetandes är man ju bara om man vill vara ovetandes i annat fall är man ju inte lycklig utan bara väldigt lurad.

    Nejdå, att bli lurad och manipulerad år efter år är absolut inte "lycka". Ingen vill leva så. Det enda som skiljer är att vissa (den stora majoriteten) vill ha reda på det oavsett vad det kostar dem medan andra klarar inte av att hantera verkligheten och stoppar hellre huvudet i sanden. Sen finns det vissa som inte bryr sig men de är som sagt väldigt få och du pratar hela tiden om "många" vilket är ett falsk påstående. Att påstå att bli lurad och manipulerad är detsamma som "lycka" är befängt.

    Vilka resten av oss? Du och de väldigt väldigt få som inte vill veta eller inte bryr sig? Varför ska man utgå ifrån undantagen när oddsen är oändligt mycket större att personen vill veta och är väldigt tacksam över att få veta?

    Att påstå att avslöja sanningen är detsamma som att "bestämma" åt andra är även det direkt felaktigt. Den som avslöjar sanningen bestämmer ingenting, det gör den som blivit bedragen. Det enda den som avslöjar sanningen gör är att ge personen en chans att bestämma, vad personen sen väljer är upp till personen själv.


    Det som inte vet, vet inte. De flesta är lyckliga så. Det är en efterkonstruktion att påstå sig ha levt i en lögn om man faktiskt inte hade en aning. Så jo, lyckligt ovetande. Kanske lycklig i relationen just för att en affär pågick, vad vet vi. Otrogna påstå ju ofta det, att just otroheten ger ork till att vara den partnern vill att de ska vara.

    Du går verkligen igång på alla cylindrar och vägrar höra vad jag säger. Att du har så starka åsikter gör att människor omkring dig kommer att hålla med, för det är inte värt besväret att bråka om saken. Det får dig att tro att alla människor faktiskt håller med dig. De flesta orkar bara inte tjafsa med en person som går igång på det sätt du gör.
  • Anonym (Nja)
    Tor 15 okt 2020 12:35
    +1
    jrockyracoon skrev 2020-10-13 21:35:50 följande:

    Otrohet är ett av de största moraliska svek du kan begå mot din partner.

    Du kan försöka vispa runt i grytan hur mycket du vill, men du kommer inte att förändra det faktumet ändå. Otrohet är fel eftersom man sviker den man säger sig älska.

    När man inte känner till otroheten känner man sig inte ledsen, men egentligen lever man inte ett äkta liv. Det kanske man också känner av litegrann. Om ingen berättar och man efter många år får veta sanningen finns risken att man inser att man i en stor del av sitt liv har levt i en lögn. Pusselbitarna faller på plats, och kanske har händelsen åstadkommit oreparabla skador med följden att man inte kan gå vidare i livet.

    Det finns andra hemligheter som människor har. Kanske någon t.ex. är en pedofil och våldtar fängslade barn i källaren på nätterna. Om vi antar att din partner vore sådan, skulle du föredra att få veta det tidigt, eller skulle du hellre leva "lycklig" men ovetandes? 


    Att våldta barn är ett grovt brott oavsett var eller när på dygnet det sker. Att ha sex med en person som vill ha sex är ett helt friskt beteende. Huruvida jag kan hantera att människor inte är hundraprocentigt öppna och ärliga med mig är upp till mig, men som regel är det inget jag förväntar mig, och för det allra mesta passar jag mig för att döma människor för hur de känner och tänker. Hittills har ytterst få haft för avsikt att just såra mig, deras tankar, känslor och vilja handlar extremt mycket oftare om dem själva, inte om mig. Förstår att det blir jobbigt om man går runt och tror att allt handlar om en själv. Det är verkligen något att jobba med, så blir smällar i livet lättare att ta, för de kommer att komma.
  • Anonym (Nja)
    Tor 15 okt 2020 12:50
    molly50 skrev 2020-10-14 20:11:48 följande:

    Att miljön kan och den kultur man lever i kan färga ens värderingar kan det säkert ligga något i.

    Jag skulle heller aldrig föra något vidare som en vän sagt till mig i förtroende.

    Men det är skillnad på det och på att avslöja någons otrohet,tycker jag.

    Men jag är,å andra sidan,en sådan som sätter andra före mig själv.

    Det har även skett på bekostnad av mitt eget mående ibland. Men det tar jag.

    Jag sviker inte mina vänner. Då mår jag hellre dåligt själv.


    Så den dag din vän berättar att hen haft en affär de senaste åren ... ja, vad gör du då? Är det skillnad på folk och folk även i ditt liv?
  • Anonym (Nja)
    Tor 15 okt 2020 21:33
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-15 13:22:23 följande:

    Och så har vi då samma klassiska falska argumentation som vanligt.

    Man tar tar otrohet som innebär härlig sex för den som bedrar (ena sidan av myntet) och ett stor vidrigt jävla svek för den som bli bedragen (andra sidan av myntet). Och så skalar man av den fula sidan (svek, lögner och manipulation) och lägger fram frågeställningen som att den BARA handlar om sex... och alla som då tycker att det är fel med otrohet är då såklart är emot att folk har skön sex.

    Alltså, kan det bli mer patetiskt?

    Och så har vi nästa klassiska argument... otrohet är inte fel om man inte haft för avsikt att såra. Dvs man kan göra hur fan man vill mot andra människor fullt medveten om riskerna, och det är heeeelt ok så länge avsikten inte var att såra. Att du visste att det skulle såra och förnedra personen något enormt när skiten kom fram spelar ingen roll, bara din avsikt var att få dig ett knull så är det helt ok.

    Ibland undrar man hur fan vuxna människor kan resonera såhär snett?


    Vi tycker inte lika helt enkelt och du väljer att förvränga vad jag skriver för att få till snärtig effekt i ditt raljerande om vilken dålig människa jag är. Jag är inte och har aldrig varit otrogen, men jag tycker inte att det är en stor grej. Jag har blivit utsatt för andra alldeles fruktansvärda lögner och svek, men de har inte handlat om mig, det har handlat om den som ljuger och sviker, och jag väljer att inte ta åt mig så jävla mycket. Avsikten har inte varit att förstöra för mig, allt handlar inte om mig. Livet blir enklare med den insikten. Det du har svårt att förstå är att inte alla kräver fullständig perfektion av sina medmänniskor.
  • Anonym (Nja)
    Tor 15 okt 2020 21:40
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-15 13:33:51 följande:

    Är det verkligen så svårt för dig att förstå att det existerar människor (ganska många faktiskt) som har integritet och bryr sig om andra på riktigt?

    Eller tror du på allvar att alla har lika skeva moraliska värderingar och är lika falska och egoistiska som du?


    Nu förstår jag dig inte. Jag har enorm integritet och bryr mig om andra till den grad att jag många gånger tagit hårda smällar för mina nära. Jag hoppas att väldigt många har samma välvilliga inställning till sina medmänniskor som jag har, ditt aggressiva, dömande och otrevliga sätt är knappast ett föredöme.
Svar på tråden Fruns älskare
Logga in
Bli medlem