Min tjej som nu är 8 år är väldigt ensam i skolan. Jag har försökt bjuda hem snart alla tjejer i klassen men det ger inget resultat, har även pratat med hennes fröken men ingenting förändras. Ikväll frågade hon mig hur man gör för att få kompisar och det är inte helt lätt att svara på tycker jag. Âr det någon mer i samma situation eller någon som vet hur man gör för att ens 8-åring ska få kompisar? :)
Under skoltid är det personalens ansvar att din dotter inte är utfryst. Fråga läraren vilka åtgärder de tänker vidta. Når du inte framgång med läraren kontaktar du rektor .
Se till att din flicka får något socialt sammanhang utanför skolan. Körsång / idrott / barngrupp i kyrkan / aktivitet i någon förening
Lite svårt under corona men involvera henne i föreningslivet så kanske hon träffar nya kompisar där.
Stort tack för era svar!
Nej, jag tror faktiskt inte de andra fryser ut henne, tror mer det är min lilla tjej som är lite blyg och reserverad, hon tar väldigt lite intiativ och nu har ju alla redan sin bästis.
Jag vet ärligt talat inte vad de kan göra konkret från skolan, på något sätt känns det som att det är hon själv som måste lära sig hur man får kompisar. Jag har skickat med henne pokemon-kort och liknande för att hon ska ha något att prata med de andra om men har inte hjälp alls hitintills. Jag vet ärligt talat inte hur man ska bete sig som 8-åring för att få kompisar....
Hon går på tennis, dans, gymnastik och ridning, tyvärr är det ingen från klassen som går på samma som oss så det hjälper henne inte alls att få kompisar i klassen. Känns som en lite hopplös situation.
Jättesvår fråga!
På vår skola har de en "kompisring" där man ställer sig om man är ensam och vill leka. Då skall någon från klassen komma och "bjuda in" i leken. (rastlärarna stöttar och ser till att det uppfylls, så man står inte där en hel rast) Vad jag hört funkar det faktiskt hyfsat bra. Nu är det dock en ganska stor skola så det finns alltid någon granne eller gammal förskolekompis osv att leka med i blandade årskurser.
Kanske läge att testa en aktivitet där flera av tjejerna går? Här är det ganska många tjejer som spelar fotboll till exempel och går på kyrkans eftermiddagsaktiviteter.
Men jo, det är läraren som borde ta tag i det. Och det skulle skett redan i förskoleklassen ju.
Sedan finns det ju ett alternativ till och det är killarna. Vår dotter har ett par killkompisar som hon gärna hänger med när bästisen inte är i skolan.
Sista utvägen kan vara att byta klass (vet ett barn som gjort det pga samma situation och hamnade i en supergo klass och fick flera nya vänner!) eller byta skola.
Sedan - fixa vänner på aktiviteterna också, vänner utanför skolan kan också vara guld värda! <3
Krama dottern lite extra imorgon!
Kan du vara med en dag i skolan? Du får ta ledigt från jobbet för det. Då kan du se lite mer hur allt funkar under skoltid och sen kanske lättare lotsa henne rätt till att prata med andra barn?
Kan ni börja med brevvänner? Kanske ett sätt att börja så smått med personlig kontakt utan att det är läskigt. I barntidningar, typ bamse söks det ju brevvänner hela tiden. Kanske kan du hjälpa henne att välja någon som bor på ett avstånd ni faktiskt skulle kunna träffa framöver?
Kan du vara med en dag i skolan? Du får ta ledigt från jobbet för det. Då kan du se lite mer hur allt funkar under skoltid och sen kanske lättare lotsa henne rätt till att prata med andra barn?
TS - Är hon olycklig?
Min dotter hade samma problem när hon var 8 år. Ja, när hon var 6 och 7 också. Hon frågade mig hur man gjorde för att få kompisar, och jag hörde från skolan att hon ofta var ensam på rasterna. Jag oroade mig mycket för det där. Varför hade hon inga riktiga vänner? Varför var hon bara tredjehandsval hos några enstaka tjejer? Hon var ju en fantastisk tjej! Bara lite tafatt med den sociala biten, som sagt var.
Nu är hon tonåring och kan uttrycka bättre hur hon tänkte och kände när hon var 8. Ja, hon var ensam på rasterna och väldigt irriterad på lärarna, som försökte fösa i hop henne med andra barn hela tiden. Hon måste ju trängas med dem på lektionerna, så varför fick hon inte vara i fred på rasterna?
Hon hade sett i olika amerikanska TV-serier om hur viktigt och roligt det var att ha en BFF. Alla tjejer måste ha en sådan! Hon hade försökt, men hon fattade inte hur man gjorde. Nu trivdes hon ju bäst ensam, men det skulle faktiskt ha varit kul med en BFF.
Min tjej såg ut att vara ensam och utstött, men det var vuxenvärldens tolkning. Hon valde att stå utanför alla grupperingar och tyckte det var jobbigt att vara tillsammans med jämnåriga långa stunder. Om jag tittat noga, så hade jag sett att hon var lycklig och fullt nöjd med att ha vänner som kom och gick - inte för ofta och inte för lång stund åt gången.
Det jag ville komma fram till är att saker inte alltid är som de ser ut. Ta inget för givet. Kanske din dotter är väldigt ledsen över att inte ha vänner i klassen, men kanske hon inte alls är det. Hur viktigt är det för henne?
Min dotter hade också svårt med kompisar under hela lågstadiet och f-klass. Men då handlade det om lite mer aktiv utfrysning från vissa tjejer och inte att det "bara blev så". För henne så löstes det med att vi bytte skola till en lite mindre skola som vi vet är bra på just det där med kompisar (många som byter dit gör det just för att de är mobbade eller inte kommit in i det sociala på sin skola).
Där blev det jättebra med lärare som aktivt parade ihop henne i olika grupperingar tills hon hittade sin naturliga plats och kompisar att hänga med. Då hade vi också pratat med lärarna innan så de visste att hon bytte skola just för att hon hade haft problem med kompisarna.
Det kan kännas som ett drastiskt steg att ta, men det var verkligen bra att få en nystart. Och av vänner som bytt skola på sina barn pga liknande anledningar så är det inga som ångrar bytet men flera som grämer sig över att de inte bytte tidigare utan att de försökte för länge på den gamla skolan.