Hjälp. Något är fel hos sambons ex
Ända sen jag först träffades min sambo för 3 år sen har jag fått höra mängder av skrämmande och sjuka historier om hans ex och konstiga saker som händer deras gemensamma son.
Känns sorgligt och jag har tyckt extremt synd om sambon och hans nu 7åriga son och känns inte som det minskar senast igår dök det upp en ny anmälan till socialen från sonens skola.
Vad som hänt
- Sambon har redan från första gången vi träffades berättat om sonens hemska uppväxt varannan vecka med en psykiskt sjuk mor som flyttar runt i andra hands lägenheter, lever på bidrag, får barn med flertal olika män och uttntttjat både honom och släktingar på enorma mängder pengar.
- Historierna känns otroligt hemska, jag har flera gånger gråtit och mått dåligt och fått panik på samma gång över allt hemskt som hänt sambon och tycker extremt synd om både han och sonen samtidigt som jag är orolig för framtiden om detta fortsätter och eskalerar. Kommer jag också bli utnyttjad och hotad av exet? Kommer detta förfölja oss hela livet?
- Sambon berättar att han köper saker och ständigt springer till Ica för att uppfylla sonens krav på godis och mat för att sonen har det så svårt med mamma och den hemska uppväxten i olika boenden i förorten varannan vecka.
- Sonen har flera tillfällen sagt att han vantrivs hos mamman och sambon hotar honom ofta med att han får åka dit om han missköter sig, varav sonen reagerar i panik och bajsar på sig ibland. Sambon har slutat hota honom sen det kom fram att han misshandlas där. Sonen har flera gånger ringt hem från mamman och bett sambon ta honom därifrån.
- När sonen var 5 år gjorde dagiset en orosanmälan till polis och social då sonen berättat där att han misshandlas av styvpappan och slängts ut på balkongen. Anmälan ledde ingenstans och sonen vägrade berätta mer för polisen och var rädd. Sonen fick hållas borta från mamman i 6 månader under utredningen och bo hemma hos oss på heltid
- När sonen var 7 år och gick i första klass (nutid) gjorde den nya skolan ytterligare en orosanmälan till polis och social då sonen berättat där att han misshandlas av mamman. Samma sak upprepas och sonen bor nu heltid här igen (utredning mot mamman pågår men misstänker den även kommer avskrivas då sonen är rädd för att berätta mer och helt tyst hos socialen och säger att han inget får berätta)
- Sonen pratar aldrig om mamman, halvsyskonen eller styvpappan hemma hos oss. Tycker det är konstigt då han bor där halvtid och nästan aldrig nämt dem, känns som han är rädd för dem under de 3 år jag bott här. Han har också sagt till skolan att han inte får prata om vad som händer hos mamman.
- Sambon berättar att sonen lever helt olika liv varannan vecka. Hos mamman är det väldig lite möbler och extremt fattigt, de flyttar ofta och har varken jobb eller fast bostad, sonen får aldrig äta när han är hungrig mellan måltider och skäll om han öppnar kylskåpet. Sonen får inte heller köpa appar och leksaker i mängder och därför är kraven extra grova under pappans vecka för att kompensera mot det hårda livet hos mamman. Sambon ger efter för allt då han tycker synd om sonen som lever så hemskt liv varannan vecka.
- Sonen kan inte skriva, cykla, simma, hämta vatten, torka sig på toaletten, han är 7år nu och utreds för autism på BUP. Han bajsar och kissar på sig flera gånger i veckan och äter konstant olika typer av mat (från det att han kommer hem till sent på natten här man tuggande ljud från hans rum). Vet inte om barn brukar tröstäta eller om det är en reaktion på att han får lite mat hos mamman som jag också hört.. allt detta känns sorligt och inte som han mår bra
Vet inte om det räcker att både skola och dagis anmält men känns som anmälningarna bara avskrivs en efter en.. vill helst att sonens liv ska fungera hos mamman då jag tycker att varje barn ska få växa upp med sina föräldrar och inte lägga mig i men tycker det är så mycket konstigt som händer. Jag har som de flesta andra läst och sett mycket på tv om Lilla hjärtat och känns som sambons barn växer upp under lika hemska förhållanden och missär.
Vet inte vad jag ska göra? Ska man lita på att social och polis reder ut det eller också anmäla själv? Vet inte om jag orkar bo kvar här med sambons barn på heltid...men förstår att barnets bästa ska gå före alla sånna tankar.
Är det någon annan som vart med om något liknande och vad ska jag göra? Känns inte alls bra
