Killar som slutar svara

Tyvärr ts, är jag rätt övertygad om att han hade flera tjejer "på gång" och att han "valde" eller "fick möjlighet" att fördjupa/dejta/träffa en annan tjej som han var mer intresserad av.
Det är väldigt vanligt (mer vanligt än ovanligt enligt min erfarenhet) att när killar och tjejer dejtar/söker kontakt via appar och hemsidor så håller de flera konversationer igång samtidigt med olika tjejer och killar.

Det var kanske också lite "tidigt" att du frågade om det hänt någon så snabbt på.
Bara att gå vidare en erfarenhet rikare och jag rekommenderar dig att inte skriva mer till killen om han inte hör av sig först.

Jag tycker att det är ohyfsat att sluta svara. Vad anledningen än är. Är något fel så borde personen säga det, tycker jag!

Kanske tänkte han aldrig träffas. Många idioter där ute som är upptagna men bara söker lite bekräftelse och tidsfördriv..

Men hur orkar folk med sig själva? Hitta på en massa saker fram och tillbaka, lägga ner massa tid för att det sen blir absolut ingenting? Hela tiden spela spel om att man ska vänta en viss tid innan man hör av sig, ha strategier mm.

Skulle vara intressant att höra från någon som beter sig så om hur de kan tycka det är ok.

Känner mig som 100 år men alldeles för komplicerat att dejta för min smak.

Tja, för mig sen jag började dejta för över 1 år sedan tycker jag Tinder ex uppmanar oss killar till ett player beteende. Har tyvärr blivit tvungen på att bli "duktigare" på den form av chatt prat för och ens nå ut, känns mer o mer att nåt inombords skänks bort...

Min linje är att försöka ringa varandra, du messade mest som jag förstod det? Försök tryck mer på detta nästa vända men så länge upp med hakan; Du kan ju faktiskt falla för någon du vill bli kär i, finns dem som bara "cirkulerar" på dejtingsidorna så kämpa på! Lycko kramar härifrån

Jag har ghostat ibland, som det kallas. Det är ett väldigt vanligt fenomen numera. Har även blivit ghostad själv av någon jag träffat och känt under ett par år. Och ja, det gjorde förbannat ont. Vet dock inte om det gjort mindre ont om han sagt att han inte ville ses eller höras mer. Får resultatet blir ju detsamma. Man är dumpad.

Anledningen är väl helt enkelt att det är enklare för en själv. För i nätdejtingens tid riskerar man inte på samma sätt att springa på varandra och då är det enklare att bara klicka i blockera, så är problemet löst. Sedan tror jag att man blir lite cynisk efter ett tag. Som någon skrev ovan, "alla" pratar med eller träffar flera samtidigt, "alla" ghostar, då gör man det själv också. Sedan kanske man inte förstår att personen blir så ledsen om ni bara hörts ett tag. När man bara chattar är det också lätt att dras med. Man börjar säga saker, och kanske även känna saker, som inte riktigt är verklighetsförankrade. Vet inte hur många män som beskrivit att de "börjar falla för mig" eller mer fastän man just börjat träffa. Det är som en fantasivärld tror jag.

Intressant och bra skrivet. På vilket sätt känner du att du uppmanas till ett player-beteende?

Just av den här anledningen har jag slutat med all form av online dating.
Man mår inte bra av det helt enkelt

Citerar ditt tidigare inlägg ty finner det intressant att diskutera. Ghosting är ett sätt att fly undan problemet med konfrontation; Man behöver inte starta riksdag till varför man väljer att ta avstånd för stunden eller att man tappat intresse. Dock kan jag känna att något blir lämnat ej helt utrett; Vad tyckte personen om mig egentligen och varför? Finns det något jag gjorde fel? Eller kan det helt enkelt kännas som att jag blir "generaliserad" som oattraktiv? Då blir det som du säger på sista, man vågar inte ta upp sina åsikter om den man gett sina känslor till ty för att man är just rädd för hur sårad denne kan bli. Trota allt, man är inte direkt barndomsvänner sen gammalt. Oavsett vad, det hela med ghosting känns ständigt som nånting ej utrett och klart samt sätter spår i själen...

Vanligt att bli ghostad nuförtiden, det enda du vet är att det inte har något med dig att göra iaf.

Det här kräver nog en dive in bakåt i tiden hur jag kunde "känna" för tjejer ty det upplevs just nu som en rejäl hjärntvätt i skallen sen tiden med Tinder... När jag dansade för länge sen sist fann jag min första kärlek, det skedde ingenting speciellt när vi svansade runt på dansgolvet och jag var riktigt ovan med kvinnor. Fick hennes nummer och vi var väl mera som vänner vilket hon uppskattade mer än väl. Blev inget tyvärr då jag inte förstod kroppspråk & signaler så bra (och tyvärr samma än idag) och direkt efter började jag på universitetet. Plöjde mig genom gigantiska berg av plugg, kände inte att jag hade tid för tjejer. Men av o till kunde jag känna riktig kärlek vänta på tröskeln, liksom det skedde oväntat ständigt? Den tiden kändes mycket bättre än nu när kärlek som ska ges å fås går på kommando å nån j-d-r-a app...

Spolar fram tiden ordentligt tills nu och stötte mycket riktigt på en tjej som jag hade som promenadvän ett tag. Riktiga känslor utvecklades och till sist erkände jag dem till henne. Men det blev inget tyvärr och för första gången i mitt liv blev allt helt svart... Fick ial upp känslorna åter för en tjej i somras som jag chattade med länge och bytte ut nummer tills vi faktiskt träffades. Men där och då på dejten frös jag liksom kände att något var inte avslutat i mitt liv?

I nutid känner jag att chattarna flyter på på ett annorlunda sett, jag får svårare att se när någon vill något och jag vill mer än gärna veta om att jag åtminstone har någon som fortfarande tycker om mig ifall den jag chattar/träffar inte klickar.

Utvecklingen av mig själv känns därmed inte så lovande. Jag blir mindre på att ens vilja ses mer efter flertalet misslyckanden, till den gräns att jag hellre säger "ses hos mig, tycker det känns böst så"... Men jag vägrar, vill inte bli den typen av människa!

Intressant att du skriver riktiga känslor. Det är just det jag tror saknas vid nätdejting/chattande. Och kanske därför det blir som det blir, med ghostande och pratande med flera samtidigt. Det är inte riktiga känslor. Känner igen det du skriver om att man vill veta att man har någon som fortfarande tycker om en om det inte skulle klicka med den man träffar. Och det känns inte roligt faktiskt. Har lagt ned nätdejtandet. Vill inte vara den kvinnan.

Det finns tjejer som slutat skriva med. Just sayin. I början är dem intresserade och säger att man verkar snäll och go och man skriver med dem ett tag och hinner fatta ett visst tycke för personen, men sen slutar hon bara höra av sig. Så irriterande!

De gånger man liksom har slutat att svara har mer berott på ett ointresse av den man pratar med och då bara låta det rinna ut i sanden. Man förstår ju att alla inte passar alla men verkar som all hövlighet liksom är borta när man dejtar på nätet.

Jag brukar ändå försöka att få in när man märker att intresset inte liksom finns att det såklart är okej att det inte klickade men och hoppas att de träffar någon som passar.

Som någon nämnde här ovan så är det mer ytligt och brist på känslor, vilket är synd för även om det är jobbigt att få nobben så vill man ju ändå försöka att öppna sig så att man får chansen att ändå lära känna varandra.

Japp. Skillnaden är att tjejer får bli ledsna eller förbannade.

Ok då är vi inne på samma spår. Det är våra bilder av hur nätdejtingen ter sig för oss, men det har kännts bättre i kroppen av att få skriva av sig här om allt detta. Min syster har en kompis i Sthlm som kämpat med näbbar o klor att få till dejtingen, tyvärr stött på vissa som blivit/visat sig vara drägg. Slutsaten för att behålla sitt hjärta ur det hela är "ha glimten i ögat". För mig är liknelsen med vad jag kan läsa på mina sidospeglar i bilen; Objects may be closer then you think. Kul å köra fort, mindre kul i missa nånting på vägen. Lycko kramar likaså här så länge.

Det här med att ghosta, att vissa gör det och andra inte beror nog på att det finns olika grupper med olika sätt att se på relationer och när, var, hur man ställer krav på motparten. 

Om jag ska ta mig själv som exempel så anser inte jag att man kan ha några krav på en person som man inte ens har träffat alls. Jag förväntar mig inte att det ska finnas några krav med i bilden på ett så tidigt stadium att man behöver förklara sig om man tappar intresset. Jag skulle aldrig kräva det av någon och vill inte att någon ska kräva det av mig heller. 

Jag anser inte heller att man inte kan dejta flera personer åt gången. För mig dröjer det länge innan jag anser att jag eller någon annan har någon slags skyldighet att se vad man nu kallar det man gör för något slags löfte om en massa saker. Ligger jag med någon jag dejtar så gör jag det för att jag vill ligga med personen. Jag gör det inte för att ha ligget som någon bricka i ett spel som slutar med ett förhållande.

Nu är jag gift sen många år tillbaka. Men något som skilde mig ifrån mina väninnor på den tiden då jag dejtade var att jag hade inget mål som huvudsyfte. Jag hade inte som utgångspunkt att alla jag dejtade var potentiella partners. Sånt vet i alla fall inte jag förrän jag lärt känna någon på riktigt. Kanske beror det på att jag egentligen inte har ett så sort behov av andra människor på ett känslomässigt plan. Jag har aldrig varit rädd för att vara ensam, jag har aldrig längtat efter att ha ett förhållande.

Det jag vill komma fram till är i alla fall att alla har inte samma syn på saker och ting. Jag skulle aldrig fatta att någon jag chattat med i tre månader skulle bry sig nämnvärt om jag bara slutade svara en dag. Jag skulle inte reflektera särskilt mycket över en sån sak och jag skulle aldrig börja tänka i dom banorna att det var något fel på mig som person. På sin höjd skulle jag tänka att just den personen kanske inte gillade något hos mig.  

Ja det var skönt att skriva om det med någon som fattar. Japp, glimten i ögat är viktigt. Lätt att tappa den i dejtingvärlden. Kram på dig