Fruns älskare
Att tala om sanningen för någon är varken skvaller eller skvallerkärring
Att tala om sanningen för någon är varken skvaller eller skvallerkärring
Och du kan läsa folks tankar ?
Ja du fick din information från henne, men oavsett vem det kom från så fick du ett val vilket du inte hade fått om ingen sagt något. Alla får ju inte informationen från sin partner. Är det då bättre att de fortsätter bli lurade än att de får informationen av någon annan?
Att förhållanden där partnern inte själv erkänner sin otrohet inte överlever har inte ett dugg med "skvallerkärringarna" att göra. Att det inte överlever beror till 100% på att den som varit otrogen då varit för feg för att själv erkänna sin otrohet och få människor vill förlåta en fegis som inte kan stå för sina handlingar för det säger att personen inte haft för avsikt att sluta och att personen inte ångrar ett skit.
Men då hamnar vi återigen i frågan, är det då bättre att personen fortsätter bli lurad än att personen får reda på det av någon annan?
Väldigt få tänker som du gör. De allra föredrar hellre att få veta det av vem som helst än att gå ovetandes. Givevis skulle all hellre vilja hra det av sin partner men det sker tyvärr väldigt sällan.
Du hade ren jävla röta att din tjej erkände för de allra flesta nekar in i det sista. Dessutom är det långt ifrån alla som ens misstänker något, Otroheten kan ha pågått i 10 år innan du fattar misstankar. Och om de då funnits folk som vetat och sagt det så hade du sluppit bli lurad i 10 år.
Om det inte varit för att din tjej själv berättat så hade du vaknat upp på morgonen efter 13 år tillsammans bredvid en tjej som senast igår vart ordentligt påsatt av någon annan och kysst dig med samma mun som hon haft runt någon annans kuk. Du hade levt i 13 år med någon som varje dag såg dig i ögonen och tänkte på sin älskare och deras senaste knull. Du hade levt med någon som utan problem såg dig i ögonen och ljög dig rakt i ansiktet utan att röra en min.
Om det är vad du kallar för "lyckligt" ovetandes så får det stå för dig. Jag tror att de flesta inte skulle kalla det för "lycka". De flesta skulle nog kalla det slöseri med tid och djup förnedring.
Och allt detta kan en sk "skvallerkärring" lätt stätta stopp för med ett telfonsamtal och ge dig en sportlig chans att själv få välja.
varför fortsatte du inte att blunda?
Väldigt få tänker som du gör. De allra föredrar hellre att få veta det av vem som helst än att gå ovetandes. Givevis skulle all hellre vilja hra det av sin partner men det sker tyvärr väldigt sällan.
Du hade ren jävla röta att din tjej erkände för de allra flesta nekar in i det sista. Dessutom är det långt ifrån alla som ens misstänker något, Otroheten kan ha pågått i 10 år innan du fattar misstankar. Och om de då funnits folk som vetat och sagt det så hade du sluppit bli lurad i 10 år.
Om det inte varit för att din tjej själv berättat så hade du vaknat upp på morgonen efter 13 år tillsammans bredvid en tjej som senast igår vart ordentligt påsatt av någon annan och kysst dig med samma mun som hon haft runt någon annans kuk. Du hade levt i 13 år med någon som varje dag såg dig i ögonen och tänkte på sin älskare och deras senaste knull. Du hade levt med någon som utan problem såg dig i ögonen och ljög dig rakt i ansiktet utan att röra en min.
Om det är vad du kallar för "lyckligt" ovetandes så får det stå för dig. Jag tror att de flesta inte skulle kalla det för "lycka". De flesta skulle nog kalla det slöseri med tid och djup förnedring.
Och allt detta kan en sk "skvallerkärring" lätt stätta stopp för med ett telfonsamtal och ge dig en sportlig chans att själv få välja.
Haha, får skylla sig själv... du både tänker oc argumenterar som en som själv varit otrogen. Om du tycker man får skylla sig själv om man blir bedragen så är det kanske inte så förvånande att du stannade. Allt var ju ditt fel och din tjej gjorde dig bara en tjänst som stannade kvar med dig efter att hom bedragit dig,... hur var det där med självkänsla?
Vadå fel? Enligt dig så har ju inte din tjej gjort något fel, man får ju skylla sig själv enligt dig?
Diskussionen handlar inte om huruvida de otrogna gör det av ondska utan om det är rätt att berätta för.partnern. Otrohet behöver inte alltid vara slutet för en relation men om man ska få de där positiva effekterna där man börjar kommunicera och vårda relationen så förutsätter det ju att den andra partnern får veta om det. Så då gör man alltså båda en tjänst som berättar?
Långt ifrån alla anar något, den som varit/är otrogen är oftast oerhört bra på att dölja det och oftast är man ju otrogen när risken för att bli påkommen är minimal. Jag har själv varit otrogen flera gånger i olika relationer och har blivit bedragen vad jag vet ett par gånger, det har garanterat hänt fler gånger som jag inte haft en aning om. Mina bedragna partners har aldrig anat något utom en som var misstänksam. Jag höll god min och låtsades som ingenting bara, varför skulle partnern ana något? Jag har inte gått och smusslat med mobilen direkt, och det växer inte ut hår i handflatorna som avslöjar en.
Jag har gått direkt från min älskares säng till min sambo (har förstås duschat först) och han anade ING-EN-TING. Du blir inte brännmärkt i panman bara för att du varit otrogen, du skakar inte heller av nervositet eller dåligt samvete. Du agerar bara precis som vanligt, lite extra vänlig kanske, ställer dig och lagar mat eller vad du nu hade gjort en helt vanlig dag efter jobbet.
I en relation hade jag en älskare en längre period, en kursare till mig. Han var hos oss och hälsade på och pratade med min sambo, han anade absolut inget då heller.
Vad inbillar du dig att det är för signaler man sänder ut när man är otrogen, blir man självlysande eller får hårväxt i pannan? ;)