Anonym (1019) skrev 2020-10-20 09:35:32 följande:
Jag håller helt med.
Min mans otrohet var inte av så allvarlig karaktär att jag ville lämna honom men den sårade mig naturligtvis och tog mig hårt ändå. Tjejen som avslöjade det känner mig inte alls och känner inte till vår livssituation. Hon hade varit deprimerad och ville nu berätta för att lätta sitt samvete och för att hon tyckte att jag förtjänade att veta. Naturligtvis var hämnd och drama inkluderat i motivationen. Förtjänade är ett uttjatat ord i detta sammanhang. Förtjänade jag att må så dåligt? För det var det enda hennes avslöjande ledde till. Mittt förtjänande att veta var lika med att förtjäna att må dåligt. Hon var frisk från sin depression men tyckte att det var OK att riskera att skicka ner mig i en depression istället! Fy fan! Tänk om jag redan var deprimerad och detta fick mig att ta livet av mig? Det visste inte hon. Tänk om avslöjandet ledde till en skilsmässa och vår oskyldiga dotter tvingades gå igenom detta när hon istället hade kunnat ha den lyckliga familjen kvar? Varför riskera vår dotters lycka och trygghet. Nu blev det inte så men hon hade kunnat förstöra livet för hela familjen. Ja, det var min man som var otrogen men jag visste inte om det. Det såg dock hon till att ändra på. Som att det inte räckte att ligga med en gift man var hon tvungen att berätta det för frun också. Alla vill inte veta. Alla klarar inte av att få veta. Tänk på konsekvenserna. Tänk ett steg längre. Fria hellre än fäll. Fundera på varför du egentligen vill avslöja. Låt inte dina egna behov gå före. Känner du inte personen och familjen så låt bli. Håll tyst!
Du kan väl inte men allvar...
Om ert liv hade gått åt helvete hade hela det ansvaret legat på din gubbe, ingen annan. Gissar att eftersom du valt att fortsätta väljer du att rikta ilskan mot din gubbes älskarinna.
