Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 15:36:52 följande:
Jag hade kunnat ha en affär med en upptagen person men aldrig någon med små barn. Det är för lågt även för mig. Tonårsbarn kan i alla fall själva resonera kring det som hänt och välja om de vill vara med föräldern som svikit eller inte.
Jag tror att de som är otrogna inte tänker, mest. De lever i en bubbla och delar upp sitt liv, fast övertygade om att de aldrig blir upptäckta. Eller att det är bäst som det är, då de är ett bra team med sin partner i vardagen men inte får sex i tillräcklig omfattning.
Problemet är att självlögner bara funkar på en själv. När skiten träffar fläkten och självlögnerna sätts på prov så faller de ganska platt och då uppstår problem. Jag tror tex många förhållanden där det förekommit otrohet spricker inte pga otroheten i sig utan pga den som varit otrogen saknar förmåga att göra upp med sig själv. Istället gör man det lätt för sig och försöker få den som blivit bedragen att acceptera både otroheten och att man inte kan stå för den fullt ut och det funkar sällan bra.
Tjejen eller killen som ligger med sin kompis partner vill inte heller se sig själv som en egoist utan som en schysst person och använder exakt samma bubbla av självlögner för att hantera sitt samvete.