Anonym (sådär) skrev 2020-11-12 11:08:25 följande:
Men sätt din teori på prov.... gå ut och gör något samhället anser vara fel men som du anser är rätt och se vad du får för respons.
Loska tex en person i ansiktet eller träng dig före i en kö och när personen sen blir arg så säger du bara att det enligt dina alldeles egna moraliska värderingar tycker att det är helt rätt och så måste ju alla acceptera det och se vad du får för respons.
Enligt din teori så borde ju personen acceptera det för alla hittar ju på sin moral precis som de vill och alla andra måste acceptera det.
Vi har sociala koder i vårt samhälle. Överenskommelser på gruppnivå vilka möjliggör att individer vistas nära varandra utan att hamna i slagsmål, oftast.
Våra sociala koder säger oss att vi inte får tränga oss före i kön. I Sverige.
I ett annat land ingår inte köande i de sociala koderna. Där trängs de. För att våra sociala koder skiljer sig åt.
Våra sociala koder säger också att vi inte bör ligga med grannens man, eftersom de är i en monogam relation, och det kan bli trubbel om vi ändå ligger med grannens man och det kommer fram. Eftersom frun kanske blir förbannad och tycker att vi försökt STJÄLA hennes man. Men vi stal honom inte eftersom han inte är en ägodel, och han fattade ett eget beslut att ligga med oss.
En del tycker att vi moraliskt gjort fel, eftersom vi låg med en upptagen man, andra tycker att mannen moraliskt är ensam ansvarig för sveket eftersom han har en överenskommelse, ett kontrakt, med sin fru. Moralen är individuell. Påverkad naturligtvis av signifikanta andra och den kontext vi rör oss i.
Jag kan inte se så mycket moraliska värderingar i att tränga sig före i kön eller spotta på någon, det är snarare högst beroende av impulskontroll. Det kan nog människor med olika moraliska värderingar göra sig skyldiga till i olika situationer.
Jag har impulskontroll och spottar inte på människor.
Om jag däremot blev kär i en man och sedan förstod att han är upptagen skulle jag inte ge upp en kärlek om han väljer att avsluta den andra relationen. Jag är inte ansvarig för andras förhållanden, och jag litar på hans omdöme och vilja att lämna.
Om det däremot är en man med barn, skulle jag backa och istället ta upp kontakten om han i framtiden separerar från barnens mamma. Jag skulle inte vilja påverka honom att lämna sin familj, i så fall får han separera för att han inte vill leva med barens mamma, inte för att han istället vill leva med mig. Sådan är min individuella moral.
Sedan spelar det ingen roll hur mycket andra vill att jag hjälper till att säkerställa att mannen inte får några möjligheter att svika, eller för den delen följa andras moraliska värderingar. Jag är en egen individ.